PRS Lupple & Medi

"Säg inte åt mig vad jag ska och inte ska göra. Jag kanske vill köpa saker till er?" Hon såg på honom och tog fram ett kort.
"Jag har ju mitt kort från England och jag borde ha pengar där." Hon log lite.
"Så jag kan köpa minst en pressent åt er alla."

Dorian blev lite chockad över hennes bestämdhet, men uppskattade det.
"Fine. Jag ska inte säga åt dig jag bara delar vad jag känner." Sa han och såg på henne.
Studerade kortet och svalde hårt. Ville för en sekund dra bort det från henne och bryta sönder det- England. Men han höll bara hårdare i koppen.
" Du har ditt kort. " Sa han och log.
"Gör som du känner." Sa han och tog några klunkar.
"Juste, Alexander vill göra en hälsokontroll på dig- idag. Innan vi åker för att se så att allt är bra innan resan liksom." Sa Dorian och såg på henne.
"Och ta lite blod om du orkar det- som vi kan ha med oss över ifall nått händer." Sa han ärligt och såg på henne.

Hon log mot honom och nickade.
"Det låter som en bra ide. Ska vi åka via privat eller ett vanligt plan? Det borde vara problematiskt att få in blodet via vanligt." Hon såg på honom och log svagt.
"Men jag är helt med. Det är bättre att vara i förväg än i bakväg."

Dorian såg på henne och flinade.
"Via privat, hoppas jag annars kommer jag svälta under flygresan." Sa han ärligt och såg på henne.
Nickade sakta.
"Bra, då har vi sjukhuset som mål idag." Log han och pussade hennes panna innan han fortsatte att dricka sitt blod.

Hon log mjukt och nickade.
"Jag känner mig så viktig av att åka privat. Det är spännande på något vis." Hon log och åt vidare och reste sig.
"Jag ska kanske byta om till jeans och tröja. Känner mig för uppklädd." Hon log mjukt.

Han flinade lite och såg på henne.
"Du är viktigt- för mig." Log han och kysste hennes kind innan han reste sig upp och ställde bort sin numera tomma kopp i diskmaskinen.
"Du gör som du vill, du är alltid vacker." Log han.
"Jag ska duscha, göra mig lite mänsklig." Flinade han och gick iväg upp till rummet och in på badrummet där han bytte om för att kliva in i duschen.

"Okej." Hon gick upp, bytte om och gick ner och satte sig för att vänta på Dorian. Hon nynnade svagt och kände på sin arm där bandaget satt. Smekte det ömt och lade huvudet på sned. En stor sorg kröp närmare henne och hon drog upp benen under hakan.

Dorian duschade klart, klev ut ur duschen och drog på sig så vanliga kläder som möjligt och gick sedan dit Willow satt.
Han studerade henne, hon såg besvärad ut.
Han gick fram och sjönk ned på knä framför henne.
" Vad tänker du på älskling?" Frågade han oroligt och smekte hennes kind sakta.

"Jag fick aldrig växa upp normalt. Det var bara ge blod, lära mig saker, ge blod, hjärntvätttas." Hon torkade bort tårar.
"Jag lyckades att rymma och fick reda på sanningen. Gjorde en ceremoni som gjorde bättre men det är en ceremoni som utförs på alla som jag." Hon såg på honom med sorg.

Dorian la armarna om henne och pussade hennes huvud sakta.
"åh älskling." Viskade han sorgset.
Det måste vara riktigt hemskt.
" Jag önskar att jag kunde ge dig en normal barndom- ett normalt liv." Viskade han ärligt, sorgset.
" Jag tror inte den görs på alla som du älskling. Jag tror inte ens vissa hinner leva speciellt länge över huvud taget." Mumlade han sorgset men ärligt.