In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon nickade och log.
"Ja men Halo sover som en sten. Det är lite omöjligt att väcka henne faktiskt." Hon log och gick till Julians kontor.
Hon knackade och stack in huvudet.
"Julian? Vi måste låna datorn. Sätt upp ett möte med rådet. Det är viktigt." Hon såg på honom.
"Jag är allvarligt." Hon såg på honom.

Julian såg upp och nickade.
"Självklart Mira." Han visste att de kunde sluta med Mr Lockheart nu när Halo visste om vad de var och nu kunde han äntligen börja planera för flytten.
"Vad gäller det?" Han skrev ett medlande till de andra och satte på ett samtals för de andra skulle kunna ta sig in.


Isabelle nickade bara och tog emot glaset med vinet.
"Åh när vi flyttar måste vi fria, bjuda in Markal så att han kan se allt." Hon log och lade huvudet på sned.
"Min älskade berätta vad du tänker på..."

Leo följde efter Mira upp på övervåningen till Julians kontor. Han svalde och steg in då de blev välkomnade in av honom. "Godkväll, sir.", sa Leo och nickade åt hans håll. "Min skapare.", sa Leo tvärt innan Mira hann förklara. "Han är här. Jag tror ni känner till honom- Ivan." Leo svalde och kände av nervositeten.

Ivan såg på Isabelle. Han beundrade att hon såg det goda. I allt. Det skulle dröja ett tag innan de kunde hitta något eget. Alla förhandlingar och samtal med Markal, sökandet efter ett hus. Jakten efter prästinnan och hans skapelser. Trots att Ivans familj utökats med Isabelle hade han inte glömt Leo och Rion.
"Javisst. Då ska vi fira.", sa han och förde sitt glas mot henne i en skål. "Jag tänker bara på vad som är bäst för oss." Han lutade sig mot henne för att kyssa hennes hals och sedan möta hennes blick. "Du är vacker, min sköna.", sa han lågt och rörde vid hennes kind.

Julian log mjukt.
"Säg Julian. Sir är för formellt för er." Han skrattade mjukt men blev genast stel.
"Kom här." Han vinkade till sig Mira och Leo.
"Det låter inte alls bra." Han såg när Junivs ansikte kom fram och han harklade sig.
"Julian vad är det?" hans röst lät orolig.
"mår hennes höghet bra?"

Isabelle log och kysste sin make tilbaka.
"Åh kan vi inte inreda som Ryssland? Mjuka mattor. Vackra tavlor och stora vedspisar även om vi itne behöver dem." Hon smekte hans kind.
"Så jag har en fråga." Hon såg mot Nicolai och Demitri.
"Hur ska vi få hem dem nu?" Viskade hon mjukt

Leo nickade förstående och närmade sig Julian. Han sneglade på Mira över axeln och vinkade henne till sig. "Kom, det är bäst att vi båda berättar.", sa Leo och kände hur ängslig han lät på rösten, men samlade sig snabbt.
"Halo mår fint, Juniv, men det är en sak som vi måste rapportera.", sa Leo och såg på Mira igen för att sedan se på skärmen där Juniv och de andra syntes till. "Min skapare, Ivan, är här. I New Orleans. Vi träffade på honom när vi var på vår kvällspromenad tidigare. Snälla, gör inget förhastat. Vi vet inte om han är något hot. Dessutom vill jag inte riskera Rions säkerhet. Jag vet inte var min bror är någonstans."

"Hur du vill. Som det passar dig." Han kysste hennes hand och såg mot sina söner som roade sig genom att sparka bollen mellan varandra. "Såja, låt mig prata med de."
Ivan släppte taget om Isabelles hand och reste sig från bänken med en suck. Han kände tröttheten.
"Demitri, Nicolai. Det är dags att gå hem. Samla er, så ger vi oss av."

