Skriva av sig-tråden
Forum > Off Topic > Skriva av sig-tråden
| Användare | Inlägg |
|---|---|
|
SweWolf
Elev 
|
Skrivet av Incendio: ''Seriöst, vem fan tror du att du är? Tror du att du är en bättre person bara för att du skaffat nya, ''bättre'' vänner än de du hade innan? I mina ögon kommer du alltid att vara en tönt som sitter i hörnet och lyssnar på musik, ingen annan jävel. Seriöst, kom inte och tro att du är nått, för de äru fan inte. Har ingen aning om vem du är längre, jag menar, sen när började du snacka med SNYGGA killar, börja lägga ut videor på youtube när du sjunger och skriva gulliga saker i andra folks loggar på fb? Det känns som att något inte stämmer. Och det göre fan inte. Jag hatar dig. Kan inte sluta kolla på smset. Ajaj, det svider i mitt hjärta just nu. Jag har inte gjort något för att få detta sms.. Tycker att det som inte stämmer är att en tjej som jag inte snackat med på flera månader smsar mig nu.. Usch, mår jättedåligt över det där smset. Sitter och skakar. Blä Om du vet sanningen, då bör du inte lyssna. bevisa att personen har fel och skratta den upp i ansiktet. folk som skriver sådana sms är falska vänner. faktiskt... inget att bry sig om  var stark. Skrivet av Borttagen: Min mamma är den mest trångsynta idioten som finns. Hon är en ''in the closet'' - homofob med vedervärdiga åsikter. Har argumenterat med henne i en timme och hon beter sig som en fjolla. ÄR SÅ JÄVLA ARG ATT JAG VILL INTE HA HENNE SOM MAMMA!!! Hon hjärntvättar människor, vrider på ord och ändrar åsikt varje sekund. Dööö En person som vänder kappan efter vinden? Jag vet hur det är att ha en sådan mor. men tyvärr väljer man inte sina föräldrar men du borde "förvana" människor att vara aktsamma och syna din moders ord. jag varnade min mors ex om vem hon var. han berättade det för morsan dock... men sen visade det sig att jag hade haft rätt... du har inte skilda föräldrar? i så fall kanske du kan ta avstånd från din mor ett tag? SweWolf the one and only! - www.CimTheKing.com 30 jan, 2012 23:59 |
Borttagen
|
^Nej men dom har varit vid den fronten länge. Mina föräldrar var separerade ett tag men dom blev tillsammans igen.
Nu är jag JÄÄÄVLIGT UPPRÖRD angående en människa som jag ska kalla för vän. Jag ville inte prata med henne för jag var upptagen och ville skriva klart mitt tal om livskunskapen (vi har öppet hus) och hon spammar mig på skype och frågar vad jag skriver. Jag tänker att det inte angår henne men jag säger det inte utan skriver att jag skriver ner mina tankar men hon envisar och försöker hålla vår konversation vid liv men jag vill inte ha en fucking konversation. Jag vill ha lugn o ro. Sen så kallar hon mig för dum gås och jag skrev k och då blev jag en bitch. Hon skriver att jag är en dum bitch, fuck you och k tillbaks. HERREJÄVLAR DIN DUMMA SLYNA. LÄMNA MIG SNABBT. 31 jan, 2012 18:29 |
|
Borttagen
|
^
Min pappa har liknande åsikter. Jag har inte hört honom uttrycka något som skulle kunna ses som homofobiskt, däremot har jag hört en del som lätt skulle kunna ses som främlingsfientligt. T ex "Kom inte hem med en muslim" sa han när jag började i gymnasiet i Malmö och syftade då till pojkvänner. Men det handlar dock bara om muslimer. Min lillasyster hade en pojkvän som var jude (han bor nu i Israel) och det sa han aldrig något om. Mamma verkar dock inte bry sig om varifrån pojken kommer så länge vi mår bra med våra pojkvänner  31 jan, 2012 20:09 |
|
linnvendela
Elev 
|
Jag har visst en sak gemensamt med en kille i min klass. Plötsligt klarnade allt. Jag hatar det. Och ändå tycker jag om det. Haha, det är komplicerat...
Jaha. 31 jan, 2012 20:56 |
|
Borttagen
|
^
^Mitt ex var lite främlingsfientlig vilket jag tyckte var ironiskt för jag var hans flickvän (lol) han hade en tröja en gång och det stod: ''Jag är inte rasist bara lite mörkrädd'' Faaacepalm för mig och jag ville inte bli sedd med honom -.- 31 jan, 2012 20:56 |
|
Borttagen
|
Känner mig ensam, så jävla ensam. Har ju lite folk att prata med i skolan, men typ ingen på helgerna. Många skaffar sig pojk- och flickvänner och jag fortsätter som vanligt, har börjat få fobier för kärlekslåtar, just för att jag har börjat att tveka på om jag själv kommer få ett sånt där lyckligt liv själv.
