Bree Tanners andra liv med mig och glina2

"Vadåra?"
Frågade jag och tog ett fastare tag om Brees hand.

"Du borde jaga före." sa han och tittade på mig.
Jag nickade.

"Hm människoflickan. Varför har dom henne? Reserv eller?"
Sa jag retsamt och fundersamt.

"Antagligen." sa Fred fundersamt.
"Jag tror vi snart är där, bara några mil kvar enligt min innersta kompass." Sa Fred och ökade takten ytterligare.

Jag fortsatte springa i samma takt som innan.

Jag ökade också takten.
Jag gillade skarpt känslan av hår som flyger i vinden.

Jag kände hur Bree sprang fortare och gjorde samma sak. Jag ville inte släppa hennes hand.

"Bree! Vi är nästan framme nu, det är bara cirka 5 kilometer kvar, så vi måste jaga." Fred tittar på mig.
Jag nickar och börjar vädra.

Jag tänkte att det var bäst för mig också. Så jag gjorde likadant.

Jag sökte snabbt upp en man som jag drack upp tillsammans med han fru och ett barn.
Jag tänkte att ifall i alla fall hela familjen dog tillsammans så skulle dom ju kanske återses i himlen.
Jag behövde ju i alla fall dricka.