Från olika världar!

Morgana såg på Yuu och skrattade.
"Om jag hade velat roa mig med stickning, tebjudningar och annat som passar sig vid ett hov hade jag inte besökt dig" sa hon med en allvarlig ton och fnös sedan.
"Tror du att blod eller döden skrämmer mig, om du minns rätt så har jag redan varit död, och jag dog knappast fridfullt i min säng" sa hon och såg på honom med ett utmanande leende. "Jag må låtsas vara en dam men jag trodde du kunde se igenom det, särskilt med de hintarna jag gav dig, kanske felbedömde jag dig" sa hon och såg sedan när Sol kom in i rummet och hon himlade med ögonen, hon hade egentligen inget emot kvinnan men hon började irritera sig på henne då hon hela tiden dök upp när hon försökte samtala med Yuu, som om hon ville ha koll på att de inte gjorde något hon ansåg var opassande. Morgana gav kvinnan en irriterande blick.
"Det verkar som om din kvinna har en tendens att lägga sig i när vi samtalar, nej just det ja hon är inte din kvinna, så varför hon alltid skall dyka upp i våra samtal förstår jag inte? Är det så att du inte vill att Yuu skall vara med någon annan, eller är det just mig du inte vill se Yuu med? Är det kanske så att du är rädd att jag kan erbjuda honom något du inte kan erbjuda honom?" sa hon och gav Sol en mörk blick, hon höll sig samlad, det var sällan hon förlorade humöret, antagligen för att hon oftast var arg, eller irriterad. Morgana vände sig mot Yuu och gav honom ett leende.
"Eller är det du som vill ha henne runt dig hela tiden?" frågade hon retsamt, med en allvarlig underton.

Sol stirrade på dem och mötte Morganas blick med en lika mörk och den var full av vrede. Hade hon inte uppträtt vänligt mot henne? Hade hon inte varit trevlig? Försökt att åtminstone stå ut med henne? Ge henne en chans? Men nej, ingenting dög och hon var lika förjävlig som vanligt.
"Jag är inte hans kvinna och jag kommer aldrig vara någons. Vem i helvette skulle vilja det?" svor hon men höll blicken stadigt in i Morganas.
Hon drog sedan efter andan och fortsatte behärskat.
"Vad Yuu gör är hans ensak och vill ni vara samman så varsågod, jag bryr mig inte." sa hon med arg underton och försökte inte bry sig om Yuus ord. Eller det var inte orden för dem hade han sagt förr, det var hans röst. Hon gillade inte hans röst och hon visste så väl hur han var nu, hans tomma likgiltiga blick, hon hatade att se honom sådan. Hon visste att det fanns en annan inom honom den som förr sagt att hon borde gå in för att inte bli förkyld. Troligen var det därför hon var så vred på kvinnan, att hon gjorde honom sådan, men det tänkte inte Sol på nu.
"Jag har sagt åt dig andra saker, men tydligen lyssnar inte du heller." sa hon till Yuu som svar och drog bort det våta håret ur ansiktet. Hon var än behärskad, Sol som sällan var behärskad till humöret var detta en stor bedrift.

Morgana log roat mot Yuu.
"Du smickrar mig om du tror att jag inte är rädd för något, alla människor är rädda för något" sa hon och tittade sedan upp i taket igen och skrattade.
"Jag hade velat se dig försöka tvinga mig till något, det kommer sluta med ett blodbad" sa hon och lekte med håret, och log sedan.
"Ser du något du gillar" sa hon och log roat mot honom innan hon gav honom en puss på kinden och vände sig mot Sol.
"Nej jag tvivlar på att du är värdig nog att vara hans kvinna, du skulle antagligen inte klara av det" sa hon retsamt och skrattade sedan.
"Din röst avslöjar dig, du är arg, det verkar inte som att du inte bryr dig om med vem han är" sa hon och log roat. Hon såg undrande på Yuu när Sol pratade med honom, hon visste inte vad Sol antydde, men antagligen var det något de hade haft en debatt om innan. Hon såg på Sol och vände sig sedan mot Yuu.
"hon är fortfarande kvar" sa hon till honom innan hon la sig ner på sängen och tittade upp i taket.

Sol svarade inte ens på Morgana, som det var under hennes värdighet. Istället vände hon sig mot Yuu och mötte hans blick med trots.
"Bra, då är vi på lika plan då, ingen lyssnar." svarade hon honom och vek inte undan med blicken, som här var en strid att vinna. Vinna mot vad? Vinna striden mot Yuu? Eller något annat? Något var det och Sol var envis som synden och hon skulle vara det till sin död och efter det med, inte erkänna sig besegrad.
"Det har du sagt och det har jag hört." var Sols svar och kastade en blick på Morgana innan hon såg på Yuu igen, hon kunde lika gärna råka i gräl med honom nu som annars och hur det än var hade hon sin magi till hands.
"Vad spelar döden för roll?" hon hade tagit ett steg närmre honom och hade korsat armarna som i protest för vart ord han sa.

