Vampire lady (privat)

Hon såg på honom och lade argt armarna i kors. "Men du skapade mig!" Hon såg sen alla vackra klänningar och var inte arg längre och gick in och kände på tyget och såg sen på karl. Mer än två tänkte han beställa. Med eller utan hennes medverkan.

"Ja, en sen då. Du föddes av en annan han är din fader." sa Karl och såg på alla klänningar i stugan. Adriana stod osäkert kvar vis William, hon tyckte inte några av klänningarna var ämnade för henne.

"Men du dödade honom." sa hon i en syrlig ton och mannen harklade sig. "Om jag får be en av mademoiselle kliva upp här." han pekade på en pall och tog upp ett måttband och log. "Ni kan tyvärr inte få någon av dessa klänningar men jag syr gärna kopior eller liknande."

"Du vet varför." sa Karl bara och knuffade fram Adriana mot pallen för hon stod närmast. Adriana protesterade men mannen drog upp henne på pallen och tog fram måttbandet.

Hon såg på honom och såg sedan på Karl och gick fram och lade armarna om honom. "pappa.."

"Fyra" sa Karl bara och mannen bad Adriana höja armarna för att mäta längden.

"Jag sa det bara tre gånger." Hon såg på honom. Såg sen på en av klänningarna. "pappa." sa hon och log lite smått.

"Jag vet, men jag la till en extra, fem." sa han bara roat och Adriana var klar och mannen såg på Kendra.

"Då är det din extra." Hon såg på honom och skrattade och såg sedan på Williham och gick till pallen och såg sedan på Karl. "Pappa." sa hon retsamt."

(och kanske för varje skämt de gör mellan varandra? )

"Åtta, bara för att jag kan." flinade Karl mot Kendra, han visste nu att hon ville ha dem och han skulle ge henne allt hon ville.