Års mellan Evans och Cullen

"Så kan nån ta bort Katherine." Sa Katherine och pekade på mig.

"Seth! Det är inte Ren!" sa Jag och pekade på Katherine. Jag pekade på Ren, "det är Ren!"

"Tackar Nessie." Sa jag. "Kom då Ren. Den andra läskigt lika personen får gå iväg." Sa Seth. Jag gick till honom och Lizzy kom och kramade mig. "Om du undrar någon gång så har jag ett födelsemärke på halsen." Viskade jag i Seths öra och sträckte på halsen.

Katherine log.
"Ni tror verkligen att jag ger mig så lätt" sa hon. "Vi ses"

Hon försvann. "Varför måste vi spela hennes spel" Sa jag. Vi åkte hem. Dörren stod öppen. Nån hade brutit sig in. "Katherine." Sa Nessie. Jag sprang in i vårt sov rum. Hon hade tagit det.

"Vi måste inte" sa jag. Jag gick hem till oss.
"Katherine!" sa jag och pekade på Harrys skrivbordslåda. Det var ett foto på henne.

Mitt halsband var borta. En tår föll ner från min kind. Det hade varit den viktigaste ägodelen i mitt liv. "Mamma... Vad är det?" Frågade Lizzy.

"Varför har hon lämnat ett foto på henne här?" sa Harry.
"Hon vill att vi inte ska glömma henne, vi måste vara vaksamma" sa jag. Clarie kramade mig. Hon var livrädd för Katherine.

"Seth?!" Ropade jag. Han kom några sekunder senare. "Lova att vara försiktig. Du måste" Bad jag. Han tog mina händer. "Självklart. Så länge du och Lizzy klarar er." Sa han och kysste mig.

"Harry, jag ska bara sticka till Carslie" sa jag och läste ett sms jag fick.
Kom till vårt hus. Ta med dig Renesmee. ENSAM //Carslie
Harry nickade och jag gick till Ren.
"Kom, vi ska till Cullens hus" sa jag.