Divergent

Sol såg skeptiskt på klänningen.
"Den? Visar den inte för mycket? Oanständig?" frågat hon och rodnar lätt, hon förbannade sig själv. Skulle hon vara någon som valde själv? Ville hon inte klä sig som de tappra? Hon biter ihop, får av sig tröjan samt byxorna och drar på sig klänningen.
"Kan du dra igen blixtlåset?" frågar hon Kai och vänder ryggen åt honom.

"Gud, det märks verkligen vart du kommer ifrån!" skrattade Kai och blinkade lät med ena ögat. "Alla flickor jag kände i de tappra hade tyckt att det där vore allt för mycket tyg.... " mumlade han och log åt minnena av sina vänner. Han hade haft mycketkul med de tappra... Och vad andra än trodde så var faktiskt tappra mycket vänliga också. "Kan du dra igen blixtlåset?" Sols röst väckte Kai ur hans tankar. Han nickade kort och gick fram till Sol. Han rodnade lätt då han lade en hand på hennes midja och började dra upp blixtlåset. Sold rygg var mycket blek och såg väldigt len ut. Kai kom på sig själv med att undra hur den kändes att röra, men visste att han inte borde eller skulle våga göra något sådant.

"Seriöst?" sa Sol, för mycket tyg, hon kände sig avklädd i denna. Hon fann bara ett lätt obehag, inte för att hon tyckte det var oanständigt, mer att det var ovant.
Sol kände av den spända stämningen mellan dem då han började dra upp hennes dragkedja i ryggen. Hon höll undan håret och nästan höll andan med. Gör det, gör det. malde hennes tankar, exakt vad visste hon inte.

Tillslut var blixtlåset helt uppe. Kai kunde äntligen andas ut. Endast en liten bit hud syntes än precis över klänningens långhalsade linning. Innan han själv hunnit reagera drog han en tumme över den mjuka huden precis där Sols hår började. Som han trott var hennes hud mycket mjuk och Kai rodnade kraftigt över allt som bubblade där inom honom. Snabbt tog han sedan bort handen och vände ryggen mot Sol för att hon inte skulle se hur generad han var. För att ha något att göra drog han av sin t-shirt och sträckte sig efter den han skulle ha på festen.

Sol drog efter andan vid beröringen och ryste lätt till, hon hade önskat att han gjort mer. Gjort mer av vad var en annan fråga? Och även om det var opassande gick tankarna åt helt fel håll.
"Tack." mumlade hon och snörade på sig de slitna röda skorna, de enda hon hade och något mått fick det vara på eländet. Klänningen slutade på mitten av låren vilket var det mesta i hela Sols liv hon visat av sig själv och armarna var bara med. Håret hade börjat växa ut på sina ställen, men det såg än hemskt ut.

Kai fick på sig tröjan och nickade kort åt Sols tack. "Klar?" Frågade an sedan med ett vagt leende, än osäker efter vad han gjort. Tankar tycktes hela tiden vilja vandra åt helt fel håll och bara att snudda vid de där så hemskt förbjudna tankarna fick Kai att rysa. Han rättade till sin tröja och drog en hand genom sitt hår.

Sol nickade, helt klart nervös och såg upp i hans ansikte men kollade sedan ut för han inte skulle se hennes tankar. Hon satte upp håret i en hästsvans, det såg bättre ut då och sedan gick de. Sol rös lätt till i den nu lite kyligare nattluften, den kände ovan mot bara armar och ben.

Kai gick tyst över gatorna, mot musiken som ljudade högt lite längre bort. Han sneglade då och då på Sol. Varenda gång rodnade och rös han, och var tvungen att dra en hand genom håret. Tillslut var de framme, de möttes av musik högljutt prat och glada människor. En mycket fint uppklädd Frida kom fram till dem och Kai besvarade hennes kram. "Så ni kom ändå?" Log hon. Kai nickade lätt och skrattade. Genast fick de dunkar i sina händer och Kai började samtala med Frida om alla nya i de falanglösas kvarter. Hela tiden höll Kai vagt koll på Sol.

Sol stod osäkert lutad mot en vägg ovetandes om vad hon skulle göra. Musiken var hög och dunkande, och hon ville inte hänga efter Kai som ett plåster, han skulle säkert bli irriterad på henne.
En äldre kille kom slutligen fram till henne obehagligt nära och började sluddrande tala med henne.

Kai spände käkarna lätt då han upptäckte mannen som ragglade fram mot Sol. Frida frågade honom han ville dansa. Osäkert nickade han och gick ut på dansgolvet efter Fria. Snart dansade de ihoptryckta med alla andra på det fulla dansgolvet, till en obekvämt lugn låt. Kai hade alltid tänkt dig Frida s en stark självständig kvinna, men nu kändes hon som ett litet barn i hans armar. Hon var så smal och kort och snäll... Kai log lite för sig själv och tänkte att han haft tur som fått en så bra vän som Frida.