Lost life (PRIVAT)

Gabriel:

Han ser Tomas och Jeanettegå med rask takt hitåt. "Vad händer?" Frågar de båda två nästan exakt samtidigt. "Jacob.." muttrar han tillbaka "Vi vet inte vart han är" han spärrar plötsligt upp ögonen och inser något "Ni lämnade inte Scarlet ensam va?"

Hon såg upp mot dörren och ryggade tillbaka. Något var inte rätt.
"Vem där?!"

Jakob:
Han slår upp resten av dörren och springer fram i ljusets hastighet till Scarlet som sitter på soffan. Han stannar någon centimeter från hennes ansikte och sedan slänger han henne över ena axeln och springer ut ur rummet. Allt detta händer på någon sekund

Gabriel Sinclair:
Han springer upp till hennes rum men finner det tomt. Han slår i väggen med handen "Spärra alla utgångar!" Ryter han till alla i huset

En vindpust svepte förbi hgenne och hon såg Jacobs ansikte. Flämtande ramlade hon ner i soffan och skrek till när hon kände att hon slängdes upp på Jacobs axel. Nålarna började sticka hennes hud och hon kved av obehag. De var redan ute från rummet och hon vred sig.
"Sätt ner mig Jacob!"

Han sätter ner henne och sätter ett finger framför munnen och väntar en sekund. Han hör springande steg kommande mot de. Han stirrar lite panikslaget på Scarlet innan han lyfter upp henne igen och börjar springa

Hon pustar lättat ut och ser upp på honom men skriker till när hon blir upplyfft igen.
"Jacob berätta varför du gör så här." Hon såg upp i hans ansikte och kände sig sorgsen.
"Snälla sätt ner mig. Eller kasta mig ut för ett stup. Jag vill inte hjälpa Sinclair"

Han springer till någon sorts skrubb och stänger dörren efter de. Han sätter ner Scarlet och stannar till för att lyssna efter fotsteg. När han inte hör några så svarar han Scarlet "Jag vill inte att de ska använda ditt blod för att bli mäktigare" säger han tittar på henne

Gabriel:

Han kokar av ilska medans han lyssnar och letar efter Jacob och Scarlet. En man kommer mot honom och säger att de ännu inte funnit de, vilket gör Sinclair ännu argare. Han dödadr vampyren med ett enda hårt slag mot bröstkorgen innan han försätter leta

Hon såg på honom och såg bort.
"Men du hade med all glädje att ta mig och döda min familj?" Hon såg upp på honom och drog sig från honom.
"Jag vill inte höra några ursäkter från dig."

"Shhhh" han sätter åter fingret framför munnen. Han hör några vampyrer börja gå mot deras korridor. "Var tyst nu" viskar han

Gabriel Sinclair:

Han går långsamt genom alla korridorer och reagerar vid minsta ljud som inte är hans klampande "arbetare". Han suckar för sig själv och börjar gå igen. Han hade inte ens att han stannat. Han är klar med den första våningen och går nu uppför trappan till andra

Hon såg på honom och såg bort och höll för munnen. Hennes hjärta slog allt hårdare och hon skakade.
"..." Hon lät ett litet pip lämna hennes läppar och hon såg mot dörren. Skulle de hitta dem? Vad skulle de straffas?

En tjänare sprang i fatt abriel och såg ner.
"Ursäkta mig mästare. Men om vi hittar flikan. Ska vi ha med henne i kväll på fredagskvällen?" De brukade sitta och diskutera långt in på småtimmarna på fredagen och ha det väldigt trevligt.
"Det var en fråga..."