Monster High School

Poltergeistlektionerna var fantastiska. Läraren skrämde slag på halva klassen genom att plötsligt hoppa upp ur golvet.
"Tjenare folket!" skrek han
Eleverna svarade med entusiastiska skrik.
"Nu ska ni få er första uppgift!"
Mer skrik.
"Så, ni kommer få dra en lapp härifrån..." läraren drar upp en hög hatt . "På lappen står det en lektion... och ert uppdrag är att gå in i salen och förstöra den så mycket som möjligt! Kom upp och få ert öde, för idag!!"
Eresse springer upp, ger en kille en stöt och drar en lapp. Glatt springer han ut i korridoren och kollar på lappen.
"Artkunskap änglar!" ropar han.
"Jag med!" säger en kort kille med blått hår i en tuppkam. "Kom, vi kör direkt!"
De rusar fram till lektionen och ställer sig anfådda utanför dörren.
"Hur gör vi?"
"Vi går in och skriver något på tavlan!"
"Okej!"
De knäpper med fingrarna och rusar in i salen.
Eresse tar upp en krita.
"Den viktigaste för en ängel är att aldrig bli arg..." säger läraren.
Eresse suddar ordet aldrig och skriver alltid istället.

Lirima ser förvånat på tavlan.
En ängel ska alltid bli arg?
Hon rycker på axlarna och skriver ner det i sin skrivbok.
"Fröken?" ropar Olorëa. "Jag tror ni iskrev fel!"
"Va?" sa läraren och såg på Olorëa. "Nej men oj då! Bra att du såg det....?"
"Olorëa." fyller Olorëa i.
"Så var det ja! Just det! Får jag höra era namn en gång kanske??"
"Olorëa." säger Olorëa.¨
"Lirima..." säger Lirima.


(Skitkort men duger )

Laurea försöker säga sitt namn men så fort hon öppnar munnen utstöter poltergeisten med blått hår ett högljutt pruttljud.
De fortsätter förstöra lektionen tills sista sekunden, och då går de ut och gör high five.
"Vad hette du?" sa Eresse
"Leo. och du är Eresse?"
"Jupp"
"Dig har man ju hört om!"
Eresse skrattar till och ser hur änglarna börjar gå ut ur klassrummet. Laurea var knallröd i ansiktet.
"Ojojoj, nån har visst blivit arg!" ropar Leo. "Ses sen!" Han vinkar till Eresse och går iväg.
Eresse dröjer sig kvar vid änglarnas klassrum.

(Kört jaa)

Lirma går ut efter lektionens slut och ser hur två pojkar står och skrattar rätt utanför dörren.
"Hej" säger hon och ställer sig bredvid dem. "Vad står ni här för då?" fortsätter hon och ler glatt.
Den ena pojkens hår är ljusbrunt och axellång och uppklippt i nacken. Han såg riktigt bra ut och tycktes veta att han gjorde det också.
DÅ kom Lirima på varifrån hon kom i håg honom.
"Det var du som räddade oss från Laurea!" säger hon högt.

(Kort igen men vill ju skriva så att det händer saker xD)

Jag går långsamt in i klassrummet. Det är fullt av änglar.
Toppen. Jättekul. Min nya favoritlektion. Absolut.
Och det här ska vi ha två gånger i veckan..
Jag sätter mig tungt bredvid Lirima och ser surmulet på tavlan. Jag hör upprörda viskningar bakom mig, och kan uppfatta något om en "farlig fallen". Jag fnyser. Frustrationen börjar byggas upp och jag förmanar mig själv att ignorera de.
Lyssna inte på de. De är inte värda din uppmärksamhet. Lyssna inte...
Jag ska just till att ställa mig upp och gå ut, när läraren kommer in. Hon är passande nog också en ängel, och hon tittar på mig som om jag är en fläck på mattan.
Toppen. Ännu en anledning att älska den här lektionen.
Hon skakar på sitt långa, glänsande blonda hår och börjar prata med en röst som är äckligt mjuk. Hon börjar ropa upp namn, och mitt är rätt högt upp på listan.
"Ayaka!" Säger hon och ler överdrivet mot klassen. Jag räcker motvilligt upp min hand, och hon ser på mig, och sedan släpper hon ut ett klingande skratt.
"Jaha ja. Vad trevligt med en fallen." Säger hon hånfullt, och jag ser hatiskt på henne. Om blickar kunnat döda skulle hon vara stendöd.
"Det är fan inte din sak att säga." Hör jag en röst säga, nästan lika hatisk som mina tankar. Jag vänder mig om och ser en pojke, som har svart hår och snelugg. Hans vingar har den normala formen på änglar, men de är svarta. En till fallen.
Våran lärare släpper ut ett till skratt.
"Jaha, och vem är du då?" frågar hon, om ännu mer hånfullt.
"Satoshi Shinozaki", säger han och ser på henne med en dödande blick.
"Jaha, Shinozaki. Straffkommendering imorgon klockan åtta för att du svor i mitt klassrum"
Jag blänger på henne.
"Det var för fan inte hans fel!" Säger jag ilsket.
"Såpass." Säger hon.
"Straffkommendering för dig också, imorgon klockan åtta"
Jag protesterar inte, utan fortsätter att blänga ilsket på henne.

