Prs med Wolf

Anaid var påväg att rusa fram när Aimil slog till Claude, men såret i sidan hindrade henne. Istället fångade Minosa upp Claude när hon föll baklängels av slaget.
"Jag vet inte hur alkohål fungerar på hamnskiftare, men...människor är inte...öhm...sig själva när de dricker för mycket..." Minosa puttade upp Claude så att hon satt upp igen. Claude såg sig förvirrat omkring och gned sig mellan ögonen.
"Slog hon mig..." Claude log brett och skrattade igen, "Hahahahah vad kul!...men det gjorde ont...aj..."
Claude fräste med näsan.
"Det känns som om något...gör ont! I min näsa!" Claude fräste igen och igen och igen tills Minosa stoppade henne.
"Tack Claude, nu vet vi..."
Claude öppnade munnen och stirrade på Minosa. Sedan sträckte hon långsamt upp handen och petade till henne mitt mellan ögonen på samma ställe som hon blivit slagen på.
"Aj!" Minosa hoppade backåt och gned sin hand mot stället Claude petat på.
Claude skrattade.
"Näsa! Hahahahaha!"
Astrid spärrade upp ögonen och stirrade frustrerat på sin kusin.
"Finns det ingen formel för att få henne att nyktra till?"
Norman skakade på huvudet.
"Ingen jag kan..."
Anaid funderade.
"Jag vet inte, men vi skulle kunna testa att doppa hennes huvud i bäcken..."

"Jag röstar för doppning!" ropade en välbekant röst och Aimil och Rascal snurrade runt. Sham satt upp i mänsklig form och log med ett ögat igenknäppt.
"Tjena", sade han när han hade allas uppmärksamhet. Aimil sken upp och skyndade sig att omfamna sin lillebror och sedan slå till honom över bakhuvudet med öppen hand.
"Skräm mig aldrig så där igen!" sade hon varpå Sham gned sitt ömma huvud och nickade underlägset. Rascal klappade hans axel och stötte sin panna mot hans.
"Skönt att du är tillbaka kompis", sade han och Sham log större.
"Jag ser att ni hann ersätta mig under tiden jag var borta", sade han skämtsamt och visade på Claude. Rascal skakade på huvudet.
"Det där är Claude, Anaids och Astrids kusin. Hon är... Inte sig själv just nu", sade han och vände sig sedan till Anaid.
"Vi tar hand om henne, sedan kan Sham berätta vad som hänt."

Anaid nickade men innan hon hann säga något gav Claude ifrån sig ett tjut. När Anaid vände sig mot henne låg hon ner på marken och gapskrattade med händerna om magen.
"Hunden blev en man! Hahahaahahahah! Det är så roligt när sånt händer!" sedan satte hon sig upp tvärt och stirrade på Sham.
"Eller var det en grävling från början?"
Norman och Minosa klev fram mot Claude och drog upp henne på fötter.
"Okej Claude, nu ska vi ta ett dopp..." de släpade med sig Claude till den kalla bäcken utan att hon hann förstå vad som hände.
"Vatten....så....rinnande!" Norman suckade och han och Minosa tryckte ner Claudes huvud under vattnet men drog snabbt upp det igen. När hon kommit upp skrek hon av chocken.
Minosa böjde sig ner mot Claude.
"Hur många fingrar håller jag upp?" Minosa visade upp tre fringrar.
Claude flämtade och stirrade skräckslaget på Minosa.
"Tre galning! Jag kunde drunknat!"
Minosa brydde sig inte utan tryckte hårt Claude på stället där Aimil slagit henne. Gensvaret var en rak örfil av Claude.
Minosa gned sig på kinden.
"Hon är nykter..."

"Grävling?" sade Sham förolämpat och stirrade på Claude när hon ''dränktes'' i bäcken. Aimil frustade till av skratt och såg på sin bror.
"Du ser ut lite som en grävling", frustade hon och Sham tittade surt på henne.
"Jag är inte ens grå, jag är brun för tusan!" sade han irriterat. Rascal gick fram till de andra och räckte Claude en hand.
"Allt det här kommer att verka mycket konstigt, men mitt namn är Rascal. Jag är dina vänners vän, kan man väl säga...", sade han vänligt och försökte ignorera stanken som fortfarande hängde över henne.
Aimil drog upp Shams byxben och synade hans fotled.
"Otroligt, inte ens ett ärr", sade hon och drog i benet så att Sham föll ned på rygg igen.
"Försiktigt kvinna! Det må vara utan ärr, men det gör ändå ont!" tjöt han och Aimil himlade med ögonen.
"Barnrumpa."

