I en förändrad värld (Roll för alla)

Sonias kläder var fortfarande blöta, och eftersom hon inte hade något att dölja, tog hon av sig allt utom understället. När hon lagt kläderna vid brasan drog hon upp sin sovsäck, drog av sig understället också och satte sig tillrätta i säcken. Hon tog för sig av maten och lutade sig försiktigt mot Jennas axel, noga med att inte lägga tyngden på henne.
"Jag är Sonia." Sade hon kort till den förut-medvetslösa innan hon började äta.

((Liten grej. Jag försöker få min karaktär att värka så lik Rambo/Rocky (båda spelade av Sylvester Stallone) därav bandanan och ett gevär. Gevär tog jag också istälet för båge eftersom det ju precis varit tredje världskriget. Just wanted to say it.))

"Jag heter Stella." säger Stella till den förut medvetslösa flickan och tar emot maten, "Tack" säger hon hänfört, men gör ingen annsats att ta av sig några av de våta kläderna, hon hade inga andra så bättre att de fick torka på kroppen. Sedan slutar hon tänka och äter, bara äter, så mycket mat hade hon aldrig fått förr, inte sådan god och näringsrik heller, detta känndes som himelriket för henne.

((Shapiro: ville du bli taggad i varje inlägg vi pratade med dig eller så? ))

((Nej det räckte med ett. Sorry att jag är inaktiv. Jag skriver på mobilen och då skriver jag inte så mycket.))

((Okej. Undrade bara. ))

Gordy stog och såg på deras mat. Han tog en till bit bröd och tänkte på att han hade inte presenterat sig. Och inte dem heller för den delen., När någon av dem frågade vad alla hade för namn tog han sin changs och svarade.
''Jag är Gordon. Men säg Gordy. Behöver ni mer ved till brasor? Jag kan gå och hämta.''
Han pekade mot utgången av grottan och såg frågande på dem allihopa.

Nu visste Fanny vad nästan alla hette i grottan. Men, de visste inte vad hon hette.
"Jag är Fanny," sa hon. "Tack för att ni tar hand om mig!"
Hon drack lite av örtteet och kände sig redan bättre.
"Om ni undrar varför jag var avsvimmad så var det för att jag kämpade mot en soldat, inte för att jag är svag eller så..." sa hon till sitt försvar. "Vem tog mig hit egentligen?"

Jenna hörde hur alla presenterade sig och försökte lägga namnen och ansiktena på minnet även om hon redan hade börjat planera morgondagen då de skulle lämna dem andra. Fast kanske Sonia skulle vilja stanna med gruppen av människor de hittat. Jenna svarade inte på de andras frågor som utan lutade sig bara emot klippväggen. Hon var alldeles för trött. Sonia satt jämte henne, nära vilket Jenna gillade. På något lustigt vis fick de henne att känna sig trygg. Innan hennes ögon föll ihop så skänkte hon en tanke till hundskrället som var där ute i regnet någonstans. Ibland var han borta flera dagar men han kom alltid tillbaka med svansen viftandes. Så sjönk hon ner i en drömlös sömn.

Sonia sov illa. Hon var ganska säker på att någon planerade att mörda henne och Jenna för att kunna ta deras saker. Hon vaknade ständigt, och kunde inte somna om på ett långt tag. Trots detta kände hon sig trygg med ögonen öppna. Hon tryckte sig mot Jenna som sov till synes djupt, och tittade ut. Snart kom morgonen.

((Sorry för kort inlägg))