Viktigt Bortglömda[SV]

Vad som känns som 50 år senare...

Nu tänkte jag ta och svara på era underbara kommentarer! ♥
Kapitlet är på g, jag har inte haft någon skrivlust på de senaste dagarna så har inte kunnat få klart det åt er
Men snart tror jag nog att det dyker upp här! Var så säkra c:
Jag kan säga att det här kapitlet kommer att vara väldigt speciellt om man jämför med alla de andra...

...och det ska komma från personen som skriver så awesome att hela mugglis häpnar?
Tack snälla Emma! ♥

Tack elin!
Att du läser och gillar det jag skriver får mig verkligen att må så mycket bättre! Tack för att du finns ♥

Åh thankyou little friend ^^ Blir ju helt överlycklig här borta! ;3 Tack tack tack! ♥
Off topic: Vet du att jag börjat titta på TWD? x) I LOOOVE IT! Men det är väldigt creepy också, haha xD ♥

TACK SÅ JÄTTEMYCKET CIKKI! ♥

Yeez, she actually are. Jag tycker själv det är ganska synd om henne, hehe x)

Julia. Det finns bara inte ord för hur glad jag blir. Tack ♥

Aaaah tack så jättemycket Ella ^^
För att svara på din fråga:
Hehe, njeeaaa... jag har gått på EN skrivkurs i hela mitt liv x) Och den var bara tre dagar långt x3 Så det räknas väl inte antar jag.
Jag har dock läst för mycket, och det är en stor träning i sig, I guess

Glöm inte att kommentera något så nästa kapitel kan komma ut imorgon eller dagen efter det! ♥

Okej, längtar på ett nytt kapitel

Amaanda OHMYGOD visst är det bra! vilken säsong är du på? :3♥♥

Jag har skrivit klart det nu! Wiiiie! Är så himla lycklig att jag kan göra dig glad! ♥

Ja, är helt beroende redan!
Jag började titta i morse bara, men jag har redan hunnit tre och ett halvt avsnitt på säsong 1. Inte långt, men gaaah så bra det är! :O ♥

LOOK!
Titta vem som varit awesome och skrivit klart kapitlet redan ikväll. x)
Nejmen jag är skitglad för att jag lyckades! Och jag blir glad att jag kan ge er det nu! WIIIE! (inte det längsta någonsin, but still .__.)
Kram till alla läsare! ♥ Here ya go:


Cara

Jag huttrar och kurar ihop mig på det kalla golvet. Allt är kallare här. Till och med vinden innehåller en isande kyla som gör mig blind. Det finns inte längre någonting som går att känna igen. Allt är främmande.
Ett grått löv frasar tyst i en stilla dans framför min darrande kropp. Det finns ingen förklaring som säger vad det kommer ifrån. Av det dånande ljudet som ekar genom stenväggarna har jag lyckats lista ut att jag är fast vid havet. Kanske någonstans långt bort ifrån fastlandet.
Löv finns inte ute på havet. Där är min förklaring.
Jag sätter mig klumpigt upp och sträcker fram handen för att fånga det. Hela kroppen värker, och hungern är ständigt närvarande. Mina ögonlock är tunga, tankarna luddiga och en otäck känsla av att vara urgröpt inifrån genomsyrar hela min själ. Mest påtaglig är saknaden av mat i halsen och i magen. Det gör så ont att jag hela tiden snyftar mig till sömns.
Jag kramar det frasiga döda lövet med fingrarna.
Tills kylan kommer som ett svepande penseldrag över omgivningen. Det drar ner mig i djupet...
”Du kan inte skjuta mig! Snälla, jag ber dig!” Min syster Wera håller upp händerna framför sig. Hennes ögon lyser av skräck. Det vita nattlinnet fladdrar kring hennes bara ben.”Du kan inte döda mig!”
Sedan hur en känsla av hopplöshet tar över.
Det spelar ingen roll...
Vi är alla döda ändå...
Hela kroppen rycker till då skottet avlossas. Fingrarna är säkra runt pistolen. De vet vad de håller på med.
Den röda färgen är i stark nyans mot det vita tyget. Hon faller ner på knä med chock stämplat i det bleka ansiktet. En hand far upp mot skadan. Fingertopparna fläckas. Ögonen följer i några sekunder det spräckliga blodets väg över nattlinnet, innan de tvingas se upp igen.
Wera försvinner.
Men det är inte över.
Innan jag vet ordet av det ser jag mina föräldrar. De stirrar på varandra med vidöppna ögon och öppna sår. Som om de båda förstår, att alla de bråk som de utkämpat inte spelar någon roll. Som om de redan förstår att det är över. Att de är i det här tillsammans trots allt.
Det blixtrar till när pistolen faller till golvet. I några sekunder löses hela världen upp till grått.
Det är ögonblicket då den som dödat förstår vem som döljer sig bakom masken av mörker...
Det är jag.
Det är alltid jag som tar min familjs liv.
Jag skriker så högt att det är ett mirakel att mina trumhinnor inte ger efter, men inget annat än den döda hopplösheten kan höra mig. Jag är ensam på en plats jag inte trodde fanns.
Cara...
Mitt eget namn hemsöker mig. Jag är så sjuk att jag inte längre kan skilja på verklighet och dröm. Mörker är allt som ryms i mitt huvud. Den fyller alla mina tankar med saker som ingen borde få tänka. Hemska tankar som trycker sönder varje del av mig.
”Wera”, viskar jag och smular sönder lövet i handen till hopplösa bitar. Min röst är knappt igenkännlig. Den är svag och skrovlig som sandpapper. ”Hjälp mig... snälla... hjälp...”
Om din syster fortfarande lever... Viskar en röst i min hjärna. Det är inte särskilt troligt att hon gör det...
Jag trycker händerna mot öronen och skriker, men det finns ingenting som kan stänga tankarna ute. De väsnas högre än någonting annat.

omgomgomgomgomg

jag finner inga ord. alls. men det är på ett bra sätt. det är på ett jävligt bra sätt.

GAAAAAAAAH.
Varför dödar du mig Amaanda?
Seriöst.
Det är så himla bra.
Älskar det mystiska sättet med det här kapitlet.
Älskar allt♥
Och omg. Värsta mardrömmen. Dödar din syster. Dödar sina föräldrar.
GAH. GAH. GAH. GAH. GAH.
Hjälp mig.
Kommer ligga och tänka på den här ff hela natten...
Men asså.
FÖRSTÅR DU HUR J*KLA BRA DET HÄR ÄR? (Sorry för svärordet där hehe)
VET DU DET?!

Så sjukt duktigt du är!!!

Aaah, jag vet inte vad jag ska säga... Men hursomhelst, det här kapitlet var verkligen underbart. Bättre än verkligen underbart. HELT SJUKT FANTASTISKT GALET SUPERBRA♥

Ååååh! SÅ himla braaa!

Jag fattar inte hur man kan skriva så bra! Underbart!!

Nope, självklart har jag inte slutat läsa. Jag är bara lite off typ... Har typ lite för många att uggla med *host* so then I didn't have time for write comments. But I'm still reading.

*DÖD*

























*ÅTERUPPSTÅR*
HUR KAN DU GÖRA DETTA MOT MIG????? VILL DU DÖDA MIG?????? Du skriver sjukt vackert och känslorna bara gahhh


ASDFGHJKLASDFGHJKLASDFGHJKL