PRS The Pie Club

Flickans namn var alltså Granger precis som jag hade trott. Jag kände inget större intresse för lektionen utom började knäppa om min sneda skjorta. Trots att Snape var min elevhemsföreståndare hade han alltid ogillat mig vilket jag aldrig förstått mig på. Vad fanns att ogilla?

En flicka vid namn Hermione, hon som precis hade stromat in, räckte ivrigt upp handen men Snape igonrerade bara henne. Plötsligt ställde hon sig upp och bara sa svaret rakt ut.
"Du ska sluta vara en besserwisser!" Snape blängde på flickan. Jolene blev förvånad över det Snape sa och undrade om en lärare hade tillåtelse att säga något sådant mot en elev.
"Fem poängs avdrag, Granger!"
Nu blev Jolene arg. Hon ställde sig upp, precis så som Hermione nyss hade gjort.
"Du kan ju inte ta avdrag från henne när hon precis svarade på din fråga, hon var en duktig elev och svarade rätt!" Hon kände hur ilskan forsade igenom henne och in i Snape.

Jag rodnade när Jolene försvarade mig.
"Michell, om du inte kan behärska dig får du gå ut!" sa Snape argt.
Nu började hela klassrummet protestera (eller inte Slytherin). De skrek och kastade saker. Jag tänkte förtvivlat. Det var jag som skapade detta! Varför höll jag inte tyst?

"Måste vi gör det här varje gång?", mumlade jag, och Umbridge skyndade sig fram.
"Vad sa du, unga dam!", sa hon med sin pipiga röst.
"Inget", muttrade jag och fortsatte läsa. Det stod samma gamla vanliga, du ska försvara dig såhär.. Bla bla bla.
"Miss Milner, du ska titta på mig när vi pratar!", tjöt Umbridge, "5 poängs avdrag för Ravenclaw!"

Jag stirrade ner i boken och var nära att slänga mig på den gamla äckliga häxan.
"Så - vet någon hur man försvarar sig från en boggart?", sa hon och halv skuttade runt i klassrummet.
Jag räckte genast upp handen men tittade inte upp från boken.

Jag såg upp från miss nyss så intressanta tröja och insåg att det hade skapats någon sorts fejd i klassrummet medans jag varit i mina egna tankar.

Jag tittade mig förtvivlat omkring. Nu skulle jag säkert få straffkommendering!
Mycket riktigt...

Jolene bara stod där och gapade när hon såg hur alla Gryffindor elever protesterad. De skrek och tjöt, kastade ner saker och förströrde nästan hela klassrummet. Jolene blev rädd. Plötsligt öppnade Snape munnen: "Tysta!" Röt han och alla elever tystnade omedelbart.

Räckte försiktigt upp handen. Umbridge hånlog.
"Så, Miss Milner, kan du komma upp hit och visa hur man gör?", frågade hon och gjorde en gest mot ett gammalt, ruttet skåp. Jag reste mig på vingliga ben, och gick fram till skåpet. Umbridge viftade med sin trollstav, och skåpet öppnades. Boggarten klev ut. Jag flämtade till när jag såg vilken form den hade. Matthew. Boggarten närmade sig mig, och försökte kyssa mig. Tänk på något roligt... Jag försökte och försökte, men det gick inte. Bakom mig hörde jag skratt, bredvid mig stod Umbridge och log. Med tårar i ögonen, lämnade jag klassrummet, boggarten, och Umbridge.

Jag råkade se boggarten och den förvandlades inte, utan förblev Matthew.
En bild av Snape i bikini drog igenom huvudet och boggarten tog form.
Jag trillade av stolen av skratt och Umbridge verkade vara på vippen till att explodera.