De utvalda

Ethan nickade sakta. "Jag tror..." började han tveksamt. "Att Randa varit för upptagen med anant för att lägga märkte till sådant".

Eletha nickade, "Okej, vi gör det." sa hon. Vad som helst för att slippa föda Randas barn, kom han på dem hade de i alla fall försökt.

Ethan nickade igen, mycket lättad. "Bra, ska vi..göra ärret nu?". Han grimaserade lätt då han sa det och drog fram en kniv ur sitt bälte och räckte till henne. "Sen, ska jag skaffa örterna". Han kunde nog inte fråga Simon, det skulle bli för uppenbart, han fick fråga en kvinna, om hon inte gav honom dem frivilligt fick han väl muta henne...På ett eller annat sätt.

Eletha drog kniven och drog hon upp skjortan. Hennes hand darrade kraftigt, det var längesen nu, sedan hon gjorde detta dagligen. Hon drar ett djupt andetag och drar kniven över huden.

Ethan ville se bort. Men han kunde inte. Med plågade ögon såg han på då hon skar sig själv, även om det var för det bättre. Men tillslut stod han inte ut, han vände bort blicken.

Eletha andades tungt och satte sig ner på sängen hon kände sig vimmelkantig och smärtan var enorm, eller inte mer än hon var van vid men smärtsam. Det blödde, hon försökte torka det med skjortan.

Ethan kom fram till henne. "Låt mig göra det där" mumlade han och satte dit sin ena skjortärm. Det smärtade att se henne ha ont.

Eletha sjönk ner i sängen, la sig ner och bet ihop. Det var värre än vad hon mindes, hon hoppades bara att det skulle räcka.

Ethan hade tillslut lyckats torka bort blodet. Han la sig vid henne och kramade mjukt om henne. "Vid middagen borde jag nog ha fått tag på örter" mumlade han.

Eletha nickade och borrade in huvudet i hans famn, slöt hon nu ögonen kunde hon låtsas att hon var hemma och inget ont skulle hända dem.