prs yehet & kkaebsong

Joshua lämnar en puss över Zihaos ansikte, medan ett leende for upp över läpparna, innan han tar ett djupt andetag för att börja sjunga.
"Don’t hesitate anymore please
Take my heart away
Yes, the sharper it is, the better
Even the moonlight shut its eyes tonight

If only it was a different guy and not me
If only it was a line from a comedy
I will burn all of the scars
Exchanged with your love." Börjar han sjunga i en liten viskning till nittonåringens öra.

I samma sekund som Joshua började sjunga för kelgrisen som gosat ner sig i dennes famn, sjönk Zihao in i drömmarnas rike utan några som helst protester. Kanske han inte borde ligga och snarka i artonåringens knä resten av natten, men han var så förbaskat trött och den andres röst var så betryggande och ljuv. Det var helt enkelt omöjligt att hålla sig vaken, även om nittonåringen gärna fortsatt ljusa till de perfekta, mjuka tonerna som rymde den yngres fylliga läppar.

När Zihao faller ner till drömmarnas rike kam Joshua inte hålla tankarna i styr. Det hade varit lättare när nittonåringen varit vaken, så att han inte skulle få skäll av den äldre. Artonåringen bär försiktigt upp den lurviga vargen innan han lägger ner honom på fåtöljen. Han är påväg att öppna dörren innan han påminner sig själv om sin utstyrsel. Skamset går han fram till garderoben där han drar på sig ett par svarta mjukisbyxor, nej han kan inte direkt gå helt barbent i huset när det är så många där. Efteråt tassar han fram till dörren, stänger efter sig innan han går och knackar på hos Samuels rum. Jo, det är där Yaosu håller hus, och han behöver prata med Yaosu. Han för handen till dörren för att knäcka.

Vingligt, då han kanske inte var den mest nyktra människan i hela huset, svassade Yaosu fram till dörren och gläntade lite på den. Det tog ett tag för de mörka ögonen att fokusera sig på personen framför honom och när de väl gjorde det höjde han på ett perfekt ögonbryn.
”Jaha, vad bringar mig denna äran?” Frågade tjugoettåringen sluddrigt och öppnade upp dörren helt för att därefter vingla tillbaka in på rummet. Weimin satt uppkrupen i sängen och bläddrade genom en tjock bok, medan den äldre brodern beslagtagit skrivbordet där en massa papper och block låg utströdda.
”Hm, vi trodde att ni hade gått och lagt er”, mumlade sextonåringen och sände iväg en snabb blick mot Joshua. ”Ni borde skaffa ljudisolerade väggar förresten, Zihao har tjutit halva natten. Försöker faktiskt läsa den här boken, men era högljudda konversationer stör mig lite hipp som happ”, fortsatte den yngsta i rummet bittert.

Ögonbrynen får upp i pannan på Joshua när dörren öppnas, och han möts med stanken av sprit. Att prata med Yaosu när han är nykter är tillräckligt mycket och krävande, men en påverkad tjugoettåring? Nej, det finns inte någon vits med att ens försöka. Hjärnan är säkerligen alldeles för sluddrig för den onyktra mannen. Blicken glider över bröderna, försöker att inte vara alldeles för dömande av sig, vad har hänt för att Yaosu skulle ha valt att dränka sig med alkohol? Kanske det var föräldrarnas sällskap som startat det.
"Ah.. förlåt, Zihao tänkte inte efter direkt." börjar Joshua med rynkade ögonbryn. Inte en chans att han kommer prata med den äldre nu, att be än full, ledsen Yaosu ge honom råd är inte optimalt alls. Så vad ska han hitta för utflyckt nu då? "Det var faktiskt därför jag knacka på, för att be om ursäkt för hans höga tjut. Men han har somnat nu, så förhoppningsvis kan ni sova bra ni också. Godnatt." mumlar artonåringen med ett svagt leende innan han stänger dörren efter sig.

”Nej du, det var inte alls därför du knackade på”, protesterade Yaosu och grep tag om Joshuas handled. ”Kom igen, nu blev jag ju nyfiken..har inte ens druckit så mycket”, förklarade han sedan. ”Sprit får hjärnan att arbeta bättre, i alla fall i mitt fall.” Hur konstigt det nu än lät, så var det faktiskt sant. Den äldsta Xie brodern arbetade mycket flitigare när han var lite lagom påverkad. Självfallet fick det inte gå över gränsen, men så länge det inte gjorde det kunde det faktiskt hjälpa honom med att hålla tankarna på rätt spår.
”Du vet, du är lika dålig på att ljuga som Zihao”, påpekade Weimin med ett litet retsamt leende hängandes över läpparna. ”Kanske inte riktigt lika dålig, men nästan. Det är uppenbart att du kom för att prata med Yaosu om någonting, kan gå om du inte vill att jag ska höra”, fortsatte han och slog igen boken med en liten smäll, så att dammet flög åt alla håll. ”Kan gå och gosa med Zihao, slår vad om att den där pälsen är super mjuk efter det där badet.”

