prs yehet & kkaebsong

Kroppen sjunker ner i det varma vattnet, får hela kroppen att svämma över med tillfredsställande, något han ovetande väntat på hela dagen. Ett bad hade nog varit nödvändigt, och Joshua hade inte ens tänkt på det innan. Han sluter ögonlocken och tar ett par djupa andetag, försöker få andningen att bli mer regelbunden. Dock är det väldigt svårt, då varje andetag gör ont, bröstkorgen måste hävas upp och ner, upp och ner. Och det är vidrigt när man har såpass ont som stackars Joshua har. Ögonlocken slås dock upp när han hör hur Zihao kraschar in i väggen.
"Herregud Zihao.." börjar artonåringen och drar en hand genom de våta lockarna, får luggen att hänga kvar på huvudet istället för över pannan. "Ska jag tvätta din päls? Det är nog omöjligt för dig själv att göra det."

Varför var nittonåringen tvungen att vara så nedrans klumpig? Precis hela tiden också! Med ögonen lätt i kors, vacklade Zihao till och satte sig ner på det svala golvet med en duns. Han stirrade blankt in i väggen framför sig, medan en liten debatt pågick i hjärnan på honom. Skulle han vara arg på sig själv, på golvet som varit halt eller väggen? Kanske alla tre? Vilken otroligt dum monolog..efter att ha blinkat långsamt några gånger, vände han sig mot Joshua och vilade huvudet mot badkarskanten med bedårande ögon. Den stackars nosen hade verkligen inte haft det lättsamt under dagen, med tanke på hur många gånger han lyckats slå i den. Förr eller senare skulle väl tänderna ramla ut också. Zihao behövde verkligen också ett bad, men var det verkligen en bra idé att försöka hoppa i och smutsa ner badvattnet? Tveksamt.

Visserligen är självaste ansiktet Zihao får under skiftningen urgulligt, de stora ögonen, den lurviga pälsen, de bakstrukna öronen. Men Joshua kan inte undgå att tycka att självaste agerandet och ansiktsuttrycken hos den äldre är prisvärda. Gud så söta. Än en gång kan artonåringen urskilja vad det är den andre tänker, och flyttar sig därefter närmre badkarskanten och tar duschhalsen till sig.
"Vad sägs som att vi sköljer av dig lite med vatten, så kan vi tvätta din päls efteråt när du kan hoppa in i badet?" frågar Joshua och börjar noggrant att skölja den tjocka pälsen, reda ut tovor, smuts. Allt. Han biter sig hårt i läppen medan han fokuserar på arbetet, dock kan han inte riktigt hålla alla sina tankar för sig själv. "Ska det bli roligt att träffa Andrew imorgon då? Plus hans flickvän?"

Skulle de verkligen gå in på det där nu? Samtidigt som Joshua sköljde av den tjocka, svarta pälsen, vände Zihao de mörka ögonen ner mot golvet innan han diskret sneglade mot Joshua. Helt ärligt då hade nittonåringen hellre spenderat den kommande dagen med sin fästman, i soffan med typ tusen koppar tr och en dålig skräckfilm. Men nu när Andrew bjudit in sig själv och hans nya flickvän, skulle väl den planen inte bli av. Därför gjorde han en liten grimas och gjorde ett försök att rycka på axlarna, vilket inte riktigt fungerade nu när de inte fanns där. Typiskt. Visst, det skulle bli trevligt men det viktigaste var nog egentligen att inspektera den där Ellie, eller vad det nu var hon hette. Zihao gäspade och ruskade ofrivilligt på sig, vilket fick vattnet att flyga tvärs över hela badrummet. Sedan tog han ett litet skutt ner i det varma vattnet. Vid det laget måste han väl ändå vara tillräckligt ren?

