Privar rollspel mellan Shapiro och Medi

Han släpte henne långsamt bugade och gick för att sätta sig. Halvägs till en stol såg han Johannes dyka upp vid en dörröppning. Så istälet för att gå mot sin stol gick han mot dörren.

Hon gick fram till dörren och såg på honom. "Får jag äran till en dans?" Hon såg på honom.

Både Dylan och Johannes gapade när dem hörde orden. Dylan gick mot sin stol och glömde vad han skulle säga och om det blev värre det han skulle göra. Johannes sa dock med häppet ansiktsutryck. ''Va? J-jag är bara tj-tjänstefolk.''

"Ja och? Jag var bara en arbetsfolk innan jag blev prinsessa." Hon tog hans hand och log. "Snälla"

Han tog hennes hand långsamt och gick mot golvet. Orkestern spelade lungt på en vacker melodi och han dansade runt med rak rygg. När han såg mot Dylan gav dem varandra en arg blick som Alice förhoppningsvis inte märkte.

"Jag bryr mig inte om Dylan." mumlade hon och såg på honom. "Han är ute efter något. ljuger gör han." Hon såg på honom. "varför är du sur på honom?"

Han tittade ner på sina polerade skor och sa tyst.
"När jag var yngre var han och jag vänner. Han sa att han hade tappat bort en bild på sin mor i en grota. Han bad mig att gå och hämta den. Men när jag kom in trillade det en sten på mitt ben. Jag satt fast. Han sprang, tog allt jag hade och lämnade mig där. Min far kom en timma efter och hjälpte mig."

Hon smekte hans kind och såg på honom. "Vill du att vi går en bit?" Hon pekade mot dörren mot trädgården. "Du får prata om det mer."

Han stod och såg först på dörren, sedan på Alice och sedan på Dylan med en arg blick.
"Ja, om ni önskar så."

"Du måste välja det." Hon tog hans hand och log lite. "Jag ska hälpa alla."