Skriva av sig-tråden

Måste skriva om det här som hände i för några minuter sen.

En tjej i A-klassen springer omkring med sin killkompis. Dom är frenemies typ. Dom skriker och springer omkring. Hon låser in honom på toan och springer ut och kastar snö på han när hon släpper ut honom. Han vrålar och jag sitter i ett hörn och fnissar. Hon skriker och tjuter. Dom jagar varandra och hon gömmer sig. Han och nån annan kille planerar hämnd. Jag hör allting dom säger och fnissar igen. Killen vrålar efter tjejen:
''MARIAAAA, YOU GOTTA SEE HER! MARIAAA BINGO!'
Jag brister ut i skratt med några andra tjejer som sitter i hörnet med mig.
Tjejen som verkar heta Maria skriker att hon inte kommer komma ut. Dom ber en av hennes tjej kompisar att få ut henne. Tjejen lyckas och hon kommer ut. Från ett hörn hoppar killarna fram och tar tag i henne. Hon skriker och säger att Gud ser på. Killen är ateist så han bryr sig inte. Dom släpar ut henne till snön och mular henne. Jag ser inget mer men sen så hör jag ett skrik. Killarna springer in och berättar vad dom gjorde. Dom hade mulat henne och han berätta att han hade pruttat på henne typ. Ett högt fjärt ljud. Han sa att han gjorde det på hennes mun. Alla säger att han är äcklig och omogen. (I agreed) och från ingenstans stampar Maria (tjejen) in och vrålar: ''ARVIN JAG SKA MÖRDA DIG!!!''
Sen så skrattar alla och dom springer omkring och skriker ännu mera -.-

^ Fan vad omoget Äckligt.

ingen behöver läsa detta... jag måste bara få ur mig känslan någonstans... och jag vet fan inte vad jag ska göra...

det är inte första gången jag säger så här, men det är förrsta gången det verkligen känns och jag verkligen gråter... det går fler bussar, ja, helt klart. men jag brukar vara mer kall, men nu... det går inte...

det finns en tjej... ja, jag vet att det fan inte är första gången. men nu är det annorlunda... nu känner jag henne, jag har inte känt någon av mina ex innan det blir förhållande...
jag hade bara tanke på att bli vän... jag blev intresserad... men jag ville bara vara vän...

hon hade förhållande - jag hade förhållande...
men så blev jag kär i denna tjejen...
denna tjejen som jag egentligen inte ska vara vän med...
jag är 1 år äldre än henne, men hon går en klass över mig. nästan samma program, så vi har lektioner och skåp nära varandra... och nu är båda singlar...

förra gången hon sov hos mig, "pussades och kramades vi som vuxna gör"... gången innan dess med... vi gillar varandra... men hon vill inte ha förhållande, jag vill nog inte det heller. men det känns konstigt att inte vilja ha förhållande när vi gillar varandra... men jag har ändå lagt fram frågan om förhållande...
men så sa hon att hon inte ville att jag skulle vara kär i mig... mitt ex bönade om en sista chans... så min hjärna gick på högvarv...
det jag frågade tjejen jag är kär i var "skulle du bli ledsen om jag gav mitt ex en sista chans?" men asså... jag ville inte göra det, men hon ville inte att jag ska vara kär i henne...
nu känns allt helt sabbat. både jag och hon jag gillar säger att det heller inte bara går att låtsas som att inget hänt.
och jag ville inte iväg till skolan, för jag är rädd att hon skulle dissa mig...
det som dock tog knäcken på mig var när min 3.åriga syster dotter frågade vart denna tjejen var, och sen skällde min hund och då påstod min systerdotter att det var hon som var utanför (min syster dotter är jätte glad i tjejen jag gillar)...
jag fixade inte det. jag vet fan inte vad jag ska göra. vill så gärna gottgöra henne, men jag vet inte hur...
och jag fruktar att gå till skolan i morgon, men jag måste.

