PRS Zora & Emma07

Han fann en kudde över sitt huvud och skrattade till. Både Nalia och Novalie var borta, och han antog att hon gått ned i köket.
Strax var han på väg in i köket, där han fann Nalia som roade sig med dottern.
"Jag trodde att du skulle sova länge?" frågar han mjukt, säger inget om kudden men kan inte hålla undan ett leende.

Nalia såg back på honom och sken upp
-Nej aldrig, din mor kom och kanckar på fem i morse och sa att hon kudne ta Novalie så jag fick sova 2 timmar extra så
sa hon mjukt och reser sig och höll dottern tryggt hossig
-ta henne
sa hon och gav honom flickan och precis öppnar dörren och joshkom
-Vart en alvbebisen?
frågade han direkt och kom ut i köket och såg på de tåv nyblivande föräldran, man såg han kom från arbetet, fullt påkläd med sina soldat kläder

"Det är typiskt mamma", säger han med ett leende och tar ömt emot den lilla flickan, höll henne tätt intill sig. Då Josh kom in vände han sig om emot honom.
"Hur fick du reda på det så snabbt?" frågar Aralion Josh genast, förvånad över hur han kunde veta det och så snabbt.

Josh såg direkt på Aralion
-en fågel!
skylde han direct oh Nalia skrattar direkt
-Marai
sa hon nu och flianr och Josh såg på Novalie
-Så sööt!
utbrast han direkt

Aralion skrattar till, såklart det varit Maria.. Hur hade det ens kunnat vara någon annan? De andra hade väl knappt gått utanför huset.
"Vill du hålla henne?" frågar han istället vänligt Josh.

Josh lfinar til
-gärna
sa han lugnt til Aralion. Nalia såg på Josj
-svett fri så får du
sa hon och Josh flinar
-svettfri
sa hn nu retligt

Aralion skrattar till. Just då kom hans mor in i köket, såg litet trött ut men ändå relativt pigg.
"Vem är det här?" frågar hon lite nyfiket. Hon hade aldrig varit lika fientlig gentemot människor som hennes man var, snarare tvärtom.

Josh såg på kvinann och såg sen på arlion
-Alvmamma
sa Nlaia och han nickar lugnt
-Jag e Josh, Nalias lilebror
sa han mjukt till kvinnan och man såg han var ne snäll kille och mjuk.

Nalia lg till
-en av våran syskon som ärfvde färdigheter av min mor
sa hon till Arlaions mor.

Hans mor log vänligt emot Josh - som sagt hade hon alltid varit vänlig, man kunde väl också säga nyfiken, på människor.
"Jag heter Faelwen", sade hon till Josh, brydde sig inte om att säga att hon var Aralions mor då Nalia redan förklarat det. Ibland undrade Aralion varifrån han och Ainion hade fått sitt skämtsamma, retsamma lynne när båda deras föräldrar var så pass belevade. Hans mor var en väldigt glad person, men inte retsam på samma sätt som hennes söner.

Josh log itll
-Fint nmna
sa han lignt och såg på Arlaion
-men jag vill gärna träffa min ssysterdotter nu, för jag blir kallad snart, det e ett anfall påväg
sah an nu och suckar tyst.