PRS(Dragon Fantasy)

Nalel ryckte till av Meiras röst. "Förlåt. jag kommer strax ner igen, jag...jag måste bara hämta något" försökte hon ursäkta sig med och skyndade iväg. Hon visste att hon skulle bli bättre, men hon tränade hellre ensam.

Meira nickade och såg fundersamt efter Nalel, hur var det med henne? Imorgon skulle Meira träna med henne.

Rornir försökte få hennes uppmärksamhet igen. "Om jag ska säga min åsikt". Han gjorde en liten paus. "Så verkar den där hoben inte så självsäker eller ambitiös att träna".
Nalel skyndade sig upp på sitt rum, men hon fick snabbt skynda sig ner igen för att hennes ursäkt skulle hålla.

Meira far med blicken åter på Rornir, "Det brukar ändras med tiden, ju mer man kan och lär sig desto mer självsäker blir du. Dessutom tror jag på Nalel." sa hon men log mot honom, ty hon gillade honom ändå.

Nalel gick snabbt förbi Meira och alven, hon tyckte inte om alven, mest för att han skrattat åt henne förut.
Rornir log. "Kanske det, men man ser ibland direkt på dem som inte är värda att ha med".

Meira ilsknade till, vad var det han sa egentligen? "Ja, man gör det och jag vet att Nalel är den personen." sa hon hätsk och ställde sig upp.

Rornir höll upp händerna framför sig. "Förlåt, jag gjorde dig upprörd". Han reste sig också. "Jag menar, jag gav dig bara en liten hint, ett tips där".
Nalel tog knivarna igen och började kasta, något hon var lite mer självsäker på.

"Titta där, ser det ut som någon som är dålig?" sa hon och nickade åt Nalel och knivarna.

Rornir följde hennes blick. "Tja, men det är inte knivkastning som vinner ett krig direkt". Han log smått då Nalel kom i kanten med ett kniv. Han var verkligen en sprätt.

"Inte heller skrytmånsar som tror att de är något." sa Meira och vände honom ryggen helt och gick till Nalel.