De utvalda

"God morgon." ler hon och skakar på huvudet och ler, nej det hade hon inte haft.
Hon ställde sig upp och log glatt mot honom, "Gör det och tack, vi syns utanför så kan vi gå till köket och äta." ler hon och går in i badrummet för att skölja av sig och klä på sig, "Föresten så är vi lediga idag." log hon åt honom innan han hann gå.

"Det var så lite" log Ethan. Han gick ut och smet snabbt in i sitt egna rum. Han sköljde av sig lite snabbt och tog på sig en mer bekväm skjorta och ett par mörk bomullsbyxor, om det var lediga så behövde de ju inte träna.
När han var klar ställde han sig utanför Elethas dörr och väntade.

Eletha sköljde av sig och lät håret hänga utsläppt hon drog på sig en skjorta och ett par byxor men lämnade fötterna bara då hon älskade att gå barfota. Sedan går hon ut och möter med ett glatt leende Ethan. Hon kände sig mer tillfreds än på länge och gud vad hon gillade honom.

Ethan kunde inte låta bli att tänka på hur vacker Eletha var, det framhävdes verkligen när hon hade utsläppt hår...
Han började gå mot köket och kände doften utav gröt på långt håll och det fick hans mage att kurra högt. Han log för sig själv och de kom snart fram i köket och fick en varsin skål med gröt.
Hungrigt slevade han i sig.

Eletha tog av gröten och åt upp den med aptit och tog ett glas mjölk till. Hennes blick glittrade då hon såg på Ethan och hon väntade på att han skulle bli klar så hon lutade sig tillbaka och bara njöt av ledigheten, "Så har du bestämt ett namn till din häst?" frågar hon leende.

Ethan åt upp den sista skeden och lutade sig tillbaka. "Nej...jag har svårt att komma på något bra faktiskt" log han och funderade. Tillslut ploppade ett namn upp i hans huvud. "Nu vet jag! Elpir!".
En av särlingarna som jobbade i köket kom fram och satte sig bredvid Eletha. Hon såg hennes glittrande blick. "Vad du var munter då" log hon glatt.

"Det var fint." log Eletha mot honom och såg på honom, "Ja du Sam, jag känner mig glad, har sovit utan mardrömmarna." log hon mot honom och rufsade om i hans röda hår. Och hon var glad, men kanske inte just enbart för mardrömmarnas skull även om de hade en stor inverkan.
"Så varför just "Elpir?" frågade hon och vände sig åter mot Ethan.

"Utan mardrömmar? Hur kommer det sig?" frågade Sam förvånat men fortfarande glatt. Han var glad över att han kunde sitta ner och ta det lite lugnt, det var lite halvstressigt då kungen hade meddelat för några dagar sedan att en stor bankett skulle hållas om någon vecka.
"Jag vet inte, jag tycker namnet låter vackert bara...". Han log lite tveksamt mot Sam. Han hade aldrig pratat med de andra särlingarna i stort sett, han visste inte hur det var och om han kunde lita på de som han litade på Eletha.

"Ja, Etan hjälpte mig." ler hon och nickar och ser sedan på dem, "Jo, Ethan detta är Sam, hans gåva är att kunna laga fantastisk mat av nästan vad som helst." ler hon stort och Sam tar Ethans hand och hälsar honom välkommen.

"Hjälpte dig säger du?" frågade Sam och log lite roat. Han kunde nästan tänka sig vad som hänt.
Ethan skakade hans hand tillbaka. "Trevligt att träffas" log han. Det var verkligen skönt att vara ledig, han skulle gå ner till Elpir en stund och sedan kunde han göra vad han ville, även om han inte direkt visste vad han ville.
"Jag ska gå ut till Elpir nu, ses sen" log han och reste sig upp och gick ut ur köket mot stallet.