Förändrad värld Lupple & Medi

"Och jag älskar dig." Viskade han och kysste hennes handrygg.
"Jag kommer behandla dig som en prinsessa."

Rhiannon gick fram och satte sig hos honom. Hon drog ett djupt andetag.
"Jag..." Hon avslutade meningen och såg på honom.

"Ja?" Hon föll nästan ner på bordet.
"Du är så våldsam ibland"

Theodore log och såg på Aurora.
"Ska vi se oss om?" Han tittade upp på Lathan.
"Är det okej om vi ser oss om? Vilka rum, våningar är okej att se på? Vart ska vi sova och våra tjänare...?"

Maria log och såg på sin man.
"Om ni följer mig så visar jag er vart ni ska sova. Vill ni ha ... flickorna i samma rum eller rummet intill?"

Allie log mot honom. "Åh kan jag få en tiara en dag?" Undrade hon hoppfullt.

Rafael smekte hennes kind. "Älskar dig." Viskade han.

Aurora reste sig upp när hon förstod att de skulle börja gå.

Lathan såg på Theodore. "Ni är välkomna i alla rum och alla våningar. Och hela gården. Men vi har en vargby, 2 kilometer norr om oss. Undvik den." Förklarade han lugnt. Skiftade sedan språk till ett flickorna inte kunde. "Håll flickorna borta från källarvåningen och vinden. " Sa han lugnt. "Något ni vill att vi ska tänka på kring era flickor?" Undrade han, på samma språk han nyss använt.

Rafael såg på Maria. "I samma rum." Sa han leendes. "Men om det är möjligt kan de ha ett eget rum? Ifall de behöver komma undan lite?" Undrade han.

Dorian såg oroat på henne. "Förlåt." Sa han sorgset. "Gick det bra?" Frågade han.

"Det är klart du kan få." Sa han och kysste henne.
"Ska bara den som skriker Allie först."


Rhiannon hoppade till, vände sin blick mot Rafael. Hade han verkligen sagt älskar? Hon vände sig mot Lathan igen.
Det lät så fel. Hon kunde inte älskas väl?


Theodore log och nickade.
"Det låter bra. Men hur vet vi vilka rum som är tagna.

Maria log och visade med handen.
"Andra våningen är typ våra rumm. Tredje våningen är tom och det finns rum som går till varandra så självkklart kan ni ha båda rummen. Vi har vädrat och bäddat med rena lagkan i några av rummen. Men vi visste inte att ni hade tjänare med er så vi ska ggenast bädda sängarna."

"Det gick bra. " Hon smekte hans kind.
"Flora kommer nog sova i stugan ikväll. Om hon ber mig göra det med så gör jag det. Stakarn har mens.."

Allie log lyckligt. Besvarade hans kyss och kramade om honom.

Rafael hjälpte henne upp på fötterna och tog hennes hand för att vara redo att gå iväg med henne. "Låter jättebra." Sa han. "Jag vill tacka er för er gästfrihet." Sa han bugade sig lätt. "Ska vi?" Skickade han leendes till sin bror.

Dorian nickade sakta. "Jag förstår." Sa han och smekte hennes kind lätt. "När ska jag få umgås med bara dig igen då?" Undrade han med ett mjukt leende. Han visste, att hon visste att han var helt okej med att ha alla dessa gäster hos sig. "Jag kommer antagligen sitta i samtal hela kvällen och natten i vilket fall som helst." Sa han som en eftertanke.

han satte på vattnet och han höll henne till sig.
"Vill du ringa Halo till kvällen?" Frågade han mjukt.
"Att prata med henne hjälper alltid."

Hon ställde sig vid hans sida och neg.
"Tack." Viskade hon och såg mot Maria.

"Jusses va blyga ni är flickor. " Maria såg sorgsen ut.
"Vi låter er hållas till middaggen sen får vi se hur det är okej."

"Imorgon kväll kanske?" Hon smekte hans kind.
"Eller senare? Flora kommer lägga sig nu tror jag eftersom hon alltid verkar så trött."