Det tar en kort stund för Joshua att få in orden i hans stackars skalle, men när han väl får de knyts ögonbrynen tillsammans och en rynka dyker upp i pannan.
"Att din hjärna arbetar bättre när du är påverkad kan inte vara positivt, Yaosu." påpekar han och skakar lätt på huvudet, dock sprider sig en liten rodnad över kinderna av Weimins ord. Ja, han är förbaskat dålig på att ljuga. Hur ska han kunna träna upp det? "Det var iallafall värt ett försök." lägger han till med ett magert leende och skakar lätt på huvudet, han börjar ångra sig mer för varje sekund. Även om ångesten är olidlig, så kan han inte störa de två Xie bröderna. "Kanske kan prata om det imorgon istället."

Weimin slank förbi Joshua som den ål han var och stängde dörren efter sig med ett litet retsamt leende på läpparna.
”Sorry, tänker ockupera ditt rum och stjäla din fästman”, kvittrade han innan han lämnade rummet. Jo, den lilla loppan älskade verkligen att sitta och pilla med Zihaos tjocka päls, det var åtmsintone betydligt bättre än att sitta och lyssna på Yaosu när han talade med sig själv.
”Äsch, min hjärna är bara lite speciell. Det är faktiskt inget fel med det”, försäkrade tjugoettåringen och slog sig ner bakom skrivbordet med en liten gäspning. ”Så, vill du svara på min fråga nu? Varför är du här?” Undrade han och började plocka ihop alla papper som låg utströdda på bordet. Gud, vilken röra.

Joshua håller sig tyst när Weimin glider förbi honom och stänger dörren efter sig. Jösses, nu vill han själv gå och gosa ner sig i Zihaos päls och glömma bort allt, dock kan han inte det. Han har grävt ner sig djupt i sanden vid det här laget. Artonåringen sättet sig ner på sängen medan blicken glider över sin brors rum, det är konstigt att se Yaosu och Weimin leva där istället för storebrodern. Men det är varken positivt eller negativt. Fingrarna rör sig upp mot halsbandet runt hans hals medan han rynkar på ögonbrynen, vägrar att se tjugoettåringen i ögonen.
"Zihao sa, efter att du gett de här till oss, att du antagligen är säker på dem för att vi är en match made in heaven." Börjar Joshua medan blicken vilar på sina fötter, som gömmer sig i de varma, bekväma tofflorna. "Att er farmor alltid brukade säga det när ni kom till dem." Fortsätter han medan huvudet faller mot sniskan. "Tycker du det, eller tror du det? Att vi är en match made in heaven?" Där kom det, jo efter all ångest som byggts upp inom honom angående Zihao och Andrew, är det första gången han tar upp det möjliga ämnet för någon annan.

”Jag tror inte”, började Yaosu och fortsatte plocka undan på skrivbordet tills allting var rent och snyggt. ”Jag vet”, konstaterade han och lutade sig bakåt mot skrivbordsstolen, svängde den ett halvt varv så att han kunde betrakta Joshua. ”Varför undrar du?” Han betraktade den yngre med nyfikna ögon och pillade lite med sina naglar. Hur mycket kunde klockan vara egentligen? Defintivt efter elva på kvällen, kanske ännu senare? Varför kom egentligen artonåringen och frågade om dessa saker så sent på kvällen? Tjugoettåringen drog upp benen under sig och vände blicken mot fönstret istället, där fullmånen hängde på himlen tillsammans med tusentals stjärnor. Förr i tiden hade han nog funnit det väldigt vackert, men efter att han fått reda på sin yngre brors situation hade den snarare blivit ett dåligt varsel. Som tur var kanske det skulle komma att ändras, bara för att Yaosu var ett komplett geni. Att försegla elixiret och binda det till någonting personligt - extremt smart. Det var bara sorgligt att ingen kommit på samma teknik innan. Att sedan binda det till någon mänsklig man har ett starkt band till och receptet är färdigt. Som sagt, extremt smart. Yaosu var verkligen självgod till och från, vilket både kunde vara bra och dåligt.