Skriva av sig-tråden

Incendio: Jag vet inte vad jag ska säga riktigt. Men jag läste hela. Fick lite tårar då och då faktiskt. ;(
Jag vet... på ett ungefär vad du går igenom. Ingens situation är ju likadan. Jag hoppas att du inser hur stark du är och att du fortsätter kämpa på. Jag önskar verkligen att allt fixar sig för dig.

^ ♥

Incendio - Fina du, du är en otroligt stark person som varit med om mycket. Jag beundrar dig, det är så starkt av dig, jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det där hänt mig. Fokusera på det positiva nu, allt kommer att bli bra, okej? Kram, finns att prata med om du känner för det, någon gång, eller nu. ♥

Jag känner för att skriva av mig här idag, så...

Igår var jag på en födelsedagsfest hos Adam. Vi var typ tolv personer, drack lite, sjöng, hade trevligt. Jag och Amanda kände oss ignorerade av våra pojkvänner efter ett tag, som hade fullt upp med att snacka skit och dricka. Då gick jag och Manda på en liten promenad och pratade och ville nyktra till, för hur roligt är det om man sitter packad och inte minns någonting av vad man gör.

Så kommer vi tillbaka, och alla är sura på varandra. Vi blir bara mer ignorerade, och jag kunde inte stå ut så jag började gråta. Linus, min kille, var redan helt borta pga spriten, så han brydde sig inte. Hans bästa vän satt och tröstade mig, sen snackade några med Linus om att han bara ska krama om mig eller något, men han vägrade för att han inte ville typ spy på mig, eller något sånt. Sen sa han att han inte kommer be om ursäkt för att han vill minnas när han ber om ursäkt, så han gör det när han är nykter istället.
Då kom hans mamma och skulle hämta oss, men då blev han förbannad på att en kompis inte ville ge honom öl (vi påpekade att det kanske var dags att sluta dricka, eftersom han somnade vid bordet varannan minut) så han sprang iväg till bilen och blev jätteaggressiv. Jag sa ingenting, bara satt där.
På något sätt känns det som att det är mitt eget fel, men å andra sidan så vill jag ju inte att han ska dricka så mycket, jag vill att han ska veta gränsen (när vi påpekade det igår så blev han sur, för att han tydligen vet var gränsen går, enligt honom). Han hade problem med alkohol förr, och jag vill inte att han hamnar där igen.
Det är så att min styvpappa är alkoholist, han dricker tills han däckar. Och Linus gör samma sak, varje gång han festar. Fortsätter det så så är det ju ingen idé att ens vara ihop med honom om han nu bara dricker tills han däckar och ignorerar mig.
Han ignorerade mig hela kvällen, och brydde sig inte om mig, fast han visste att jag kom dit för hans skull.

Jag sa åt honom att sluta dricka bara för att jag är orolig, jag sa ju inte att han ska sluta helt och hållet. Men bara att han vet gränsen, så han inte somnar vid bordet varannan minut.

Så ja, fast jag skulle sova hos honom, fick jag sova i soffan.
Och nu vet jag inte om jag ska vänta tills han ber om ursäkt, eller om jag ska höra av mig.
Men som sagt, fortsätter det i samma spår så blir det ingen idé att ha ett förhållande. Även om jag älskar honom jättemycket...

^
Vad menar du när du säger att han har haft problem med alkohol förut? Har han varit på avväjning och sånt eller?

Annars kan jag misstänka att det kanske är en fas han går igenom. När jag var på fester i 16-18 års ålder så drack i princip alla tills de däckade. Nu har folk lugnat ner sig en del och nu vet de faktiskt var deras gränser går För det du beskriver låter lite grann som standardfesterna jag var på som tonåring...

^ japp, det var han.

Och ja, jo, visst, alla går igenom såna faser, men de flesta på festen var runt 28-30, så de borde ju veta lite bättre. De verkar fortfarande inte veta var deras gränser går, och Linus gör samma sak.

Incendio Jo, jag läste allt. Åh, kram på dig! Jag vet inte riktigt vad jag ska säga, du verkar ha haft det tufft. Fortsätt kämpa, du verkar så stark! ♥

Incendio Fortsätt kämpa, jag vet hur det känns att bli mobbad, det är hemskt. Man vill som du säger bara dö ibland. Men snälla fortsätt kämpa!! Och InspiredPsycho om han inte bättrar sig så borde du göra slut tycker jag, men du väljer själv.

Incendio - Jag säger som så många andra här, du är stark. Du är så mycket starkare än du själv tror och än vad det känns som. Med tiden kommer du att kunna se det och vara stolt över det, även om det är jobbigt nu.
Att uppleva hemskt jobbiga saker är ibland bra, eftersom det får oss att inse vad som är viktigt och vad som inte är det. Man utvecklas som människa, helt enkelt. Du verkar exempelvis grymt mer mogen än många av mina vänner som är dubbelt så gamla som du och som borde ha upplevt fler saker, men ändå inte har lärt sig något.
Du är med andra ord både stark och intelligent och det kommer ta dig igenom allt som livet kan ställa i vägen för dig. ♥

InspiredPsycho - Grah. Denna eviga alkohol. Jag känner så väl igen mig. Tyvärr måste ju någon som missbrukar alkohol (att använda det på fel sätt så att man sårar människor omkring sig ÄR missbruk) inse det själv också. Ultimatum? Vågar du ställa ett sådant så brukar det ibland vara det enda sättet för att få någon att fatta allvaret i situationen.
Eller så kan du helt enkelt säga att du vägrar att följa med på fester med honom något mer, för jag antar att ni har det bra när han är nykter?
Jag tycker nog att du borde vänta ett tag på att han hör av sig, men om han inte gjort det på ett par dagar (eller om du håller på att bli tokig på att vänta) så kan du höra av dig.

Ibland får man vara någon man inte är för att den man älskar ska förstå att vissa saker inte alltid är det rätta valet, även om det tycks vara det. Och det gör ont.