PRS Lupple & Medi

Tristan nickade och vände blicken mot henne och sedan på sin bror.
"Hon älskar och litar på dig. Hon kommer bli en bra Vinther." Han nickade och lämnade rummet och lämnade dem åt sig själva.

Dorian såg på honom och log.
" Jag vet att hon kommer det." Viskade han leendes.
"Men det betyder mycket att du säger det." Viskade han med samma leende och flyttade sig närmare henne.
Slöt ögonen och drog in hennes doft.
Den var så, mm- underbar.

Dagen därpå vaknade hon och smekte hans kind och log.
"Förlåt jag somnade." Viskade hon och blickade in i hans ögon och kysste honom.
"Jag drömmde om dig, vilken tur jag har." Hon drog sig närmare.
"Tur att jag vaknade för du var för blek i drömmen. sade inget och det gjorde mig så upprörd."

Han slog upp sina ögon när hon rörde vid honom och log lyckligt.
"Godmorgon min sköna."Log han och besvarade kyssen.
" Jag älskar när du sover, du vet detta." Viskade han lågt.
" Att se när du sover. " Förtydligade han och skrattade lågt.
" Vad drömde du?" Frågade han nyfiket men nyfikenheten dog ut då hon beskrev en del av drömmen.
"Men älskling. Jag är alltid blek, jag är dock väldigt sällan tyst." Viskade han och smekte hennes kind.
" Vad frågade du mig då? Jag kanske kan svara nu." Log han.

2Du var mer genomskinlig. Jag frågade dig om du älskade mig." Hon såg på honom och drog handen genom hans hår.
"Jag hörde ett namn med. Elezabeth. Känner du någon?" Hon blickade upp mot honom och drog sig närmare honom och gäspade ljudligt.

Dorian tittade lite förvånat mot henne, men dolde sin oro ganska väl.
Hon var ju trots allt ett mirakelbarn, vem visste vad hennes krafter ens slutade?
Han log svagt.
"Såklart jag älskar dig, behöver du ens fråga?" Log han lekfullt och kysste hennes panna mjukt. Lät henne dra sig närmare och smekte hennes rygg sakta.
Dorian tystnade lite och funderade, någon med det namnet?
Han skakade tillslut på huvudet.
"Nej faktiskt inte. " Sa han ärligt och såg på henne.

Hon satte sig upp och vred lite på huvudet och ett ljudligt knak hördes från hennes nacke innan hon klev ur sängen och hon såg över axeln.
"Ska bara och duscha. Jag vill värma mig." Hon log innan hon försvann från rummet.

Han såg efter henne och nickade sakta.
" Gör så." Sa han och reste sig upp.
"Jag ska ned, äta lite." Sa han och rörde sig ned till köket och tog fram blod och värmde upp det för att sedan hälla det i en mugg.
Han avskydde att han var anledningen att hon var så frusen. Hon hade ju legat hos honom hela natten. Han suckade lågt och vände om och såg Lathan komma gåendes.
" Du borde prata med Willow om att idag ska hon till sjukhuset. Det vore en bra sak att säkerställa att hon är helt frisk innan ni reser iväg. Och Alexander kan kanske ta lite blod ifrån henne. Som ni kan ha med er. Ifall nått händer där. Vi har ju inte mycket här som är hennes." Sa Lathan lugnt men på italienska och Dorian nickade sakta.
"Jag ska prata med henne."Log han tillbaka.

Hon kom ner efter en kvart med en vaxker rosenfärgad klänning och slog sig ner framför en tallrik och såg på Dorian.
"Jag längtar nu till julen för första gången. Det kommer bli magiskt. Kan jag få ge er pressenter? " Hon såg upp på honom med tindrande ögon.

Dorian vände blicken mot henne när hon kom ned. Hon var så jävla vacker.
" Så vacker." Log han, han kunde inte hejda sig och hon behövde höra det.
Hon behövde verkligen veta det.
Han såg på henne och skrattade lite av hennes ord, det var en sån där helt oväntad sak att säga och han älskade det.
" Det kommer bli magiskt, eftersom du är här." Log han och pussade hennes hand lätt och skrattade till.
" Vill du det? Såklart du får älskling, men spendera inte för mycket pengar på oss, helst inga alls." Sa han och såg på henne.