Claude stirrade på Rascal och hans hand. Sedan sparkade hon honom på smalbenet och tog sig vinglande upp på benen.
"Hamnskiftare!" skrek hon, "Ni är verkligen galna!"
Claude stirrade som en galning på sina kusiner och Minosa sedan kastade hon sig iväg mot skogen. Men trotts att hon nyktrat till var hon fortfarande väldigt snurrig och rusade rakt in i ett träd. Stönande föll hon ner på marken med händerna för ansiktet.
Minosa suckade och drog hårdhänt upp henne på fötterna igen.
"Så, nu när du är nykter kan du berätta för oss exakt vad som hänt och mer detaljerat varför Harald ville komma till fällorna"
Claude spottade på marken och blängde på Minosa. Men hon såg att hon var i underläge och sjönk ner på marken.
"Visst..." sade hon gnäligt och drog fram sin fickplunta hon haft på insidan av kjolen.
Hon skulle just ta en klunk när Astrid snabbt ryckte åt sig flaskan.
"...och den här tar jag" sade hon och skruvade åt korken.
Claude fnös och blängde på Astrid.

Rascal tog sig för smalbenet, inte för att det gjorde ont, det var snarare en reflex.
"Okej, det gick inte så bra...", mumlade han för sig själv och följde efter de andra.
"Jag kommer inte skada dig, jag lovar. Vi vill bara ha information", sade han till Claude och satte sig ner en bit ifrån henne.
Aimil och Sham betraktade det hela på avstånd.
"Hon kommer väl inte att stanna hon med?" viskade Sham till sin syster. Aimil ryckte på axlarna.
"Förmodligen inte, hon kan fortfarande återvända till slottet."

Claude fnös åt Rascal.
"Jo tjena ditt håriga odjur, så fort mina galningar till kusiner inte ser mig längre kommer ni alla tre kasta er över mig som gamar" Claude kliade sig i hårbotten och kramade ut vatten ur håret, "Pfff...tror du seriöst att jag skulle stanna med massa odjur och folk som försöker dränka mig för att man är lite packad? Näe glöm det smutsboll!"
Minosa slog till Claude i bakhuvudet. Hon stönade och föll framåt.
"Minosa! Jag har så stark huvudvärk att jag inte kan tänka!"
"Det skulle du tänkt på innan du söp dig full och sprang ut i skogen!"
Anaid suckade och skakade på huvudet.
"Nu när hon nycktrat till och är sitt vanliga frispråkliga, ouppfostrade jag kan jag få presentera mig kusin, Claude, hon var en av mina hovdamer tills hon.....vi behöver inte berätta några detaljer..."
Claude skrattade ett grymtande skratt.
"Dem hittade henne i en höstack i stallet! Och vem vet vad hon hittat på innan dess...!"
Anaid rodnade och kliade sig generat på näsan.
"Så, Claude, varför ville Harald komma till fällorna i skogen?" Norman började bli frustrerad.
Claude fnös och ryckte på axlarna.
"Jag vet inte...eller jag minns inte snarare...den äckliga skitskallen väntade tills jag druckit ett antal glas också vips var jag här!"
Claude gestikulerade med armarna vilket tydde på att hon fortfarande inte var helt klar i huvudet.
"Du ljuger, det gör du alltid..." Minosa skakade på huvudet, "Ska vi ta ett dopp till kanske?"

Rascal suckade. Det var inte lönt att försöka övertyga Claude om hans vänlighet, så han höll tyst. Han drog en hand genom håret i nacken och kom över flätan Anaid flätat tidigare. Han log svagt åt minnet. Han undrade om han verkligen hade en chans med henne eller om han bara inbillade sig. Det kändes som om hon kände något för honom, men han var för feg för att chansa.
Sham gjorde sig på ett nytt försök att ställa sig upp, men misslyckades ännu en gång.
"Vänta", sade Aimil och skyndade iväg in i skogen. Hon kom snart tillbaka med en lång pinne som hon gav till Sham.
"Stöd dig på den här." Sham tog emot pinnen och tog sig skakigt upp. Lutad mot sin provisoriska käpp haltade han fram till de andra med Aimil vid sin sida.

Claude skrattade ett grymtande hånskratt åt Sham.
"Hahahah! Han ser ut som en tånåring men kan inte ens gå själv! Vilken barnunge!"
När Sham kom närmare sparkade Claude till den provosoriska kryckan för att Sham skulle ramla. Sedan skrattade hon samma skratt igen och klappade händerna åt vad hon gjort.
Minosa slog henne i huvudet igen. Claude kved och gned sig om huvudet.
"Om du inte tänker göra något annat än det där kan du lika gärna gå tillbaka till slottet!"
Claude reste sig upp på vingliga ben men hade svårt att stå stilla.
"Gärna för mig! Men bara så att ni vet, Harald, Adam och Vagn letar efter er här i skogen inatt och kommer inte ge sig förrens dem fått vad de vill!"
Astrid, Anaid, Minosa och Norman stirrade på varandra och Claude insåg att hon sagt för mycket.
"Jag ska gå nu..."

Sham såg upp från marken han ramlat på och morrade lågt.
"Ja, gå härifrån din skadeglada, enformiga, mobbare", morrade han och kämpade sig upp igen. Rascal kunde inte säga att han gillade Claude, hon var inte alls lika förstående och varm som hennes kusiner.
"Vi hör vad Sham har att säga och sedan sover vi. Vi borde gå vidare så tidigt som möjligt. Jag, Aimil och Norman kan turas om att hålla vakt", sade han. Rascal var inte bekväm med att ta på sig ledarrollen, men han kände att någon behövde göra det och för tillfället var han den bästa kandidaten.