'Utan någon hade sett hade Flora smugit ut och hon gick upp till sitt rum. Rummet intill var Jimmys och hon lade sig på sängen.

Hon skakade på huvudet. "Nej. Det var hon som jag egentligen ville bita. Och Flora." Viskade hon sorgset.

Rafael log. "Tack för allt." Sa han till Maria och Lathan innan han började att gå upp till våningen de beskrivit.

Han nickade sakta. "Får jag be dig om en tjänst?" Undrade han och smekte hennes arm sakta.

Jimmy hade hört Flora gå in till sig och han smög försiktigt ut ur sitt rum. Knackade på hennes dörr. "Flora?" Undrade han. "Får jag komma in?" Frågade han oroligt.

"Varför just Halo?" Han smekte henne över håret.
"Det skulle inte hon gilla och det vet du.." han lyfte hennes huvud.
"Säg vad du tänker på."

Rhiannon följde efter och hon såg på Rafael.
"Du.. älskar mig?" Frågade hon tyst.
Hon stannade i trappan medan hon iakttog honom.

"Det är klart att du får. Jag är din fru och jag kan göra vad du än ber mig om."

Hon hade satt sig upp och gick och öppnade dörren.
"Du kan ju knacka på dörren där. Den leder ju till ditt rum." Hon log och lade huvudet på sned.

Allie nickade sorgset. "Hon skulle bli jätteledsen." Viskade hon. "För att hon luktade så gott. Ibland så vänjer man sig. Sen så bara luktar hon helt underbart." Viskade hon ledset.

Rafael såg på henne. Mötte hennes blick och log. "Ja." Sa han enkelt. "Jag förväntar mig inte att du ska tycka likadant. Jag bara vet att du gör mig lycklig. Och jag vill hålla dig trygg." Viskade han ärligt.

Han nickade sakta. "Jag vill att du pratar med både Rhiannon och Aurora, hur har dom det egentligen liksom." Viskade han på ett uråldrigt språk som Halo lärt honom för att bara de ska kunna tala. "Jag vill inte ta deras hjälp med Allan om de är som honom eller värre. Vi känner dem inte särskilt väl. Mer av rykte." Sa han tyst.

Jimmy såg mot den dörren och log svagt. "Jo men det kändes lite väl privat." Sa han och bet sig lite i läppen. "Får jag komma in?" Undrade han.

"Hon luktar magiskt det är sanningen. men du har varit helt magisk själv. Du har vakat över henne själv. Du har passat bebisar." Han stängde av vattnet och såg in i hennes ögon.
"Men vi tar en timme i taget. Vi återfår den Allie som är bäst okej?"

Hon nickade sakta. Hon behövde inte älska honom tillbaka, inte ännu. Men hon gick upp vid honom och följde kvinnan ännu en trappa upp och såg på alla rum.
"Här kan Rhiannon sova och rummet intill är ert Rafael." Hon öppnade dörren och visade.
"Finns en dörr så man slipper gå genom korridoren. smidigt som attnas."

"Hur menar du?" Frågade hon och suckade.
"menar du att Allan och bröderna är i maskopi eller?"
Ett litet leende spred sig på hennes läppar och hon kysste honom.
"Men men din önskan är min lag... mästare." Det sista sa hon med gnistrande ögon.

"Det är klart att du får." Hon gick åt sidan.
"Är något fel?"

Hon svalde hårt. "Tänk om jag aldrig kan det igen?" Viskade hon sorgset.

Rafael log. "Underbart." Sa han och tittade in. "Vill du uppleva ditt rum själv första gången?" Undrade han mjukt åt henne.

"Bara kolla läget med flickorna." Bad han och skakade på huvudet. "Det känns inte som de skulle vara i maskopi. Men jag är hellre säker än ledsen." Förklarade han för att sedan besvara hennes kyss. Hennes sista ord fick honom att bli chockad. Han såg på henne och flinade. "Halo." Viskade han och smekte hennes nyckelben sakta. Han var road.

Jimmy gick in och satte sig på hennes säng och skakade på huvudet. "Nej, inte så." Mumlade han. "Hur mår du?" Undrade han oroligt.