Je t'aime - We Will Forget (MD) - PG13

Jättebra

Herregud, jag älskar romantiken med Sirius och Leevi, den är helt ljuvlig. :3 Älskar också det att Leevi inte helt kastar in sig i kärleken som i vilken kärlekshistoria som helst, utan att hon faktiskt är lite rädd och osäker.
Sen att Sirius faktiskt visar att han älskar henne och inte tänker svika henne gör bara saken bättre, det här är ju herregud bättre än... vad som helst, wow.
Det pirrar i hela mig när jag läser om dem och gaah, de är så fina tillsammans. :3 ♥

Sååå himla bra! Har dock inte läst alla kapitel. Kapitel 5 ska läsas nu x)

Glada nyheter! ikväll lägger jag ut ett nytt kapitel ^^ blir ett riktigt feel good -kapitel, men mer säger jag inte!

Yaayy!

Så där, here we go! Without further introductions...

_________________________________________

Kapitel 17. En katastrofal idé

James vickade på stolsbenen och skrubbade förstrött ett av borden i växthus elva. Han var tvungen att förtränga ett skratt då han tänkte på bragden som hade förtjänat honom kvarsittning hos Sprout. Föregående lektion hade han och Sirius kastat en av de nya tentacula växterna på Eustace, en galsögonprydd Ravenclaw elev. Tentaculan var (nästan) helt ofarlig, så James kunde inte förstå professorns ursinne efteråt.
Klockan närmade sig tio, och under de två timmar James jobbat hade han endast fått två av sina sju bord skrubbade. Han kastade en blick på sin bästa vän, som arbetade med samma uppgift längre bort. Sirius var redan ifärd med sitt näst sista bord, och James fnös förvånat. Han lämnade borsten på bordet och vandrade över till sin vän.
”Jag visste inte att du tyckte om att skrubba bord så här mycket. Du får nog sköta mina också, så mycket kan jag göra för en vän.” Sirius såg upp hastigt, som om han ryckts ur djupa funderingar och först nu märkte att James övergett sin uppgift.
”Mmh, nej tack.” James förväntade sig ett uppfinnigt svar, men Sirius sänkte blicken igen och fortsatte skrubba. James nappade med en quidditchspelares snabbhet borsten ur hans hand och gömde den bakom sin rygg.
”Kom igen, du arbetar så snabbt att jag börjar tro att du inte vill vara med mig mer”, sade James och uppvisade en sårad min, en han ofta visade Evans då hennes vassa tunga riktades mot honom. Sirius log, men en irriterad rynka formades mellan hans ögonbryn.
”Hur kan du tro något sådant? Det här är ju min höjdpunkt av veckan.” Och så dök han efter borsten. James blev obarmhärtigt tacklad till marken, och då han försökte rulla undan naglade Sirius fast honom och bände loss borsten ur James grepp. James gjorde sig redo att hoppa på sin vän då dörren till växthuset slogs upp.
Professor Sprout såg ner på de brett leende, svagt flåsande pojkarna och skakade uppgivet på huvudet.
”Ni skulle skrubba borden, inte golvet. Upp med er!” James stod upp och mötte Sirius glimmande blick med ett flin. ”Tillbaka till jobbet, jag kommer tillbaka om en timme.” James hann se början av ett leende spridas på Sprouts läppar då hon vände om och stängde dörren efter sig.
”Perfekt! En timme tid att slappa och...” Men Sirius hade återvänt till sitt bord. James stirrade förvånat på hans ryggtavla och undrade flyktigt om han utsatts för en confundusbesvärjelse. För om Sirius kunde tänka klart skulle han inte jobba frivilligt.
James förstod plötsligt, och hans ansikte sprack i ett brett flin.
”Nu förstår jag! Du har en dejt ikväll, eller hur?” Ingen annan skulle ha märkt hur Sirius för en sekund stelnade till, men James kände sin vän alldeles för bra för att luras av hans manerer och ursäkter. ”Jag visste det! Vem är det?” James satte sig på den rena delen av bordet Sirius jobbade på och försökte fånga den gråa blicken.
”Ingen speciell”, svarade Sirius och undvek bestämt James blick.
”Men någon som du skyndar dig för”, fortsatte James, bestämd att få ett namn. Sirius mötte slutligen uppgivet James blick och släppte borsten på bordet. Han satte sig på stolen bakom sig och kastade upp fötterna på bordet.
”James, jag varnar dig. Ännu en fråga...”
”Är hon het?” James flinade brett och Sirius kunde inte hindra sig själv. Ett skratt undslapp hans läppar, och James betraktade honom nöjt. Där var den Sirius han kände, inte den där okända hårt arbetande varelsen.
”Ja, det är hon.”
”Vad annars?” De skrattade igen och Sirius ställde sig upp.
”Nej men seriöst, jag har en tidtabell.” Jame suckade och placerade en hand på Sirius axel.
”Vad som helst för dig. Nu, låt oss skrubba så huden lossnar från våra fingrar och vi inte kan göra Flitwicks läxor ikväll.” James hämtade sin borste och hjälpte sin vän att få de två sista borden klara.