''Seriöst, vem fan tror du att du är?
Tror du att du är en bättre person bara för att du skaffat nya, ''bättre'' vänner än de du hade innan? I mina ögon kommer du alltid att vara en tönt som sitter i hörnet och lyssnar på musik, ingen annan jävel. Seriöst, kom inte och tro att du är nått, för de äru fan inte.
Har ingen aning om vem du är längre, jag menar, sen när började du snacka med SNYGGA killar, börja lägga ut videor på youtube när du sjunger och skriva gulliga saker i andra folks loggar på fb? Det känns som att något inte stämmer. Och det göre fan inte.
Jag hatar dig.

Kan inte sluta kolla på smset. Ajaj, det svider i mitt hjärta just nu. Jag har inte gjort något för att få detta sms.. Tycker att det som inte stämmer är att en tjej som jag inte snackat med på flera månader smsar mig nu..
Usch, mår jättedåligt över det där smset. Sitter och skakar. Blä

Min mamma är den mest trångsynta idioten som finns. Hon är en ''in the closet'' - homofob med vedervärdiga åsikter. Har argumenterat med henne i en timme och hon beter sig som en fjolla. ÄR SÅ JÄVLA ARG ATT JAG VILL INTE HA HENNE SOM MAMMA!!! Hon hjärntvättar människor, vrider på ord och ändrar åsikt varje sekund. Dööö

Bläk jag mår hemskt nu, vill bara dö. Jag blev helt ignorerad av killen jag är kär i på bussen, han såg mig inte förens han missade sin hållplats så att vi gick av samtidigt och då sa han bara hej. Jag hatar mitt liv. Inte bara för det. Jag bli även mobbad i skolan vad jag än gör. Jag blev mobbad för min tröja idag och i fredags. Jag gillar min tröja och jag bryr mig inte om vad de säger, men jag blir mobbad av killen jag är kär i också, det är ju lite värre tycker jag. Men åh bara låt mig dö. Jag står inte ut längre. Hoppas att något bra händer imorgon åtminstonde känns som om det är den bästa tanken i mitt huvud just nu. I hate my life. Jag hatar det!! Snälla hjälp mig om ni kan.

Carro, bry dig inte om dem. Och om han du gillar mobbar dig tycker jag att du ska ge upp honom och satsa på någon som är värd dig ♥

Du ska aldrig tänka att du vill dö, för att ''göra slut'' med det hela kommer inte att göra något bättre.
Och om han mobbar så är han inte värd dig. Jag vet att det är jättesvårt att komma över någon om du verkligen är kär, men du kommer bara må sämre om du fortsätter gilla honom och han fortsätter vara dum mot dig.
Och om dom mobbar dig för dina kläder och saker du gör, försök att inte bry dig. Var dig själv, för det vinner du på i längden.
Det kommer lösa sig, jag lovar.
Hur jobbigt det än är så kommer du ta dig igenom det här, och hela din familj här på mugglis kommer stå bakom dig och stötta dig genom allt.
Du är stark, kvinna.♥

Tack för ert stöd, men jag kan inte släppa honom. Jag har varit kär i honom i snart två hela år. Och förut har han bara låtit mig vara men nu har dem börjat det här skolåret. Jag vill bara kunna släppa honom. Då skulle jag kunna byta skola eller klass. Men nu skulle det vara sista stöten för att allt skulle falla ihop. Jag skulle inte klara det längre. Jag vet jag behöver hjälp men jag är för feg för att kunna prata om dessa saker.

Du mår nog bäst av att släppa honom , i det stora hela. Har du verkligen viljan att släppa honom så kommer du att lyckas, jag lovar! Intala dig själv att du inte gillar honom, fake it 'til you make it! Det verkar omöjligt i början, men tillslut ger lögnerna för sig själv resultat!
Om det känns bra så tycker jag att du ska prata med dina föräldrar eller en skolkurator(eller liknande) om skolbyte. Jag var mobbad 5-6:an och bytte skola i slutet av 7an för att jag mådde så dåligt av den skola jag gick på. Jag kan säga så här - att byta skola var en av de bästa grejer jag någonsin gjort. Ångrar det verkligen inte! Går i världens bästa klass och mår mycket bättre psykiskt, även om det inte är bra än. Men jag tycker verkligen att du ska prata med någon om det. Eller i alla fall nämna det. Och om ingen vet om mobbningen så tycker jag verkligen att du ska prata med dom.