Denices sjunde år tillsammans med Marodörerna [ SV ]

spännande, mer tack!

omg, superspännande!!

Meeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeer

Åh, bra som vanligt! Och vad spännande!

Tack ♥

Kapitel 35 del 1

Fortsättning;
Det var någon sorts förtrollning som mannen hade kastat. Tåget vinglade till och jag ramlade bakåt i sätet. Lamporna gick långsamt igång igen med ett litet ljud. Ett rop hördes utanför och tåget började mycket sakta rulla vidare, nästan som om den var rädd för att någonting skulle dyka upp mitt på rälsen. Lily och Mathilda, som först han samla sig, gick fram till dörren och tog ett steg utanför även om de precis hade sett mig göra samma sak fast det inte hade gått. Men för dem gick det. Sirius och Remus pressade ansiktena mot fönstret i hopp om att se vad som hade hänt. Men när tåget så småningom fått upp farten lutade de sig tillbaka i sina säten. Ingen vågade riktigt säga något men utanför hördes mummel från alla elever. Lily och Mathilda pratade lågt med några sjunde års Ravenclaware.
- Såg ni något? frågade jag Sirius och Remus.
Jag blev inte direkt förvånad när jag hörde att min röst var hes. De skakade på sina huvuden.
Lily och Mathilda kom in igen opch stängde dörren efter sig.
- Sandra sa att de hade sett en vuxen med tre trollstavar i handen. De var säkra på att den vuxna mannen inte hade haft dem när han var på väg ut.
- Vem var mannen? frågade James.
- Det visste de inte, antagligen någon som känner Dumbledore, sa Lily.

Resten av resan kände man en gnagande oro hela tiden. Den fyllde liksom hela tåget.
- Vad tror ni att det var? frågade jag slutligen.
Det blev tyst en stund.
- Dödsätare kanske, sa Lily.
- Ja, jag är nog rädd för det, sa Remus.

-----------------------------------------------------------


Det var en liten kort del därför delade jag in detta kapitel i två delar. Nästa kommer snart skulle jag tro. Eller imorgon på morgonen.

Det är jättespännande!!!!!!! Fortsätt skriv♥

Mega bra.

awesome!

Åh, mera! Du skriver så himla bra!

♥ ♥ ♥

Jag kom på att jag inte skrivit om deras jul. Men nu går det inte att ändra men låt oss då säga att de hade det underbart
-----------------------------------------------

Kapitel 35 del 2

Vi klev av vagnen som hade kört oss till Hogwarts. Stjärnorna lyste på himlen. Alla elever samlades i en stor klump med den vuxna mannen, som Sandra hade pratat om, i täten. Sedan följde alla efter honom in genom grinden och vidare till den enorma porten.
När vi kom in i stora salen stod Dumbledore redan vid katedern med den stora ugglan och såg ut att vänta på oss. Några tiotal hade varit kvar under jullovet och satt vid sina bord. det satt åtta personer vid Gryffindorbordet. Alla satte sig vid sina respektive elevhem. När det blev tyst började Dumbledore tala;
- Välkomna tillbaka till en ny termin på Hogwarts! Hoppas ni haft ett trevligt lov och en trevlig jul.
Några personer klappade händerna.
- Men, fortsatte Dumbledore, så måste jag meddela att jag fick en uggla från min vän Timmothy här.
Han gjorde en liten gest till mannen.
- Och i brevet jag fick stod det att något hade hänt på tåget...
Han tittade runt på alla. Alla elever vars ansikten var mycket konsentrerade på Dumbledore.
- ... och jag måste tyvärr säga att orsaken till att tåget stannade var två... dödsätare.
Nästan hela salen drog efter andan. Sedan bröt ett mummel ut.
- Trots det som hände, fortsatte Dumbledore medan han höjde rösten, så vill jag också säga att ingen av våra elever eller hogwartslärare eller vuxna alls för den delen blev skadade.
- Kan dödsätarna komma in på skolområdet? ropade någon från hufflepuff.
- Nej, sa Dumbledore med en bestämd men vänlig röst så att man faktiskt trodde honom. Hela salen verkade denna gången ta ett djupt lugnande andetag.
- Hela skolområdet är mycket väl skyddat och alla lärare har hjälpt till, sa Dumbledore och fortsatte efter en stunds paus;
- Nu får ni gjärna ta så mycket ni vill av maten.
Mat poppade upp ur tomma intet och alla verkade mycket mer lugna nu. Nästan som om det på tåget aldrig hade hänt. Alla njöt och tog för sig av maten. Till och med jag.
Efter maten gick alla mätta och belåtna till sällskapsrummet. De flesta Gryffindorare gick direkt upp och lade sig men som vi brukade satt vi uppe sist även om jag kände mig rätt trött. Vi satt framför brasan. Fast jag låg ner i soffan så att ingen annan fick plats på den.
- Denise, du ser rätt trött ut, sa James.
- Ska du upp och lägga dig, jag kan följa med i sånna fall, sa Mathilda.
- Nejdå, det är bra, sa jag.
Men mina ögonlock kändes väldigt tunga.