*

Remus arbetade med en uppsatts om lokaliseringsbesvärjelser åt Flitwick i uppehållsrummet. Han bläddrade i boken och krafsade ner anmärkningar då han fann dem, men det mesta hade han redan skrivit ner. En kort sammanfattning ännu och så skulle han kunna börja på stjärnkartan till astronomin.
Peter arbetade intill med stjärnkartan, hans ansikte hopknipt i koncentration. Om James varit där hade han undrat om inte Slingersvans borde gå på toaletten vid det här laget. Tanken fick Remus att dra på munnen. James och Sirius hade båda kvarsittning hos Sprout efter sin bravad på örtlektionen. Remus hade gömt ansiktet i händerna då han såg Eustace Baker träffas av tentaculan, och känt öronen bränna av skam då Sprout skällde ut hans vänner. Att de inte kunde bete sig i en dag utan att ställa till det.
Remus tyckte verkligen om sina vänner, de var de enda han någonsin haft. Men de var nog också de tanklösaste personer han kände. Remus kunde inte förneka att han funnit deras upptog roande, att han själv deltagit i dem, men i mellan gick de för långt. Remus var också medveten om det ansvar han hade som prefekt, men det var inte lika enkelt att stå upp mot sina vänner som personalen på Hogwarts tycktes tro.
Remus lade undan fjäderpennan och rullade försiktigt ihop sin uppsats. Med en nöjd suck lät han blicken glida över uppehållsrummet och den fastnade på Leevi, som just kom nerför trapporna från sovsalen. Något i hennes uppträdande gjorde Remus misstänksam. Han var vän med Sirius och James, han visste hur en person med något olydigt i kikaren såg ut.
Leevi märkte att hon var iaktagen, och mötte Remus blick med ett leende. Det leendet hade tidigare fått Remus hjärta att fladdra, men nu besvarade han den lugnt och hans hjärta fortsatte slå i en stadig rytm.
”Hej, är allt bra?” hälsade Remus då Leevi kom över till deras bord. Peter såg snabbt upp ur sina läxor, men vände snabbt ner blicken. Han var hopplöst osäker runt flickor.
”Javisst. Fick du Flitwicks uppsats klar?”
”Jep.” Leevis blick flackade till klockan med jämna mellanrum, och hennes leende var något tvunget.
”Vad har du i kikaren?”
”Inget”, svarade Leevi snabbt, och grimaserade sedan då hon insåg sitt misstag. ”Jag ska... träffa någon.” Remus ansikte visade inget av den kalla känslan som tagit över hans kropp. Det var inte enkelt att höra att någon han tyckte om kanske - tydligt - tyckte om någon annan.
”Vem? Om du vill berätta”, tillade Remus, i hopp om att inte låta svartsjuk. Han var inte svartsjuk, inte längre. Leevi log ursäktande och skakade på huvudet.
”Inte egentligen.” Hon kastade åter en blick på klockan och steg upp. ”Jag måste gå nu.” Utan en vidare förklaring skyndade hon genom uppehållsrummet och försvann ut genom porträtthålet. Remus såg en stund efter henne och vände sedan blicken till sin stjärnkarta.

*

Sirius skyndade över det mörka skolområdet så snabbt han kunde utan att springa. Hans händer ömmade efter arbetet och han kände medlidande för James, som ännu stannat kvar. I normala fall skulle Sirius ha stannat och hjälpt till, eller åtminstone stannat, men nu hade han andra planer. Ett leende spred sig på hans läppar då han föreställde sig vad som skulle hända den kvällen, och han skyndade på stegen.
Entréhallen var tom, och Sirius ställde sig i skuggan av en staty och märkte att han blivit andfådd. Nervöst torkade han handflatorna mot byxorna och skrattade sedan lågt. Han, Sirius Black, var nervös på grund av en flicka.
Lätta steg ekade i hallen och Sirius rätade på sig med ett förväntansfullt leende. En slank figur, med huvan djupt nerdragen över ansiktet började gå nerför trapporna. Vid foten av trapporna såg hon sig osäkert om, och Sirius steg fram ur skuggorna. Leevi fick syn på honom och Sirius kände esitt hjärta missa ett slag då deras ögon möttes.
”Hej”, sade Sirius då hon nådde fram till honom. Han drog Leevi snabbt intill sig och andades djupt in hennes doft innan han ömt kysste henne. Hela dagen hade han sett obemärkt på henne, sjuk med längtan efter hennes närhet.
”Ska vi gå?” undrade Leevi, och Sirius nickade. De smet ut i natten och Sirius styrde dem bort från växthusen, ner mot sjön och båthuset.

