The Mugglis Games 3th

Gör som du vill

Jag hatar när folk säger så...alltså förlåt! Jag menar inte så, men jag har så svårt att bestämma mig x)

Ovanligt

Men lägg ägg!

Jaja, då säger jag att du ska göra det.

Okeeej...här kommer en liiiten grejs

Kapitel 5
DAG 5
Solkatten stämmer upp ett oavsiktligt skri av fasa. Getingar! Hon försöker trassla sig ner ur trädet, skit också! Vad skulle hon däruppe och göra? Hon glömmer alldeles bort sin höjdrädsla och kastar sig ner på marken. Aj. Hon skrapar upp knät på diverse sten och kottar när hon landar, men hon känner inte smärtan och hoppar snabbt upp från marken. ”Jäklar också, nu gäller det att vara snabb!” Tänker hon samtidigt som hon hoppar över en liten, rund sten med en skåra i mitten. Den ger ifrån sig ett liknande surr som getingarna, men aningen lägre och mörkare. En skalbagge! Hon förbannar sin otur och försöker febrilt minnas det hon lärt sig om insekter. Ett minne från när hon var fem år kryper fram i hennes hjärna.
”Geisha, du behöver INTE vara rädd för humlorna! Titta, de är jättesnälla. Om du inte gör den något ont så kommer den inte att sticka dig, jag lovar!” Hennes mammas röst ekar i huvudet samtidigt som hon ser henne sträcka fram handen mot humlan som sitter på den vita rosen utanför huset. Den surrar svagt när hon plockar upp den. Hennes mamma håller upp den så att hon kan se.
”Ser du? Du är flera gånger större än den! Om någon av er ska vara rädd så är det humlan, du skulle ju kunna mosa honom med ett finger! Han kan inte göra dig någonting.”
Nejnej, ingenting, bara stickas, och brännas och susa in i öronen och göra så att man får tinnitus. Ett svagt minne att hon hade gjort som sin mamma sa ”mosa honom med ett finger”, som hon ofta hade sysselsatt sig med hemma bara för att inte riskera att bli stucken. Den blommiga trädgården utanför altanen och hennes mamma som ler mot henne flimrar till svagt och sen är de borta...
Ensam.
Geisha kommer flämtande tillbaka till verkligheten. Hon har några frågor som hon skulle vilja ställa till sin mamma. Men vad gör man om humlan inte är en humla? Om det är en geting? Vad händer om det är tusentals getingar? Vad GÖR man om getingarna inte ÄR mindre än henne, om de är tre meter?! Utan att ha något svar springer hon vidare. Hon kommer aldrig att få se sin mamma igen... Tänk inte så! Koncentrera dig på att komma ifrån de där muterade getingarna! Undrar om dom saknar henne hemma... Sluta! Spring vidare! Ge inte upp!
Hon fortsätter att ge sig själv order tills hon är säker på att hon inte kan springa en meter till. Då kommer minnena hemifrån tillbaka och hon får ny kraft.
Någon gång inpå eftermiddagen, vad solen att döma, hörs tre gälla pipande ljud. Hon undrar först om det är någonslags signal från getingarna, men sedan hörs spelledare Amy Winstons röst från himmelen. Hon reagerar knappt på orden. Festmåltid? Festmåltid? Tror spelledarna att de har tid med en festmåltid på arenan? Jaja, de får väl ta död på varandra därborta vid ymnighetshornet om de vill. Snart orkar hon verkligen inte springa mer...
Plötsligt dyker en inproviserad, desperat idé upp i hennes huvud. [i]Festmåltid.[7i]
Hon ler ansträngt och börjar styra stegen mot ymnighetshornet.

Najs syrran, inte för att jag orkar läsa det nu på kvällen men ändå

Nice

Super Duper!

SUPERBRA!!!!!