Jag är snart 18 år gammal, knappt en månad kvar, och har haft ett "förhållande" och det var någon månad i 7an. Mina föräldrar säger att jag inte ska oroa mig, att det kommer men jag är en som lätt börjar oroa mig för saker och när jag väl har börjat har jag väldigt svårt att släppa taget. Att jag samtidigt tampas med en anorexi, anorexi på det "friska stadiet"(alltså, jag äter men kontrollerat). Sedan ska jag dessutom skriva teoriprov den 29:e FEb och har uppkörning strax efteråt. Vet att många kuggar uppkörningen men det känns som om jag kommer kugga teorin också så jag försöker spendera så mycket tid som möjligt på körskolan och göra deras frågor. Dock måste jag samtidigt hänga med i skoan(och jag är en väldigt ambitiös elev som siktar väldigt högt) så det börjar kännas som om jag måste välja , skola eller körkort. Är stressad som fan och känner att jag har stora krav på att klara körkortet på första försöket eftersom alla mina 3 syskon gjorde det. Sen att min storasyster är så jävla perfekt gör inte saken bättre. Att min yngsta storebror har en charm som få och många vänner gör ju så att jag känner mig liten, obetydlig. 1 feb, 2012 07:32 |
|
Borttagen
|
^ Var glad att du har råd att ta körkort över huvud taget. Jag är avundsjuk på dig. Varken jag eller något av mina syskon har haft råd att ta körkort alls.
1 feb, 2012 11:58 |
|
superdupermikaelah
Elev 
|
Skrivet av Borttagen: Känner mig ensam, så jävla ensam. Har ju lite folk att prata med i skolan, men typ ingen på helgerna. Många skaffar sig pojk- och flickvänner och jag fortsätter som vanligt, har börjat få fobier för kärlekslåtar, just för att jag har börjat att tveka på om jag själv kommer få ett sånt där lyckligt liv själv. Jag är snart 18 år gammal, knappt en månad kvar, och har haft ett "förhållande" och det var någon månad i 7an. Mina föräldrar säger att jag inte ska oroa mig, att det kommer men jag är en som lätt börjar oroa mig för saker och när jag väl har börjat har jag väldigt svårt att släppa taget. Att jag samtidigt tampas med en anorexi, anorexi på det "friska stadiet"(alltså, jag äter men kontrollerat). Sedan ska jag dessutom skriva teoriprov den 29:e FEb och har uppkörning strax efteråt. Vet att många kuggar uppkörningen men det känns som om jag kommer kugga teorin också så jag försöker spendera så mycket tid som möjligt på körskolan och göra deras frågor. Dock måste jag samtidigt hänga med i skoan(och jag är en väldigt ambitiös elev som siktar väldigt högt) så det börjar kännas som om jag måste välja , skola eller körkort. Är stressad som fan och känner att jag har stora krav på att klara körkortet på första försöket eftersom alla mina 3 syskon gjorde det. Sen att min storasyster är så jävla perfekt gör inte saken bättre. Att min yngsta storebror har en charm som få och många vänner gör ju så att jag känner mig liten, obetydlig. Jag antar att du är väldigt trött på att höra det här, men jag är övertygad om att du hittar någon snart. Sådana saker kommer aldrig när man vill, men om 20 år har du antagligen en partner som du knappt minns hur livet var utan  Jag är heller inte med så mycket folk på helgerna, då ingen av mina klasskompisar bor där jag bor, och... ja, det är tråkigt. Men man kan ju faktiskt lägga tiden på saker man själv mår bra av att göra då. Testa att belöna dig själv när du har en hel dag för dig själv, det brukar iallafall få mig att må lite bra!Anorexi är ett helvete, men förhoppningsvis kommer även det bli bättre så småningom. Det viktigaste angående det kan jag tänka mig är att du hittar människor som förstår din situation, människor du kan höra av dig till om det är något. Har du någon sådan? Och angående körkortet, även om det skulle kännas hemskt att misslyckas så vore du verkligen inte den första i världshistorien. Men kanske kan du satsa lite mer på körkortet än på skolan just nu? Eftersom det är så tidigt på året så har du ju en del tid kvar i skolan, då du kan komplettera det du eventuellt missar. Och tro mig, jag är övertygad om att du har lika fina kvaliteter som dina syskon. Vissa får många vänner tidigt, andra hittar rätt senare. Ingen vet vem av er som kommer vara avundsjuk på vem om några år. Det är vanligt att känna som du känner nu, men jag tror faktiskt att du kommer att komma ifrån det. 
1 feb, 2012 13:19 |
|
ikka
Elev 
|
Jag känner mig jättehemsk. Fick ett digitalt trumset av pappa & farmor i julklapp. Det kostade 4500:- och ingen av dem har speciellt mycket pengar egentligen. Det hemska är att jag spelat på det max fem gånger sedan dess. Pappa börjar snacka om att sälja det för att han tycker det är onödigt att det tar upp en massa plats när det ändå inte används. Och jag förstår att han är besviken på mig, det gör jag verkligen.
Grejen är den att jag visste att det skulle bli såhär. Jag förstod redan innan att det inte skulle bli mycket spelat på det där trumsetet. Ändå sa jag aldrig att jag var osäker, jag tänkte att det skulle bli mycket bättre när jag väl fick det. Pappa pratade om det nästan mer än vad jag gjorde - hur coolt det vore om jag kunde lära honom spela lite, att vi kunde ha ett eget band hemma osv. Så det kändes nästan som om jag skulle göra honom besviken om jag, efter alla prisjämförelser & besök på musikaffären, bara skulle ändra mig. FAN. Varför kunde jag bara inte sagt något från början. Det lär knappt vara värt halva priset begagnat. Samtidigt vill jag ju inte sälja det, för tänk om jag hittar ett nytt band och börjar spela igen, då kommer jag ju behöva det...   [img]http://25.media.tumblr.com/cb4eaa8e97
1 feb, 2012 14:50 |
|
Borttagen
|
ikka - Kan du inte bestämma dig för några dagar i veckan då du avsätter en viss tid för att spela på det då? Kanske får du upp glädjen för att spela då och om inte annat så har du ju i alla fall gett det ett seriöst försök?
1 feb, 2012 14:57 |
Du får inte svara på den här tråden.
Mugglarportalen