Eresse rufsade till sig i håret och log charmigt mot ängeln.
Visserligen var det inte får att rädda dem som han angripit Laurea, men hon gärna tro det.
"Jaa" sa han och försökte se blygsam ut.
Han såg rakt in i hennes blå ögon. Det här var en riktig ängel, inte en sådan mesig som de andra i hennes årskurs.
Söt var hon också.
Hon tycktes vara lite mer änglalik än någon annan ängel han sett.
Hennes blonda hår glänste i alla regnbågensfärger när hon rörde sig och hennes ljusa, vänliga ansikte var glatt på ett speciellt sätt.
Det kändes konstigt i Eresses mage på ett sätt han aldrig känd förut.
"Vad heter du? Jag är Eresse, trevligt att träffas igen!"

(Kan någon bry sig om mitt inlägg eller ;-; tog åratal att skriva)

"Jag är Lirima, Lirima Mirë" sade Lirima. "Trevligt att se dig med igen! Antar att det var du i klassrummet också?" Lirima skrattade glatt, hon kunde inte neka till att hon gillat Polergeistens skämt även om det känts lite opassande att börja skratta mitt under en lektion!
Hon satte sig på marken och drog ner Poltergeisten som tydligen hette Eresse så att han satt bredvid henne.
Han kollade rakt in i hennes ögon på ett sätt som hon tyckte kändes lite obehagligt och hon kollade nervöst ner i stengolvet.
Hon hade lämnat Ayaka i klassrummet, vilket inte heller kändes så bra, hon skämdes lite över att hon inte stått upp för henne, men Lirma var nog feg iallafall.
Hon ansträngde sig för att le mot Eresse fast hon egentligen skämdes förskäckligt mycket. Läraren hade behandlat Ayaka och den andra pojken riktigt illa.
Hon kollade upp på Eresse medan hon undrade vad hon skulle säga för att inte låta oförskämd.

Eresse såg att Lirima var beskymrad över något. Kanske kunde han göra henne gladare?
"Hur är det?" sade han snällt och förde sin hand närmare hennes.

(EN HELT NY NIVÅ AV KORTHET! MEN VISSTE INTE VAD JAG SKULLE SKRIVA xD)

Jag stannar kvar efter lektionen med den andra fallna. Han ler svagt mot mig under sin svarta lugg, och jag ler tillbaka. Det är bra att jag inte är ensam om att vara fallen. Jag är helt säker på att han är det, för jag såg märket på hans högr handled.
"Varför blev du utkastad?" Säger han lite blygt, som om han är orolig för att jag ska bli ledsen eller något. Till hans försvar skulle jag bli det i vanliga fall, men det känns förvånansvärt lätt att prata med en annan fallen.
"Jag kan få döda föremål att komma till liv. Jag kan göra... Men också, men de kastade ut mig för den egenskapen.. Du då?" frågar jag honom.
"Samma sak." Svarar han, och ler sedan mot mig.
"Det är.. Trevligt.. med en annan fallen.." Säger han tyst, och jag ler svagt mot honom.
"Samma sak här, jag trodde typ jag var ensam förut."
Satoshi ler stort och tar tag i min hand.
"Kom så går vi ut härifrån. Det är ingen anledning att vara här mer än nödvändigt."
Jag ser chockat på honom, men sedan spricker jg även ut i ett stort leende.
"Jag antar det"