Förändrad värld Lupple & Medi

"Kan du åka med dem utan mig? Jag kommer så fort jag kan." Han smekte Aurora om kinden.
"Dessutom så har du mycket att se dig om. Så snälla var nu snäll."

Thiannon såg upp på honom och lutade sig kraftlöst tillbaka.
"Okej .." Viskade hon.

Aurora nickade sakta. Blev insatt i en bil och satte sig där och bältade sig lugnt.


Alexander log och satte in Aurora i bilen. "Du är bara åksjuk." Sa han enkelt till Rhiannon innan han satte sig bak hos dem för att ha koll. Armelle klev in i bilen för att köra den.

Dorian såg mot Luci och vinkade honom till sig. Tänkte inte springa själv med dessa.

"Är jag? Inte sjösjuk?" Sa hon och lutade sig trött mot Alexander och suckade.
"Förlåt." Sa hon och somnade.


Luci flinade och såg på dem.
"Är ni redo?" Frågade han och nickade.
"Vi kanske ska vänta? Så vi kommer samtidigt?"

Alexander log snett. "samma fenomen. Olika namn." Försäkrade han.

Lathan tog tjänstefolket i den andra bilen och började att åka. Armelle följde efter honom efter att ha hjälpt in Halo till sin bil.

"Om ni inte vill ha en munsbit innan?" Undrade Dorian leendes. Rafael såg roat på bilarna och sedan sin bror. "Vi är redo." Sa han ärligt.

"mmm" Sa hon bara och kände hur de började att åka.
"Det gungar inte lika mycket." Sa hon och öppnade sedan ögonen.
"Gidoset... Vad är det för märke?"

Halo log och skrattade.
2Åh du är för snäll." Hon lade filten över benen och såg på sin far,
"Tack.."

Luci log ömt.
"Jag är rätt hungrig men det blir hjort. Vi kan inte jaga människor nu. Inte på dagen."

"Halo har gjort det." Log han stolt.

Lathan nickade sakta. "Ingen orsak." Sa han och valde ett språk han visste att tjänarna inte kunde.

Dorian nickade sakta. "Det är sant. " Instämde han och Rafael log snett. "Vi är nöjda." Sa han och såg sig omkring. Nu var rätt tillfälle att försvinna eftersom en hel buss med människor kom precis in för att gå av.

"Halo?" Viskade hon och öppnade ögonen. Satte sig genast rakare och såg nu skamsen ut.
"Förlåt." Hon lade en hand för sin mage och såg sedan oroad ut.
"Säg inget till Rafael.."

"Du är så hemlighetsfull." Sa hon och skakade på huvudet.
"Det är något du måste lära dig att lätta på..." Sa hon och kände hut vilen började åka..


"Men då springer vi. Vi kanske ska gå till en gränd innan?" Tristan log.
"Så vi kan ta oss härifrån utan att få uppmärksamhet?"

Alexander log. "Om du behöver vila så vila." Sa Alexander ömt.

Lathan skrattade till. "Jag känner inte dessa tjänare. Jag kan inte lita på dem. Inte än." Sa han allvarligt. "Jag har aldrig älskat denna idé. Men men." Sa han och fortsatte att åka.

Dorian nickade och började att gå. "Så hur var resan?" Frågade Dorian La Cour bröderna.

"Jag tror... jag kommer . .. få min mens vilken dag som helst." Hon lade handen mot magen.
"Det kommer förstöra allt."


"jaja du menar så.." Hon log och nickade.
"När vi kommer hem kanske jag hjälper att ställa ordning en vinge. "


"Den var intressant. Vi har aldrig sett dem så glada." Theodore började gå och log.
"Du ska bara se deras ansikten när de får något nytt."

Alexander såg på henne. "Hur skulle det kunna förstöra någonting?" Undrade han.

Lathan såg på henne. "Ja, eller så ringer du hem redan nu och ber dem börja." Föreslog Lathan.

Dorian såg på Theodore och försökte le. "Kan tänka mig att det var mycket och ta in. Det glädjer mig att er resa var god." Log han.