prs yehet & kkaebsong

"Zihao, det var inte en förolämpning," påpekar Joshua med ett lätt skratt och lämnar en liten puss på nittonåringens huvud. "Tuppar är faktiskt väldigt stolta djur, det är snarare en komplimang. Det som påminde mig om en tupp är bara den lilla röda färgklicken som de har på huvudet, och som du nu också har på huvudet." fortsätter han lätt roat, innan han kramar om den äldre hårt.

Skitsnack, tuppar kunde man smälla i sig till middag. Det var inte ett djur som Zihao ville bli jämförd med, även om Joshua inte riktigt verkade ha någon lust att ge med sig. Med ett buttert uttryck skrivet över ansiktet, lämnade han en riktigt sliskig puss över den yngres ansikte. Vilken hämnd, herrejösses. På ett sätt så var det ju däremot det, eftersom artonåringen inte gillade hans pussar. Åtminstone inte efter att han ätit en massa rått kött. Rätt åt honom dock, som jämförde Zihao med en tupp. Fy skäms, Joshua.

Joshua lutar sig en gång bort från nittonåringen med ett glömde ljud, sätter händerna framför honom i ett tappert försök att skydda sig själv.
"Du är lätt förolämpad Zihao, tuppar är ståtliga, dumma dig." Påpekar han med en grimas.

Japp, nittonåringen var extremt lätt förolämpad. Precis som han alltid varit, och med största sannolikhet alltid skulle vara. Zihao betraktade den yngre med lätt retsamma ögon ett slag, innan han rullade ihop sig så gott han kunde i knäet på honom. Usch, alla tankar som flygt genom huvudet på honom under kvällen hade verkligen tagit på krafterna. Med en liten gäspning slöt han de tunga ögonlocken och gosade ner sig ytterligare hos artonåringen, krävde uppmärksamhet och kärlek.

"Du är mycket tyngre som varg." Viskar Joshua och drar den äldre som ligger i hans knä, tätare intill honom. Fingrarna börjar att fläta den tjocka pälsen. "Får jag fixa ditt hår någon gång? Typ göra det bakåtslickat med vax? Du skulle passa sjukt bra med det."

Nähä? Det var ju inte så att man vägde lite mer när hela kroppen var täckt med tjock päls. Svansen viskade okontrollerat där den hängde i luften, över armstödet. Med ögonlocken stängda, halvt om halvt välte han omkull i den yngres famn med en liten suck. Sedan öppnade han ett av ögonlocken och kikade nyfiket upp mot Joshua. Jovisst, artonåringen fick göra precis vad han ville med Zihaos hår så länge set inte involverade klippning eller en massa fåniga hårspännen.

Joshua låter blicken glida över nittonåringen i tystnad innan han börjar klia nittonåringen över magen.
"Är du trött," frågar han tyst, nej han vill inte störa Zihao alldeles för mycket. "Ska jag sjunga en liten vaggvisa för dig? Tuppen?" Fast reta Zihao får han aldrig nog av att reta honom.

Båda ögonlocken flög upp på precis samma gång när Joshua började tala om den där förbaskade tuppen. Zihao var ingen tupp, långt ifrån faktiskt. Med en bitter blick stack han ut tungan och drog den över en av de puffiga kinderna. Hämnd ljuva hämnd. Sedan strök han öronen bak på huvudet och morrade. Elakt? Kanske en aning. Men artonåringen var tvunget att få klart för sig att han inte skulle tolerera det dumma smeknamnet. Någonsin. Nej, nej, nej. Absolut inte.

"Du, kom igen, blev du arg?" Frågar Joshua med ett bittert leende innan han gömmer ansiktet i Zihaos päls. "Förlåt, tyckte det var kul, ska inte kalla dig det igen." Ber han i en muttring innan han reser lite på sig igen. "Ska jag sjunga för dig?"

Ja, Zihao var nog vad man skulle kalla för sur, men han var även trött vilket betydde att han inte riktigt orkade göra en stor grej av det. Därför slöt han ögonlocken igen med en gäspning och nickade några gånger innan han hade sig till rätta. Gosigt. Han var verkligen totalt utmattad efter dagen och skulle med största sannolikhet somna i samma sekund som Joshuas ljuva stämma letade sig in genom de lurviga öronen som studsat tillbaka upp på huvudet.