Tredje Världskriget

"Jag." sa Nike och tog på sig kläderna de andra kastade hon om än motvilligt i tvätten då det behövdes.
"Jag kan ju inte låna av dig helatiden." sa Nike nästan ursäktande. Men vad skulle hon göra? Och Akhiti tyckte tydligen inte att de andra kläderna dög, och hon hade väl rätt. Plötsligt såg hon upp på henne som hon nyss vaknat.
"Vad fin du är, som en prinsessa." sa hon leende.c

Akhiti nigde och log fånigt.
"Man tackar!" Sedan drog hon Nike vidare in i 'gravkammaren'.
"Det gör inget, jag kan få nytt!" Säger hon glatt och sätter henne på en stol och börjar fixa med Nikes hår.

Nike ler som tack men himlar med ögonen då hon niger men hon ler roat. Det var bra att hon hade Akhiti som fixade henne, som verkade tycka om det så Nike slapp bry sig. Hon satte sig på stolen åter med trassliga och toviga lockar. Det var inte konstigt att Crestan kallat henne för fågelbo.

Hon lockar Nikes hår men gör ingen slinga.
"Voilà!" Säger hon stolt och drar flickan till en spegel.

"Vackert." ler Nike med en aningen sorgsen underton men vänder sig sedan om mot Akhiti.
"Tack, kära du." sa hon och kramade om henne, hon var otroligt tacksam även om hon var rädd för männen som såg på henne så.

Akhiti varken besvarade kramen eller drog sig iväg, allt hon gjorde var att le fånigt. Just då hördes en knackning.
"Öppna dörren Snow!" Beodrade rösten tillhörande en inspektör.
"Jajja, kommer!" Muttrade hon och gick för att öppna.

En snabb rodnad for över Nikes kinder innan hon tyst följde efter Akhiti för att öppna för dem. Hennes gröna ögon var stora och glänste, inte kanske rädd för vad som skulle ske, mer nervös då detta som det mesta här var nytt för henne.

När dörren var öppnad uppenbarade sig två vitklädda män och yttligare fyra som bar svart -Livvakter.
"Tjena Q!" Sa Akhiti och höll upp handen för en High Five, som inte blev besvarad.
"Snow, Nike. Vi ska söka igenom rummet nu." Sa dem och klev in.

Nike såg på dem och höll sig undan, hon stod vid Akhiti. Då kom hon att tänka på de två silverskedarna, de som de tagit. Nike trodde inte ett ögonblick på att ingen visste om det, troligen hade de bara väntat på att slå till som nu. De hade säkert låtit dem göra det för att se vad de gick för, kanske mest Nike som de inte visste något om.

Akhiti hånlog.
"Ursäkta mig mina herrar men skulle vi kunna ta det senare? Jag är väldigt hungrig och har inte ätit..." Hon kollade på klockan. "...Lunch än!" Fick hon fram med en alldeles för oskyldig röst och väntade på svar. De viftade bort det men gick ut.
Akhtit drog med sig Nike.
"Nu äter vi!"