And what about home? [Rollspel]

Jag såg den gamle mannen stå och prata med resten av de förflyttade. Dumbledore log vänligt när jag klev fram. "Hej sa jag med klar stämma. "Hej Jake" sa jag och förstod inte varför han skulle få en till hälsning men det kändes endå bra.

Några av de andra stod redan där när Legolas kom fram. "Välkommen Legolas" sa Dumbledore. Legolas nickade bara till svar, eftersom att han var en aning förlorad i tankar, igen.

"Välkommna alla som är här men innan ni får veta mera så ska vi vänta så att alla kommer!" Sa Dumbledore....

(( Klaus du får facktiskt skriva uppdraget eftersom det är ditt roll från början!! ))

((jaha... är skittrött just nu, skriver senare...))

JAke tänkte på att Bella och Alyss var rätt lika varandra, båda var lite fundersamma. Jake tittade på dem anndra som var där, det kändes som om han fick vänta i en evighet.
"Du Dumbledore, varför är inte jag 16 längre utan 15?" Frågade Jake "Jo för det här är femte året och då är ni bara 15" svarade Dumbeldore. JAke blängde på honom.

Klaus lutade sig uttråkat mot väggen, han ville tillbaka till Mystic Falls, där han kunde skrämma livet ur de som bodde där. Sätta tänderna i de oskyldiga människorna och se blodet rinna ned för deras hjälplösa strupar...
"Anyway", sade Klaus på sitt affärsmässiga sätt som han brukade då det handlade om förhandlingar. "Berätta om din 'stora' uppgift som vi all längtar så mycket efter..."
Han höjde inte huvudet då han talade, men ögonen såg uppmanande på den gamle.
"Er uppgift, är att komma överens och samarbeta tills ni litar blint på varandra", sade gubben. Klaus himlade med ögonen, han litade inte på någon, ingen alls. Dumbledore öppnade en dörr som fanns bakom honom och gjorde en gest att de alla skulle gå in.
"För att samarbeta måste ni tala med varann och lära känna varandra. Så ni får stanna inne i detta klassrum tills ni lärt känna varandra lite bättre!"
Klaus himlade med ögonen, han av alla personer tänkte inte berätta något om sig själv, ville de ha reda på något fick de prata med någon annan... inte honom..

Janice ser på de andra i rummet. Går fram till ett av fönstren och undrar om hon kan ta sig ut genom det.
"Men, Jani, Jani, Jani! Om du lär känna dem kan du ju ta dig tillbaka!" Hennes himla inre jag som försöker muntra upp henne. Hon himlar med ögonen. Mumlar snabbt:
"Visst, när en snöboll inte smälter i helvetet." Otroligt tyst och undersöker fönstrets fästen.

Klaus satte sig på en av pulpeterna med blicken ner i stengolvet utan att bry sig om de andra. Om gubben ville att de skulle diskutera, så visst, de fick gärna diskutera, själv behövde han komma på ett tillräckligt bra straff till bröderna Salvatore för att få sin hämnd...

Jake gick in i rummet när han hade lyssnat klart på gubben. Han stirrade på dem anndra. " Så, jag heter Jocob Black, räcker det?" sa Jake spydigt. Han flinade ett leende som han brukade le när han retades om att han var starkare än Embery och Quil.

"Det här verkar inte fungera", grubblade Dumbeldore då han betraktade dem. "Kanske om jag skickade er alla till vart-och-ett av era förflutna minnen så kanske ni skulle förstå varandra bättre."
"Och så kan du ju lämna oss i våra världar på samma gång", sade Klaus sarkastiskt och tittade irriterat på Dumbledore.
"Verkar som om din värld är redo att börja, Niklaus", sade Dumbledore.
"Ja, varför inte få det överstökat, eller hur?"sade Klaus ointresserat. "Vi har ju ändå över tusen år att välja på, så detta borde ändå bli intressant."