Skriv vad du GRYMT GÄRNA VILL SÄGA TILL EN SPECIELL PERSON MEN KAN INTE-TRÅDEN

Snälla kom tillbaka! Bli ditt gamla jag. Att gå förbi dig i korridoren och se smärtan i dina ögon för mitt hjärta att brista. Det gör ont att se dig så olycklig. Nej, jag är inte kär i dig och har aldrig varit det heller, men du betyder jättemycket för mig och jag älskar dig för den du är. Önskar att du visste det. Det finns faktiskt folk som bryr sig om dig. Och då menar jag inte bara mig själv. Vi är många som finns där och älskar dig om du bara öppnar ögonen och inser det. Snälla kom tillbaka och bli den fina kille du faktiskt är! Min fina, fina vän som jag faktiskt kunde prata om allt med. Du är den enda killkompis jag någonsin haft som faktiskt är en kompis på riktigt.
Ibland önskar jag nästan att jag hade blivit kär i dig när du var kär i mig, för då hade jag kanske kunnat ”rädda dig”. Dragit bort dig från de dåliga kretsar du hamnat i. Dragit bort dig från de människor du umgås med som får dig att göra saker du inte vill. Dragit dig närmare de människor som faktiskt bryr sug om dig PÅ RIKTIGT! Dragit dig närmare den personen du är egentligen. Men tyvärr så gick inte det. Jag var inte kär i dig då, är inte kär i dig nu och har aldrig varit det heller. Men jag saknar dug! Du var en av mina allra närmsta vänner. Tror varken du eller någon annan fattade hur mycket vår vänskap faktiskt betydde för mug. Och att du faktiskt alltid litade på mig gjorde att jag alltid litade på dig. Alla saker och hemlisar du berättade för mig... jag lovade att ALDRIG sprida det vidare och det har jag inte gjort heller. Kommer aldrig göra det! För det skulle innebära att jag inte brydde mig om dig, vår vänskap eller vårt förtroende för varandra. Och jag bryr mig. Mer än du tror.
Jag önskar att du kunde läsa detta och inse vilken OTROLIGT fin och underbar människa du är och att det finns solk som älskar dig. Folk som alltid kommer finnas här för dig.
Men jag vet att du aldrig kommer läsa det här. Du vet förmodligen inte ens att Mugglarportalen existerar. Ärligt talat vet jag inte ens om jag betyder tillräckligt mycket för dig nu för tiden så att du ens skulle bry dig om du mot förmodan läste detta. Men jag vill iallafall att du ska veta att allt jag skrivit kommer från hjärtat och jag saknar den du var förut. Den du är på riktigt, när du är dig själv till 100%. Jag saknar dig. Jag saknar dig. Jag saknar dig...
// en tjej som faktiskt är (eller iallafall var) en nära vän rill dig </3

Jag är ganska irriterad på dig nu! Nej jag kan inte ses! Ja mina råttor går före att träffa dig, det spelar ingen roll att det var jättelängesen vi sågs! Och ja, jag vet att du har ett jobb men det har jag också!

Förstå att det jag gör nu är viktigare än att träffas och umgås, jag måste ge råttorna den tid de behöver för att det ska bli bra och de ska kunna bo ihop. Och jag kan inte bestämma tider, säga hur länge det ska ta, det måste få ta den tid det tar. Har inte ens med mig mobilen, struntar i tiden.

Du är den bästa vän jag har, men samtidigt kan du vara så otroligt egoistisk. Allting handlar om dig, vad du kan, vad som passar dig osv...Hallå! Jag har också ett liv och det kretsar inte runt dig!

Bli sur på mig om du mår bättre av det, jag kan inte hjälpa det. Jag har mina prioriteringar och nu är du inte nummer ett av dem. Och det kan du inte tåla.

Nu ska jag strunta i dig för tillfället och ägna mig åt råttorna!

Ta det lugnt, chilla och var inte så stressad hela tiden, snälla. Det får mig bara att bli obekväm, ok?




