PRS Lupple & Medi

Han nickade och gick iväg, återkom efter några minuter.
"Kan kommer om en halvtimme. Han måste packa bilen med lite saker, nålar, oljor och bordet." Han log.
Det ska bli sköt?" Willow nickade och såg ut att ha ont i nacken.

Dorian smekte hennes armar försiktigt.
"Åh älskling, en halvtimme du orkar. " Viskade han oroligt och önskade att han kunde ta hennes smärta. Liksom föra över den från henne till sig.

"Jag klarar av det." Hon såg på honom och försökte röra sig men det lyckades inte.

En halvtimme senare knackade det på dörren och Tristan såg på henne och sänkte musiken. Han gick och öppnade.
"Willow han heter Felic Travic."
Hon såg på Dorian och öppnade mnnen.
"Felic Travic är välkommen." Snart kom en ung man med ett bord under armen och log.
"Hej." han satte ner bordet och såg på Dorian.
"Dorian det var länge sedan."

Dorian ryckte till av namnet, det kände han igen. Så otroligt mycket. Han kunde bara inte placera honom.
" Felic." Sa han lågt som hälsning och studerade honom. Han kände igen honom, men från vart?

Han vände sig mot Willow.
"Och du är min patient va?" Han log och pekade på bordet.
"Vi börjar med at mjuka upp kroppen. Du kan ta av dig tröjan så tar vi lite massage." Han plockade fram oljor och ställde upp dem på ett litet bord.

Dorian studerad bordet och släppte sedan motvilligt taget om Willow och tog försiktigt bort filtarna ifrån henne.
" Seså, upp och bli bra." Viskade han leendes och kysste henne mjukt.

Hon tog sig med sakta steg mot bordet och fick hjälp upp och Felic log.
"Jag behöver ta av din tröja med. Gör det något?" Hon skakade på huvudet och snart satt hon i bhån och lade sig och Felic smörjde in händerna och började att försiktigt massera.
"Dorian hur är det med dig då?"

Dorian reste sig snabbt upp av hans ord.
"Jag kan ordna det." Sa han kort och tog försiktigt av hennes tröja innan han slog sig ned i soffan igen.
Tänkte inte lämna detta rummet även om han var lite obekväm med att se henne så avklädd.
Men gud vad vacker hon var.
Dorian tittade mot Felic och log svagt.
"Toppen. Själv då?" Frågade han vänligt och fortsatte att försöka lista ut vem han var.

Han tog lite hårdare grepp men Willow verkade slappna av mer och kved lite av välbehag.
"Jo det är helt underbart." Han fortsatte tills han torkade av hennes rygg.
"Du är så stel att akupungtur skulle fungera." Han tog upp ett sett med nålar och visade.
"Om nerverna är i kläm så är det här superskönt."
Han log och Willow såg bara trött ut.
"Kör hårt." Viskade hon.

Dorian studerade varje rörelse han gjorde och blev lite upprörd över att hon verkade kvida av välbehag. Han hade aldrig fått henne att låta så.
Han höll hennes tröja hårt som nått slags center att koncentrera sig på.