Krig, Påskägg & Lustigkurre (Privat)

(Förlåt att jag inte svarat, råkade sluta bevaka tråden o.o'

Mannen flinar elakt,
- Vill du allt bra veta va!?!?! Säger han. Jag nickar.
- Shh! Säger han sedan när kungen och drottningen stiger in. Jag himlar med ögonen, vilken smitare!

(Haha x) trodde rollspelet hade dött >.< )

Jag känner folks blickar på mig och jag ser på Lukas. Han ger mig en lätt blick och räcker mig sedan sin arm och jag tar emot den och intar min prinsessa-roll och ställer mig rakare i rygg och lyfter lätt på hakan.

(Förlååååååååt :'3)

Jag flinar åt prinsessans håll,
- Läskig brud! kommenterar jag. Mannen skrattar ett bullrigt skratt.
- Nog är hon läskig!
´Jag skakar roat på huvudet när hon lyfter på hakan. Det får henne att se riktigt snobbig ut...

(Haha, det gör inget xD ^^ )

"Kolla!" säger Lukas och rycker lätt i min arm.
"Vad?" undrar jag.
"Akira står bakom Long", skrattar han förtjust. Jag ser genast runt och försöker hitta Akira, och som om han läst mina tankar så ställer han sig lätt på tå och möter min blick, som sagt står han bakom Long med ett stort flin. Jag kan inte låta bli att ge ifrån ett litet stön men sedan le och försöka hålla mig för skratt. Ifall jag känner Akira rätt så kommer han roa sig med att Long inget minns. I Longs blick ser jag något som jag inte kan tyda och lägger huvudet lite på sned och ger honom ett leende innan jag vänder på huvudet och ser fram igen.
"Tror du Samantha kommer tillbaka snart?" undrar jag.
"Hon reste inte för allt för länge sedan, vet du. Det kommer dröja ett tag", försäkrar han.
"Hm... Du har rätt", ler jag mot honom och kan inte låta bli att le ännu större när jag ser att hans blick är riktad mot mig.

(It iss nott Akira, ju ar distrojing maj plän ;_; Oh well....Akira får väl vara en spion åt Murgon då,istället för Murgon själv....)

Jag höjer roat på ena ögonbrynet åt sessan och hennes man. Jag får syn på pigan lite längre bort och ler mot henne. Hon rodnar och tittar ner i golvet. Jag skrattar ett hjärtligt skratt.

(Nej, nej, båda kan vara nära honom xD Akira och någon annan Det går fortfarande att rädda! xD )

Min mor och far slår sig ner på sina tronstolar och ser sedan ut över folkmassan och jag kan se hur det går runt i deras huvuden, försöker komma på något att säga. Det blir Lukas som blir deras räddning. Han tar ett ett steg fram och står precis framför den lilla "trappan" som leder mot kungastolarna. "Mina damer och herrar!" börjar han högtidligt. "Innan kungen och drottningen talar skulle jag vilja börja med ett erkännande som kommer påverka hela folkets framtid", fortsätter han och jag hör hur det börjar viskas bakom min rygg och hur en spänning börjar ta form. Lukas räcker fram handen mot den och jag ler mot honom, går fram till honom och tar tag i hans hand och vänder mig om mot folksamlingen.
"Jag och prinsessan Sarah kommer gifta oss", säger han leende och ser sedan mot min far. "Ordet är ert, ers höghet", ler han.

(Åh, ok)

Jag börjar skratta. Högt. Mannen bredvid mig likaså. Det är så underhållande med sånna situationer, när alla blir helt stumma av förvåning, och sedan börja viska. Det känns som om sånt bara händer i sagor....
Kungen vänder huvudet mot mig och granskar mig.
- Lord Long? Frågar den storväxte kungen.
- Det skulle vara jag, ja! Flinar jag självsäkert och går fram mot honom med lättsamma steg. Jag drar en hand genom håret och njutar av alla pigors uppmärksamhet.

Jag biter ihop käkarna och börjar känna "hatet" jag kände inför Long första gången jag träffade honom. "Vakter", säger jag lågt men de hör mig ändå. En av dem går fram till mig och väntar på att få order.
"Avvakta. Gör ingenting men om ni tycker att han uppträder opassande", säger jag.
"Som vadå?" undrar han.
"Har du sett den här mannen förut?" frågar jag honom, fortsätter hålla mig till viskande nivå.
"Nej, prinsessan."
"Det han som just brast ut i skratt - varning ett om att han är en galning. Sedan så hade jag bussat på tre stycken privata fångvaktare för ett tag sedan... Den här mannen är trubbel ska du veta", säger jag.
Han nickar kort. "Några andra önskningar, prinsessan?"
"Hämta hit Matthias är du snäll, och resten av fångvaktarna, han vet vilka jag kommer tala om. Men, stanna kvar här du. Skicka en av dina mannar. Jag vill bara ha dem här för säkerhets skull", mumlar jag.
"Din vilja är min lag, min prinsessa", säger han och bugar. Jag grimaserar lätt vid de orden. Jag hatar just de orden.

- Var är er far? Frågar kungen.
- Ingen aning faktiskt, ers höghet.
- Hm...Har du behandlats väl medan jag vart borta? Frågar kungen vidare.
- Tja, det skulle jag inte vilja säga. Först så vaknar jag upp i en skog, där någon som utger sig - och i detta fall också är - för att vara prinsessan, som skäller på mig föratr jag gjort min morgonträning. Sedan förs jag till slottet och lämnas helt ensam, utan vidare hjälp. Den enda som verkar veta vad hon ska göra är pigan som hjälpte till att göra rent mitt sår när jag blev attackerad bakifrån i mitt eget gästrum på tredje våningen här i slottet!!
Kungen ser stumt på mig. Sedan misstänksamt.
- Mr.Long jag skulle vilja prata mer med dig efter middagen! Säger han. Jag nickar,
- Visst, jag har ändå inget för mig. Jag gillar er trädgård förresten! Säger jag.

Jag slår handen lätt mot pannan, biter ihop käkarna och hör medan folk börjar tala.
"Far?" undrar jag. Han vänder blicken mot mig. "Jag kan tillägga att han var i fängelsehålorna, träffas någon viss flicka där som tydligen har tunnlar där så jag skulle vilja att någon sökte i fängelsehålorna efter denna flicka, och jo, anledningen han var där var för att han trotsade order från sin prinsessa, sedan kan jag även tillägga att jag absolut fortfarande inte har någon aning om vad han gör här. Han ville inte berätta sitt ärende och höll på att bli galen", tillägger jag muttrande. "Han har även en lillebror som försvann någonstans efter att han kastades i fängelsehålorna", mumlar jag tankfullt. "Simon? Var det så han hette?" undrar jag och ser sedan på Long. "Din far har flytt landet förresten", säger jag och hör på medan ett ännu starkare mummel bryter ut.
Jag tar några steg mot Long. "Och våga aldrig säga att jag inte har behandlat en från mitt folk väl", morrar jag innan jag vänder mig om mot mina föräldrar. "Mor, far", niger jag och sveper sedan ifrån kronsalen och jag hör Lukas följa efter mig med ett ljus som låter som en blandning mellan en suck och ett skratt.