Morgana höjde ett ögonbryn och la sig på sidan när hon såg på honom och gav honom en road blick.
"Jag har en bror, eller hade, jag vet inte hur skicklig du är men jag är ingen nybörjare och jag är antagligen inte så lätt byte som du tror, jag säger inte att jag kan ta dig men jag kan försvara mig" sa hon och log utmanande mot honom innan hon vände sig mot Sol som inte ens svarade henne, hon ville skratta, det verkade som om hon kände sig hotad av henne, men hon valde att vara tyst och istället lyssna på dem, de verkade inte direkt eniga utan som om de inte höll sams. Men tillslut kunde hon inte hålla tyst utan fnös. Hon förstod inte Sols synsätt, om man dog kunde man inte längre påverka det som fanns här, man blev bortglömd och det fanns inget mer värdefullt än ens liv!

Sol såg upp honom med ett höjt ögonbryn.
"Att jag inte fruktar döden, att den inte spelar någon roll, betyder inte att jag söker den, eller att jag inte kämpar mot den." svarade hon honom lugnt även om hennes ögon glödde av en illa dold vrede.
Hans arga blick påverkade inte henne, det var åtminstone en känsla. Hon fruktade honom heller inte och skulle väl aldrig göra hur illa han än gjorde henne. Fruktan var ett ord Sol inte kände till, den känslan hade hon aldrig upplevt. Hon hade alltid haft sin magi och skydda sig med, då hon inte haft det var hon bara en aningen försiktigare än vanligt. Dö skulle alla och då hennes dag kom var det så och inget mer med det.
"Du vet så väl varför jag är här och det har jag talat med dig förr om. Men du lyssnar inte, du vill inte förstå eller inse det själv." sa hon silkeslent med farligt glittrande ögon.

"Då hade jag varit den roligaste" sa Morgana och hennes ögon glittrade till. "Men jag hade inte varit den enda som blev blodig"
Hon tittade på Yuu när han reste sig upp och hon satte sig själv upp halvliggande, hon granskade de båda, det var en roande scen, även om hon inte förstod sig på Sol, om hon inte fruktade döden, eller om hon inte sökte den, varför hade Sol då dragit upp det? Hon förstod inte vad Sol ville, det kändes som hon endast ville vara där för att hindra Morgana ifrån att vara ensam med Yuu, hon lekte uttråkat med sitt hår och funderade på om hon skulle hjälpa Yuu, mannen var riktigt arg och hon bestämde sig för att hjälpa honom, hon gick fram till sin klädsel och tog fram en dolk, med rött skaft täckt med gulddiga snirklar, hon hade fått den när hon fyllt år av Arthur, hon ville fnysa åt att hennes bror trodde att en present skulle göra allt bra mellan dem, men hon uppskattade kniven den var väldigt användbar. Morgana räckte över den till Yuu då hon var nyfiken på vad han skulle göra, om han ens skulle använda den. Hon gick tillbaka till sängen och la sig åter ner för att se vad Yuu skulle göra.

Sol sa inget på en lång stund men såg Morgana ge honom en dolk och Sol svor tyst till, kunde inte kvinnan hålla sig utanför?
Då han sa henne att gå mötte hon stadigt hans blick.
"Jag vet inte allt om dig, nej det gör jag inte och det gör inget förutom du. Men jag vet att det finns något mer inom dig som du inte vill ska finnas. Det finns något fint och vackert och jag hoppas att en dag du tar tillvara på det." sa hon lugnt.
Med lugn värdighet gav hon honom en sista blick och gick förbi honom. Hon kastade en blick på Morgana men sa inget åt henne, konstigt nog var det inte vrede hon kände nu, hon kände inget.
Sedan klev hon ut på balkongen, klättrade upp på räcket och hoppade ner, landade på alla fyra och gav sig sedan av, hon kände att hon inte hade något mer där att göra längre.

Morgana höjde ett ögonbryn och skrattade inombords, så det var det deras dispyt gällde, Sol trodde att det fanns något gott inom Yuu, antagligen ville hon att det skulle finnas något gott inom alla. Hur många gånger hade folk inte sagt det till henne? Senast var det Merlin, hon hade skrattat, nästan blivit arg, visst hade det funnits något gott inom henne förr men det var för länge sedan dött och det gick inte att få liv igen. Visst kunde hon spela snäll och trevlig, ja låssas vara god för att komma dit hon ville men inte mer än så.
Morgana nickade mot kvinnan när hon försvann, konstigt nog tog hon vägen ut på balkongen och försvann, vad var meningen med det? Hon såg sedan på Yuu och log.
"Så kvinnan tror att det finns något gott inom dig? Och du förnekar det. Hade det inte varit enklare att döda henne för att bevisa din sak?" frågade hon intresserat och la sig sedan ner helt på rygg och såg upp i taket.

Sol var ganska trött på regnet nu, men hon tänkte inte vända åter, det skulle vara ett nederlag. Förra gången hon försvunnit från herrgården hade hon mer eller mindre försvunnit i vredesmod och Yuu hade fått veta orsaken till viss del. Denna gång kände hon sig ovanligt tom och kall inombords.
Vad än Yuu sa så trodde hon inte på honom och skulle aldrig göra det då hon sett en annan sida av honom. Men hon behövde komma därifrån och visste inte om hon skulle eller borde återvända. Att ingen skulle sakna henne det visste hon, att Morgana var den sista av dem som skulle bry sig det visste hon med.