Du, du borde inte vara där. Du platsar inte där och har aldrig gjort. Jag vet att hon vet väldigt mycket om dig. Vad du gör och hur du mår. Hon vill hjälpa dig, och jag med. Och många fler. Jag tänkte inte så mycket på att du inte var där idag (det låter taskigt men jag tänkte att du kanske inte kunde eller nåt sånt) men nu efteråt tänker jag på vad du berättade för mig. Hur öppen du var. Vad du sa faktiskt händer i ditt liv just nu. Fy jag får så dåligt samvete nu för att jag gjorde det där. För att jag lyssnade på henne och skyllde allt på dig. Du gjorde ju inget, det var bara hon som var... ja... u know. Ibland är jag rädd att säga hej till dig för att du kanske fortfarande tänker på det och isåfall känner jag mig sjukt respektlös som försöker glömma det. Eller så är du som de och tycker att jag är skum. Skulle inte förvåna mig om de har fått dig att tänka så. Asså jag vill bara krama dig och säga förlåt. Särskilt med tanke på vad du går igenom nu. Och jag hoppas verkligen, verkligen, verkligen, verkligen att du kan komma därifrån. Och komma tillbaka till den här delen av världen.


Jag är räddare nu än nånsin. Jag är glad att du har bra kompisar oså, men när du berättar om allt ni gör, hur tajta ni blev på så kort tid. Kunde inte det vart vi? Jag känner mig lite bortglömd. Lite som om jag bara var en reserv tills du hittade nån annan. Jag undrar om det syns på mig hur det på riktigt hugger när du pratar om det. Jag saknar ditt gamla jag. Särskilt nu när det är så himla tydligt att vi går olika vägar i livet. Jag har lärt mig vad som är viktigast för mig och håller på att hitta mig själv efter min depression, och jag är typ för första gången i mitt liv lycklig på riktigt. Men du går åt helt fel håll. Du håller på att bli en av dem. Om du skulle börja med det de gör, röker och sånt, då vet jag på riktigt inte vad jag skulle ta mig till. Och jag har försökt förklara för dig vilken väg i livet jag vill gå, men jag vet inte om du förstår. Och jag vill dra dig med mig, få dig att släppa taget om alla normer och grejer, men då kommer jag få kämpa hårt, och jag vet inte om det kommer va värt det. Hur som helst älskar jag dig, och jag hoppas det är tillräckligt tydligt för att du inte ska lämna mig. Jag tänker alltid att dina föräldrar borde säga till dig, lära dig vad livet handlar om, men de är tydligen likadana. Tyvärr. Jag hoppas du vill hänga med nån gång, och att du gillar det, ger det en chans iaf. Men du har ju så mycket annat du gör så jag vet inte. Skulle va skönt för alla om du släpper lite. Kanske tar en kväll ledig och hänger med till kyrkan. Och inser hur härligt liv man kan få om man försöker. Inte bara följer strömmen. Våga sticka ut. Våga vara dig själv. Våga sluta med vissa grejer och se vad som händer. Du måste våga leva livet innan det är för sent. Annars kommer det inte bli roligt kan jag säga dig.


Jag saknar dig. Men det vet du förmodligen redan. Och du vet förmodligen att du typ är det dyrbaraste jag har. Du har räddat mig, utan tvekan. Utan dig skulle jag kanske inte leva idag. Du är stor del till att jag är lycklig. Och du tar upp typ hela mitt hjärta. Och nu klarar jag inte att skriva mer om dig för då kommer jag bryta ihop.

I skolan ser jag dig eller är de verkligen dig jag ser?
Jag ser dig gå med dina vänner som du bråkar dagarna ut och in!
Jag ser dig sitta och gråta på toan eller på bänken men läger mig ej i eftersom jag förstår vad som hänt och du kommer bara låsas som allt är Okey då?
Alla ser dig som elak men jag ser dig som snäll.
Jag vet att du inte är så egoistliska, tråkig, elak som folk tror.
Jag vet att du är den snällaste, roligast, medkännande person jag känner.
Du är en vacker person utan ditt smink som täcker hela dig! Jag skulle gärna se dig utan allt?
Jag vet att du ej är dig själv då du är med dina "Kompisar"
Du är en helt otroligt skådespelare!
Då jag ser dig efter skolan då du lyckas undkomma dina kompisar ser jag en lättnat i ditt ansikte.
Jag vill dig bästa men jag kan ej göra något så länge du inte tillåter någon!?

Grattis på födelsedagen!❤️

Jag är stolt över dig :´)

Varför är det så stelt?

Alltså sorry men om du inte kommer hit om dagarna och inte ens är med oss och diskuterar när du väl är här så tycker inte jag att du borde vara med i pjäsen. Lilla vän, det räcker inte att bara säga "men jag kan ju mina repliker". Hade det här varit en riktig arbetsplats hade du fått sparken direkt