De andra hade kommit in i samtalet och de lyssnade på när Leo pratade.
"Du vet att det här är farligt." Juniv suckade.
"Jag får be Ruby att göra amulett till Halo om hon inte har ett smycke vi kan förtrolla." Han nickade.
"Det är bra att du varnar oss. Vi kommer inte göra något om han inte tränger sig på våra marker. Gör han det kan vi göra det som måstes." De andra nickade och Mira såg mot Leo.
"De har rätt älskade. De kommer inte döda honom utan de kommer med största sannorlikhet sätta Halo i säkerhet."

Hon log och reste sig för att plocka undan deras saker och Nicolai kom snabbt upp till sin fars sida.
"Din önskan är min lag fader." sa han och bugade sig lite för honom, något han gjorde för visa sin respekt.
"Jag känner tröttheten så det är bra att sova."

Leo svalde och lyssnade intresserat på vad de andra vampyrerna hade att säga som situationen. När de förklarat för honom om riskerna för Halo så nickade Leo. "Jag förstår det. Jag är tacksam för erat svar. Jag respekterar det. Tack." Han andades in igen och såg på Mira. "Det är bäst att vi lägger oss. Vi har mycket att återhämta oss ifrån."

"Du fjäskar för mycket, Nikki.", sa Demitri med en retsam ton och studsade fotbollen i sin famn igen på ett roat sätt för att gå efter sin bror och de andra.
"Demitri.", sa Ivan menande och Demitri såg ner. Han hyste lika mycket respekt för sin far som sin bror, men uttryckte bara på ett annat sätt. Han teg.
"Kom, vi går, Isabelle." Ivan hjälpte henne upp på sina fötter. "Det är bäst att vi lägger oss."

Juniv log och nickade.
"Gå och läg er vi ska sätta upp mer säkerhet i prästinnans sovkammare." Det lades på och Julian log.
"Vi är rätt bra på att vara snälla eller hur?" Han log och gäspade själv.
"Gör så. Jag ska sova. Med. Nattpersonalen kommer vara vaken så ingen fara."
Mira tog Leos hand och smekte hans kind.
"Älskade."

"Och?" Nicolai såg på sin bror och suckade. Började gå mot bilen som stod parkerad längre bort och öppnade dörren för sin mor.
"Sådärja" sa han mjukt.

Isabelle tog sin makes hand och började att gå med ett leende på läpparna.

Leo nickade åt Julian och tog med sig Mira därifrån sedan när samtalet hade avslutats. "Det var ett bra samtal. De är kloka. Och kunniga." Han svalde. "Jag är så trött. Det är bäst att vi lägger oss." Han masserade sin panna. Huvudvärken var påtaglig. "Det kommer att kännas bättre imorgon."

Ivan satte sig i förarsätet för att köra de från parken. "Demitri. Nicolai. Jag vill inte att ni pratar med den där mannen ni kastade en fotboll till tidigare. Faktiskt så.." Han pausade och svängde av till deras område. "..Prata inte med främlingar. Hur än trevliga de verkar. Det kan vara en fälla."

Mira tog honom till sitt sovrum och började byta om och nickade svagt-
"Jag tror d fick lite knuff mot ringen snabbare." Hon såg på honom med ett leende.
"Men du måste först bevisa att du är lojal och inte bara säga det."

Isabelle såg mot sin make och lade huvudet på sned.
"Er far har rätt. Inte prata med främlingar som inte er far eller Markal godkänt." Hon såg på Demitri
"Ja mor." Nicolai nickade svagt.
"Ska itne göra er besvikna."

Leo log lite då Mira nämnde ringen. Det skulle vara underbart att få den i sin ägo. Men hon hade rätt, han var tvungen att bevisa sin lojalitet. "En dag.", sa han hoppfullt och följde efter henne in till hennes rum för att dra av sig sina kläder och lägga sig under täcket. Han slöt ögonen.

"Nejdå, jag ska inte göra om det.", mumlade Demitri och såg uttråkat ut genom bilfönstret när Ivan svängde in på deras infart och parkerade bilen.
I tystnad klev Ivan och Demitri ut från bilen för att gå in mot deras hus. Eller ja, huset som Markal försett de med. En vacker, stor, villa. Markal skämde verkligen bort de.