Medeltiden ondskan och godhetens kamp (Prs)

Utanför gick det någon förbi det var en man med blåa klädnad han var hälften alv hälften magiker och kom precis hem.efter många års färd utanför byn.

Arya regerade på stegen och reser sig och kikar ut. Hon kände igen personen som skulle passera. Hon smet ut en annan väg och smet efter honom.och dök upp framför honom
-många år och nu har du tid att komma hem
Sa hon nu lugnt

" prinsessan ni skrämde mig " sa han och höll handen på bröstet och stannade till var 55 långa år sen han var hemma i den här byn. Han hade varit ute på långa färder och blivit bättre på att behärska sin magi han inte kunde kontrolera för 55 år sen.

Arya flinar direkt mot honom
-tränar dig, jag skulle behöva din hjälp. DEt e magi
sa hon nu tyst och sgåg å honom och man såg på henens ögon att det var vitkigtl

" visa mig " sa Alven han hade blivit mycket bättre på magi.

Arya log lättat
-håll dig tyst, min vakt sover
sa hon envist och gick tyst mot gömstället och tog back vägen och släpte in sin alv vän och stänger noga efter honom och visade honom väge ntill Tarron nu.
-han e inte mörk men en förbannelse gör det
sa ohn yst

Alven nickade och gick fram till Tarron och la handen på hans huvud och handen började lysa av hans ljusmagi. Tarron började minnas allt klarade nu då ljuset trägde undan mörteret.
" Arya kan se allt klarare nu " sa Tarron lågt.

Arya lyssnar och log til och nickar tyst ett bra så Tarron såg och höll lite plats åt Alven som ghälpte henne, hon kollade tyst på honom och sen sin älskade vakt.

Det tog minst en timme innan allt mörker blev besegrat inom Tarron han svettades och andades tungt och stressat
" jag känner ingen mörker inom honom längre " sa Alven efter att ha känt på hans panna.

Arya såg på Alven tacksamt och såg på tsrron
-Tack jag e skyldig dig en tjänst
Sa hon dirket och log