S.p.e.l.l (Prs)

Daniel reste sig motvilligt och gick in i köket igen. Han såg på all mat han ville fixa mat till folket på något sätt men det var ju nästan omöjligt.

Marie såg upp ifrån marken igen & undersökte rummet lite gran. Det var rätt tomt som tur var.

Daniel såg ut genom fönstret och suckade lite Garm skulle besegras det ville han.

Marie visste vad som skulle hända med henne om hon inte kom här ifrån. Men vem skulle hjälpa henne nu? ingen vågar komma in i slottet & de som skulle våga vet inte ens om att hon var där.

Daniel tänkte lite han såg på fåglarna om han lyckas hämta hjälp utefrån så kanske kunde de hjälpa Marion eller vad hon nu hette. Han var bra på att laga mat men usel på att komma ihåg namn.

Marie gav nu upp allt hopp om att komma härifrån.
Det var lönlöst att ens försöka göra någonting nu.

Daniel rörde runt lite i grytorna han tänkte lite och funerade han tänkte på de brevduvor som fanns kanske man kunde använda dom.

Marie var helt stila. Hon var helt borta i skallen & verkade inte bry sig längre.

Daniel tog det närmaste papper och penna han kunde hitta och skrev snabbt ihop ett medelande.

Marie såg mot Daniel utan ett ord. Hon visste inte ens varför Daniel ens skulle försöka.