When the sun rise [Sv]

Jättebra! Satt som förstenad när jag läste det. :3 ♥

THIS♥

Så underbart bra!

Kunde inte sagt det bättre!!!♥

Ledsen att det inte blivit nåt på länge. Lovade ju att det skulle komma i fredags, men när jag kom till stallet på fredagen så fick jag en hemsk nyhet. Min favorithäst skulle avlivas. Jag har varit ledsen hela helgen. Men nu kommer ett kapitel iaf.
__________________________________________


Kapitel 26 –
Fred Weasley

Jag satt vid brasan i sällskapsrummet och försökte få min teservis att dansa runt i rummet. Det gick nästan. Bara det att koppen längst bak alltid kom på efterkälken. Den sprang så snabbt benen bar honom. Vilket inte var särskilt snabbt. Nicklas garvade åt den lilla kortbenta koppen, trots att han själv inte var ett dugg bättre. Edward däremot var förstås duktig. Som alltid!
"Jag går en sväng till biblioteket." Jag hoppade upp och viftade lätt med trollstaven. Det fick alla koppar i den dansande teservisen att dimpa ner på golvet och pusta. Med ett flin lämnade jag dem bakom mig.

Korridorerna var öde. Lika öde var biblioteket. Jag bläddrade bland böckerna ett tag innan jag hittade den jag ville ha. "Hjälpmedel för Förvandlingskonst."
Med boken i handen traskade jag ut ur biblioteket. För att snabbare komma tillbaka till tornet så sköt jag undan gobelängen som fanns en bit från Stora Salen. Det var en genväg som funnits där en lång tid.
Plötsligt kände jag en hand på min axel. Förvirrad vände jag mig om. Ett par varma läppar snuddade vid mina. Bara precis. Jag blev alldeles varm i hela kroppen. Hanna såg chokad ut. Tog ett steg tillbaka, som om hon var förvånad över vad hon just gjort. Men jag tog tag om hennes axel. Log. Hanna log snett tillbaka.
”Förlåt. Jag vet inte vad som flög i mig.”, viskade hon. Jag ruskade på huvudet, och tog ett steg närmare henne. För att minska avståndet som hon ökat.
"Be inte om förlåtelse.", svarade jag lågt. Trots att det var ganska mörkt i den ensliga korridoren så kunde jag tydligt sen hennes ansikte. Lika perfekt som vanligt. Mitt hjärta slog så fort att jag var rädd att det skulle hoppa ut bröstet på mig. Jag strök henne över kinden. Våra läppar möttes. Men drogs inte ifrån varandra lika fort den här gången. Hannas läppar var varma och underbara. Hon doftade gott och jag strök henne åter över kinden. Jag kunde känna hennes hand smeka min nacke...
"Du är så fin.", sa jag dovt. Hennes ögon glittrade busigt.
"Du med." Hennes röst hördes knappt.
"Vi måste gå tillbaka till tornet.", sa hon och började gå i rask takt. Jag följde efter. Hela mitt inre var uppfyllt av kärlek. Jag hade aldrig varit så förälskad i hela mitt liv. Och just då spelade det ingen roll att det var just min systers bästa vän det var. Det oroade mig inte.

Vid porträtt hålet stannade Hanna och vände sig om. Gav mig en snabb puss på kinden och så var hon borta.

OMG, vad gulligt :'D

rjslgwloirskjgv
NO WORDS, I LOVE LOVE

^THIS SO FREAKIN' MUCH!

♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ ♥

aaawe, gu va gulligt!!

Kan inget annat än att hålla med!♥

Super!