Vilien på Hogwarts!^•^

Remus kanske tror det :3 Oavsett så kommer jag nästla in mig så Kitty åtminstone slår ned Sheldon... btw funderar på om elaka kitty ska heta 'Kit'

Jaja, kom inte på något att skriva sååååå...

när kommer nästa del Miss Black?

JAG FYLLER ÅR IMORN! O_O

grattis i förskott!!

Tack

Grattis AlexZz!

Thx again

Ja, må hon leva. Ja, må hon leva!!!!!!!
Till AlexZz!!!!!

Här får du en present!



Här kommer också ett extra långt kapitel!!!

≈Cassie≈

Jag och Kitty satt i sovsalen och prtade. Jag hade Hassel i knät. Alltså, katten som jag trtäffat på. Han (jag trodde i alla fall att det var det) hade hasselbrun päls och det var därifrån jag fått namnet.
- Kan du verkligen behålla honom? frågade Kitty efetr en stunds tystnad.
- Såklart! utropade jag. Jag hittade honom ju!
Hon skakade roat på huvudet.
- Jag menar att han är ju inte din, egentligen, sa hon med ett litet leende på lepparna.
- Okej då, jag sätter upp en lapp på anslagstavlan. Men om ingen svrar inom en vekca så är han min!
Båda log. Jag visste faktiskt att jag inte kunde behålla Hassel för alltid om han hadee en ägare. Men jag kunde ta hand om honom i alla fall.
Kitty jäspade stort.
- Vi kanske borde sova nu, sa jag lite trött.
Hon nickade och dog på sig pyamas. Vi kröp ner i våra sängar och hon frågade försiktigt: Jag hörde att du skrek åt Reamus i Stora Salen...
Jag väntade på fortsettningen.
- ...Vad sa du? Det lät som du var arg.
Jag tvekade en stund. Men till slut så beslutade jag mig för att berätta för Kitty.
- Jag sa...en elak sak och...
- Och....frågade hon.
- Och jag överreagerade nog lite....Jag troer att jag kanske blev arg för inte så mycket.
Jag gissade att Katrina nickade.
- Och du tror att han är arg opå dig nu?
Jag kunde inte låta blia att le.
- Hur kan du läsa mina tankar? frågade jag.
Hon skrattade till.
- Det kan jag inte. Jag bar gissar.
Vi fortsatte att prata lite änada tills jag gäspade så stort att en hel husalf skulle få plats i min mun.
- God natt, Cassie, sa Kitty trött.
Jag vände mig om på sidan och blundade.
- God natt!
Jag somnade nästan genast. Det brukade jag inte göra. Men det hade hänt så mycket idag.
Äntligen får jag sova.....tänkte jag tyst.

- Aaaaaj!
Jag vaknade med ett ryck.
- Kitty? frågade jag oroligt.
Jag drog av mig täcket och stälde mig snabbt upp. Jag hörde ett skratt från golvet och tittade ner. Där låg Kitty och gapskrattade.
- Vad hände? frågade jag och kände mig lite korkad.
- Jag...sa hon skrattande,...jag snubblade!
Jag förstod inte det roliga i det hela men det gjorde tydligen de andra i vår sovsal. De skrattade som om hela världen plötsligt blivit ett jätteroligt skämt.
- Äh, jag går ner, sa jag uppgivet.
Jag ville inte vara bland en grupp tjejer som skrattade åt nogot som jag inte förstod. Jag gick ner för trappan glad åt att få vara lite ensam. Men när jag just tänkte sätta mig i en av sofforna och läsa lite ur en bok som jag glömt på soffbordet kvällen innan så hörde jag en röst.
- God morgon, Cassie! det var Jasper.
Jag vände mig om och fick se att Jake också var där. Men han stod tyst.
- God morgon, svarade jag och vände mig till min bok igen.
- Vill du spela knallkort? frågade Jasper mig.
Jag tvekade i några sekunder.
- Neeej, jag tänkte precis gå ut...ljög jag. Det hade jag inte alls tänkt göra egentligen.
Jasper la huvudet på se och log.
- I bara pyamas?
Jag tittade ner på mig själv och kom på att jag faktiskt hade pyamas på mig.
- Nej, jag tänkte ta på mig riktiga kläder först.
Han log och satte sig i fotöljen mitt imot. Jake satte sig på golvet.
- Vill du värkligen sitta där? frågade jag.
Jake värkade lite underlig på nogot sett. Han ryckte på axlarna och jag reste mig upp för att gå och byta om.
- Du kan ta min plats.
Jag gick upp för trappan till tjejernas sovsal.

- Vill du spela knallkort nu då? frågade Jasper när jag kom tillbaka.
- Nej, sa jag ju! Jag ska ut.
Innan han han komma med någon mer invändning öppnade jag dörren och gick ut i korridoren. Jag styrde snabbt mina steg mot entréhallen.
Vad var det men Jasper och Jake? De hade varit så konstiga på nogot sett. Jag kom äntligen fram till ytterdörren och öppnade den. En kall vind slog imot mig.
- Just det! Det är vinter, sa jag till mig själv.
Just då hörde jag några röster. Jag backade några steg bakåt så att de inte skulle se mig och använder min ovanligt bra hörsel till att höra vad de pratade om.
- Okej? Här i kväll klockan prick sex.
Jag blev förvånad av att höra Reamus röst.
- Okej, hörde jag en välbkant Sheldon röst svara.
Jag stelnade till. De skulle trotts allt slåss! Jag blev arg. Kitty hade berättat för mig vad hon sagt till dem och ändå så skulle de slåss!
En tanke for igenom mitt huvud. Jag visste att det skulle göra det. Men de visste inte att jag visste. Så om jag dök upp här klockan sex så kunde jag överraska dem och kanske få dem att ändra sig.
Jag hörde steg och Jasper och Jake kom ut ur dörren. Men de såg inte mig. De sprang mot Reamus.
- Vad är det? frågade han dem när de kommit fram.
- Hon tänkte gå ut! sa de i mun på varandra.
- Men ni skulle ju uppehålla Cassie! svarade Ree surt.

Omg!!! Jag kmr svara så fort jag kommer hem!