Allmänt rollspel! {HP}

Det var väldigt ovant för Damon att byta om då Cassandras kropp skiljde sig en bit från hans. Efter några minuter var han klar och lämnade rummet. Han såg hur Adeleine knöt slipsen på hennes kopia som var Ethan och han kände sig genast nere. Han knöt handen för att samla sig själv och log stelt när han mötte Cassandras blick.

Adeleine skrattade smått när hon såg Ethans besvärade ansiktsuttryck. "Oroa dig inte. Klarar du av att handskas med Peeves så är i stort sett faran över. Och dessutom så kan du svara på frågan "vad hade du gjort om du vore en tjej för en dag", menade hon med ett flin. "Förresten, ska du upp till gryffindors sällskapsrum så är lösenordet "Dumbledore"

Ethan log, forfarande nervös, och drog handen genom hans - Adeleines - hår.
"Om du säger det så... förresten, vem - eller vad - är Peeves?" undrade han nyfiket.

"Ah, Peeves..", började hon med ett kort skratt. "Peeves är skolans poltergeist. Liten sak som svävar omkring och busar med elever och lärare. Efter sex år på hogwarts så blir man inte riktigt förvånad om man får en vattenballong slängd över sig", förklarade hon.

Ethan rynkade på ögonbrynen.
"Såå.. ska man förvänta sig det värsta?" undrade han och log.

Adeleine nickade med ett leende. "Ja, lite så. Men det går nog bra. Har vi klarat det i sex år så går det nog bra med en dag för er - till att börja med iallafall." Hon hörde snart ett rop från vardagsrummet, och insåg att det var Anthony som ropade att det var dags att gå. Hon kollade ut genom fönstret och insåg att solen hade gått upp helt.

Anthony var ombytt och färdig precis som alla andra dubbelgängare. Han tog ett djupt andetag och låste upp ytterdörren. Han tog ett steg ut i den friska morgonkylan. Anthony tog ett djupt andetag och blickade ut mot Hogwarts. Han skulle äntligen få upptäckta stället på riktigt. Han hade aldrig iakttagit slottet ordentligt när de var inne, då han bara fokuserade på att förbli osynlig för lärarna och studenterna.

Ethan följde efter Anthony. Det skulle bli ganska kul att få kolla hur slottet såg ut inifrån - Ilvermorny var nästan som en liten stad. Den största utmaningen var nog att låtsas vara Adeleine, men May var med dem - som tur var.

Adeleine såg ut genom fönstret. "Lycka till, killar", mumlade hon.
~~
De nådde slottet rätt så fort. Anthony knuffade långsamt upp porten, och en stor hall uppenbarade sig rätt så fort. En blick på klockan sade honom att det var frukostdags, och ljudet från en stor sal tätt intill bekräftade hans tankar. Bestick klirrade högt mot porslinstallrikarna, och en aptitretande lukt av ägg, bacon, gröt och nybakt bröd nådde hans näsa, vilket fick hans mage - eller Jolenes mage att kurra högt. Han hade inte ätit något som var riktigt gott sedan de lämnade Ilvermorny och USA, vilket snart var för en månad sedan. Han antog att de var tvungna att äta för att smälta in, så han kastade en menande blick på Damon och Ethan. Han styrde långsamt stegen mot den stora hallen. Fyra långa bord uppenbarade sig. Han hade ingen aning om var han skulle sitta, men en blick på en kille med en likadan klädnad som honom, sade honom att det var där han skulle sitta. Färgerna sade honom att Jolene gick i Ravenclaw.

Damon följde efter Anthony och Ethan och kom ganska snabbt ikapp dem. Nu när de var närmare slottet så kunde han granska det ordentligt. Det var stort och tornen var höga och majestätiska.

Hallen var stor. Den kunde rymma en vanlig villa - och det skulle ändå ha kunnat få plats mer. Ethan, Damon och Anthony gick mot matsalen med gruppen av de andra något bakom sig.