Nej, nu kan Joshua inte förstå mycket av Zihaos reaktion, inte alls. I tystnad glider han ner i vattnet, lägger ifrån sig duschhuvudet och dunkar huvudet lätt mot badkarets kant. Dumma hjärna.
"Du vet att jag litar på dig Zihao, det är bara mitt dumma huvud.. förlåt." viskar han tyst och drar händerna över ansiktet, men tänk om de är bättre för varandra? Tänk om Zihao börjar förstå att de inte är menade för varandra, utan att han vill vara med den jämnårige vännen istället. Gud, Joshuas ögon tillochmed vattnas av bara tanken av det. Kanske han inte är tillräcklig? Han skyndar sig med att torka bort de svala tårarna, usch vad löjlig han är. "Du har inte träffat honom, eller någon av dina vänner, på väldigt länge Zihao. Förutom vid läckande kitteln. Jag tror det är bäst att ni får dagen tillsammans, jag behöver nog vila hela dagen iallafall."

Inte en chans. Nittonåringen blängde stint mot Joshua innan han gosade ner sig i den andres famn, trots att han var alldeles blöt och luktade som en blöt Haru. Nej, det var inte en komplimang. Zihao förstod mer än väl vad det var som den yngre låg och funderade på, vad det var som fick honom att fälla några tårar som nästan genast torkades bort. Helt dum var han faktiskt inte, även om resten av världen med största sannolikhet trodde det lite då och då. Som om den stora, klumpiga vargen någonsin skulle välja någon annan över Joshua. Det skulle helt enkelt aldrig, aldrig hända. Varför tänkte ens artonåringen på det viset? Efter alla hundratals samtal de haft om det. Och där satte klagoylandet igång, som på beställning. Nu skulle säkert hela huset vakna till liv.

Precis som innan kan Joshua inte tyda den äldres tankar överhuvudtaget, så att läsa tankar är nog inte någonting han kan göra. Dock tyder ylandet säkerligen på att Zihao inte gillar samtalsämnet, klart han inte gör. Artonåringen stryker än en gång bort några tårar innan han sträcker sig efter schampot.
"Okej, förlåt. Jag ska inte prata om det." Viskar han lätt medan han börjar gnugga in produkten i den våta pälsen. "Men jag tror att du skulle må bra av det, att inte bara konstant vara med mig."

Så vad har jag gjort under de senaste två åren? Zihao försökte fånga Joshuas blick, försökte få honom att inse att det han tänkt innan var så fel att det knappt var sant. Bara tanken att behöva skiljas från artonåringen igen fick honom att vilja börja storböla. Så det var precis vad han gjorde, trots att det måstr ha sett extremt fånigt ut. Han kunde inte hålla dem inne längre. Ylande, tårar och en allmänt dålig stämning - en utmärkt kombination för ett sorgset kaos. Andrew skulle inte ens komma ensam imorgon, utan släpa med sig en komplett främlig. En främlig som lika gärna kunde vara en lönnmördare med onda saker i kikaren. Paranoid? Absolut.

Joshua låter blicken vila på nittonåringen i tystnad, händerna stannar över pälsen som nu är lurvig med schampo.
"Snälla sluta gråta?" frågar han viskandes och stryker duschhuvudet över pälsen, får schampot att glida bort och lämna göra honom ren och fin. "Jag ska sluta prata om det, förlåt." med ett bittert litet leende börjar artonåringen att ta lite balsam över Zihao. Han får väl vänta tills imorgon för att se hur allt kommer att bli.. men tanken på att Zihao skulle lämna honom för någon annan, får hela hjärtat att brista, hela kroppen. Tanken får honom att vilja storböla, men det håller han för sig själv. Joshua är svag, som kommer in i samma tankegånger hela tiden, varför är han så dum för?

Zihao ruskade på huvudet och grävde ner sig i artonåringens nacke med ett missnöjt läte. Nej, han tänkte inte sluta gråta förrän Joshua slutat tänka så nedvärderande om sig själv. Det riktigt osade av sådana tankar i hela rummet, så det var uppenbart att artonåringen måste tänka på sådana saker. Troligen tänkte han väl på att nittonåringen kanske skulle lämna honom för Andrew? Men även om den jämnårige gillat killar, varit singel och faktiskt attraherat Zihao ens en aning, så hade han inte valt den tråkmånsen över Joshua. För det var Joshua han älskade, inte Andrew eller Jayden eller Anthony. Bara Joshua och ingen annan i hela universum. När skulle den yngre inse detta egentligen?