Jag åt äppelpaj idag (Prs, Jessica Tonks)

Niel suckade och diskade sin tallrik. Sedan gick han ut ur köket. Men först kastade han en riktigt besviken blick mot Mona.

Mona kände hans blick och satte ner Erin på golvet. Hon diskade innan hon kom ut. "Förlåt..." mumlade hon. "Men jag vill inte äta, det känns som om jag ska spy när som helst igen...".

Niel ryckte på axlarna och var tyst ett tag. "Jag känner mig bara så hopplöst dum!" muttrade han tillsist och gömde ansiktet i händerna.

Mona såg förvånat på honom innan hon snabbt la armarna om honom. "Vad menar du? Du är inte dum?" mumlade hon.

"Jo!" suckade Niel bara och skakade på huvudet. "Det här är mitt fel!"

"Hur är det här ditt fel? Vad är ens ditt fel?". Mona kramade honom hårdare.

Niel muttrade något ohörbart om att må illa och satte sig framför eldstaden.

Mona förstod då hon hörde hans muttrande och satte sig vid honom. "Men du sa det ju själv förut....Det var jag som ville, jag skyller inte på dig" mumlade hon.

Niel skakade surt på huvudet. "Tror du inte jag ville också??"

Mona var tyst en stund och såg in i elden. "Kanske det...". Hon la huvudet mot hans axel. "Men det är fortfarande inte ditt fel...".

(Ska vi kanske hoppa i tiden eller något xD)