Klockan var nästan midnatt då Sirius föreslog att de skulle återvända in. Leevi darrade av köld trots att han höll henne i sin famn, men om det varit en varm sommarnatt hade de kunnat stanna ute hela natten.
De lyckades ta sig till porträtthålet utan att stöta på Filch eller någon av lärarna. Sirius drog Leevi i en sista omfamning utanför porträttet. Nästa gång skulle få vänta, eftersom Leevi hade quidditchträningar på kvällen följande dag. Kanske de skulle hinna stjäla några minuter på någon rast. Tanken fick Sirius att le.
”Vad tänker du på?” frågade Leevi och drog sina fingrar genom hans hår. Sirius ryckte på axlarna och kysste henne. Han kunde ha svurit på att ingen flicka i slottet hade lika mjuka läppar. Han borde veta, han hade prövat de flesta.
”Dig.” Ordet fick Leevis ögon att tindra. ”Kom, vi går in innan någon kommer på oss.” Leevi nickade och gav Den tjocka damen lösenordet. Hon släppte in dem med ett vetande leende, och Sirius följde Leevi in.
Uppehållsrummet var nästan tomt, endast några få eftersläntrare satt vid borden. Sirius fick syn på James, som halvsov framför brasan. James ryckte till då porträttet slog fast, och hans min blev något misstänksam då han såg de två nyanlända.
”Vi ses imorgon.” Leevi nickade och vinkade åt James innan hon försvann upp till flickornas sovsal. Sirius gick över till sin vän och satte sig tungt bredvid honom.
”Snarkar Måntand igen?” frågade Srius retsamt i ett försök att distrahera James.
”Nej, jag väntade på dig. Var du på dejt med Leevi?”
”När har jag någonsin försökt något på Lev?” kontrade Sirius med ett tvunget skratt. Där hade det varit, det enkla ögonblicket då han kunnat berätta om dem åt James. Och han hade försuttit det. Sirius kände ett styng av skam på grund av lögnen, men han hade lovat.
”Aldrig”, medgav James motvilligt. ”Men då var hon ihop med Remus. Nu har han kommit över henne, så jag tänkte att...”
”James, du tänker för mycket. Nu, orsaken till att du sitter här mitt i natten?”
”Jag tänkte.” De brast båda i skratt, och Sirius kände sig lättad. James tankar hade avvärjts, och Sirius hade inte behövt ljuga, inte direkt i alla fall. ”På Evans. Hon har inte riktigt... tyckt om mig sedan Alla hjärtans dag.”
”När har hon någonsin tyckt om dig?”
James ignorerade frågan och fortsatte. ”Men vi hade jätte trevligt på dejten, och om det inte varit för Snorgärsen skulle vi kanske vara ihop nu. Så, jag har en plan. Jag ska göra henne svartsjuk.” Sirius stirrade på sin vän.
”Det är den dummaste plan jag någonsin hört. Och det säger redan ganska mycket.” James mottade ett slag mot sin vän, men Sirius duckade enkelt undan och lyfte händerna. ”Okej, jag lyssnar.”
”Vi hade ju roligt tillsammans, eller hur? Så egentligen gillar hon mig, men hon förstår det inte riktigt. Så jag ska ta någon annan flicka, och då Evans ser hur roligt hon har det, vill hon vara på hennes plats. Genialiskt, eller hur?” James såg förväntansfullt på Sirius, som försökte låta bli att visa sina tvivel över planens möjlighet att lyckas.
”Det skulle kunna funka”, sade Sirius sakta, men det var den enda bekräftelsen James behövde.
”Nu ska jag bara välja rätt flicka. Någon som umgås mycket med Lily, och som skulle göra henne riktigt svartsjuk.”
”Anna? De är ju hela tiden tillsammans”, föreslog Sirius, måttligt ointresserad av vem James valde som sitt mål. Just nu ville han endast gå och lägga sig.
”Jag tror inte det skulle funka, Anna har något i mot mig.” James rynkade pannan då han tänkte, tills han fick en strålande idé, och hans ansikte sprack upp i ett brett leende. ”Leevi! Hon är ju också jämt med Lily och hon tycker om mig.” Sirius stirrade i fasa på James. Innan han hann reagera på något sätt hoppade James upp. ”Leevinder Dubois, här kommer jag.”

________________________________________

Ohmno James, ingen bra ide :s

Jättbra kapitel iaf

tycker det är såå mysigt att Levi och Sirius är tillsammans!
det känns rätt på något sätt
men det där med James, det kommer bli spännande att läsa fortsättningen.

Oh fucking good!
[Sorry för ordvalet]

Älskar spänningen som kom på slutet, och känslorna som utspelar sig mellan Lev och Sirius... Och jag önskar jag visste redan nu hur Sirius och Lev reagerar på James plan.. c8

Ouhhh aj aj hur kommer detta gå? :o
Jätte bra kapitel! Slutet var super spännande och kan knappt vänta tills nästa kapitel!