prs yehet & kkaebsong

Reaktionen som Joshua får är inte alls någonting han uppskattar, inte det minsta. Även om han själv skulle ha skyllt på sig själv om samma sak hänt Zihao istället, så är det fel att tänka på det viset.
"Du, hoppas du förstår att det inte är ditt fel, alls." viskar han och tar försiktigt tag i nittonåringens tassar för att föra bort dem från det söta ansiktet. "Jag menar, det var mycket som hände då, det är inte ditt fel. Att kontrollera ätningen har alltid varit en undanflykt när ingenting i mitt liv går som det ska, att det gick för långt är mitt fel, och endast mitt fel. Skyll inte på dig själv för det."

Kanske, men det var ju mitt fel att ditt liv började gå utför, eller hur? Med öronen bakstrukna på huvudet och kroppen alldeles slapp och slö, betraktade han Joshua med de där stora, urgulliga ögonen. Det var kanske fel att beskylla sig själv? Eller så var det inte det, med tanke på att det faktiskt var Zihaos fel att den andres liv inte gått som planerat. Nittonåringen snörvlade till och begravde sig hos den yngre med ett klagotjut.
Du får aldrig bli sådär smal igen, okej? Lova det. Aldrig, aldrig aldrig. Visserligen kunde artonåringen itne begripa sig på något av det hans gnällande förmedlade, men det var ändå tvunget att komma ut.

Blicken vilar på Zihao i tystnad, det är rätt lätt att förmoda vad det är den äldre ligger och tänker på. Med ett svagt leende skakar Joshua på huvudet.
"Nej, jag ska aldrig bli så smal igen." försäkrar han och höjer ett av sina ben, som fortfarande är smala, men hälsosam och välformade. Joshua ser mycket bättre ut på det sättet. "Jag klarade mig, inte sant? Och jag ser mycket bättre ut nu." han slingrar benet om Zihaos lurviga kropp och kramar om honom hår. "För engånsskull kan jag tycka om min spegelbild, vilket jag aldrig gjorde förut."

Det var ju åtmsintone bra att Joshua kunde se på sig själv i spegeln utan att hata sig själv. Zihao hade ju dock alltid tyckt att artonåringen sett bra ut, men det var väldigt bra att han nått en hälsosam vikt. Hur mycket kunde han tänkas väga? Över femtio åtmsintone? Om han vägde under det var han ju fortfarande underviktig, enligt nittonåringens beräkningar. Men de tankarna släppte han nästan genast när den yngre slingrade benen om honom. Världens bästa nallebjörn, världens bästa varulvar helt klart. Det fanns troligen ingen som var lika gosig som Zihao, som var extremt mjuk och gosig, för att inte tala om snäll. För det mesta i alla fall. Alla kunde ju tappa humöret, vare sig de var gräshoppor eller människor.

Med ansiktet nerborrat i fästmannens päls gäspar Joshua tyst, sträcker på sina trötta ben. Visserligen gör varje rörelse hemskt ont, men det finns inte mycket han kan göra åt det.
"Vad vill du hitta på?" frågar han medan fingrarna pillar med den tjocka pälsen. Nej, kroppen börjar bli rastlös på tal om vikt, ett väldigt känsligt ämne. Även om nu Joshua faktiskt var den som tog upp det. Det är underligt, hur han vill röra på sig samtidigt som varje rörelse gör så förbaskat ont. "Du tror inte att Yaosu såg såren, eller hur?"

Hm, vad ville lilla Zihao hitta på? Egentligen ville han väl ta sig en rejäl springtur, men det kanske inte var soeciellt klokt då det kryllade av dödsätare precis överallt. Och nittonåringen var så pass feg att han troligen inte ens skulle våga göra motstånd om de försökte kidnappa honom. Han fäste därefter osäkert ögonen på fästmannen och lutade lätt på huvudet. Det var en fråga han inte ritkigt kunde svara på. Yaosu hade förvisso inte sagt någonting och det verkade inte som om han lagt någon större tanke på ärren, men man visste aldrig. Den äldre brodern hade luktat av sprit vilket tydde på att han var aningen påverkad, däremot betydde inte det att han kunde börja tänka mer rationellt på saken under morgondagen. Tyvärr var han inte ignorant direkt.

Joshua sätter sig trött upp i sängen, trött och rastlös. Ingen perfekt blandning direkt.
"Jag antar att det är bättre att han vet än Samuel." påpekar han slött och ställer sig upp från sängen. Varje rörelse gör såklart ont, men ändå vill han röra på sig. De grå tofflorna finner hans fötter än en gång, och gör artonåringen ytterligare lite varmare medan han går fram till eldstaden i rummet. Han hade turligt nog fått rummet med en eldstad, då Samuel ockuperat både ett rum, och den lilla stugan bredvid till sina vänner. Joshua lägger på några vedbitar så att elden ökar, innan han slår sig ner på den vinröda fåtöljen i rummet. "Även om nu Yaosu kanske råkar skvallra till honom."

Ja, om någon var bra på att skvallra så var det helt klart Yaosu, som nästan hade en lika stor käft som Weimin. Det var sorgligt hur de tre bröderna inte kunde hålla hemligheter för fem öre. Zihao blinkade långsamt, med ögonen fästa på Joshua som först pillade i eldstaden för att därefter så sig ner i den vinröda fåtöljen. Så fort den yngre satt sig till rätta, var nittonåringen där och skulle sitta i knäet på honom. Såren fanns väl mest över bröstkorgen, så han kunde definitivt agera filt genom att lägga sig tvärs över de smala låren. Även om han inte fick plats, men det faktumet ignorerade han faktiskt totalt. Myspys var det han var ute efter. Gos utan att någon dum Samuel eller Yaosu kom och störde, som de båda hade en tendens att göra.

Fingrarna finner sig än en gång ingrävda i den tjocka pälsen, som de har en vana att göra.
"Det ser lite roligt ut, ärligt talat." påpekar Joshua och låter huvudet vila mot ryggstödet på fåtöljen medan han kliar Zihao bakom öronen. "Den svarta toppen på huvudet som du har, lite som en tupp." ett litet leende stryker sig över läpparna pågrund av liknelsen, ja gud det är väldigt likt faktiskt. "Du är från och med nu min favoritfilt också."

En tupp? På riktigt? Zihao blängde upp mot Joshua innan han vände blicken mot de dansande eldflammorna. Vadå en tupp? Han var faktiskt inte någon kacklande fågel. Äsch, egentligen så var han ungefär lika högljudd som en tupp, med tanke på hur mycket han tjöt och så vidare. Däremot tanke han absolut aldrig erkänna det. Nope, det skulle aldrig ske. Nittonåringen blev faktiskt då pass förnärmad att han började fundera över att färga håret svart igen. På sätt sätt skulle det i alla fall smälta in med resten av pälsen och inte resultera i att han såg ut som en clown.