prs yehet & kkaebsong

Hur länge ligger han där? Joshua har ingen aning, men när han öppnar ögonlocken har brasan lugnat ner sig en hel del. Artonåringen klamrar sig fast i Zihao och kniper ihop ögonen.
"Förlåt, jag somnade." Viskar han och sätter sig upp. Håret är rufsigt och ögonlocken tunga, får hela ansiktet att se än mer puffig ut.

Joshuas ljuva stämma fick nittonåringen att vakna till med ett ryck. När den andre somnat hade det inte dröjt länge innan nittonårongen också glidit in i drömmarnas värld. Han fäste den lätt dimmig blicken på artonåringen och tog ett djupt andetag. Jösses, vad hans hjärta hoppat till. Nästan så pass att drt flugit rakt ut ur bröstkorgen på honom. Kanske värmen hade någonting att göra med det obekväma uppvaknandet? De låg trots allt mitt framför en brasa, som visserligen nästan brunnit ut, men ändå.

"Förlåt.. nu väckte jag dig också." Påpekar Joshua trött och vacklar upp mot sängen för att falla ner mot den istället. Han kravlar av sig tröjan och rör på såren, det kommer nog bli en ny vana, röra vid ärren, blåmärkena, de röda såren. Dumma dödsätare.

Nej, nej, han hade bara blivit skrämd av ingenting. Sarkasm. Zihao kom upp på benen och ruskade ut pälsen som lagt sig alldeles tovor och bångstyrigt över ryggen. Urk, han behövde verkligen ta ett bad förr ellee senare och göra rent den. Med en liten gäspning, skuttade han upp bredvid Joshua och gosade ner sig intill artonåringen med ett litet pipande läte, ögonen fästa på såren som blottades. Aj, aj, aj. Nittonåringen fick ont av att bara kolla på dem.

Joshua gräver sig ner hos nittonåringen med ett nöjt litet leende, nöjd gäspning.
"Vill du ta ett bad?" Viskar han och stryker fingrarna över den varma pälsen. "Jag tror att vi båda skulle må bra av det." Vad ett bad kanske är precis vad alla sår behöver, och hans förstörda, smärtsamma kropp. "Vi måste bara se till att inte somna.

Skulle Joshuas sår klara av det varma vattnet? Eller skulle risken för infektion bara bli ännu större? Nittonårongen lät huvudet falla lite på sned, med ögonen fästa på den yngre. De kunde båda må bra av ett bad, men nu? Som vanligt var Zihao extremt obeslutsam till en början, men tillslut nickade han långsamt och studsade ännu en gång upp på benen. Usch, han hade på tok mycket energi för sitt eget bästa. Den tog verkligen aldrig slut heller, åtminstone inte efter att ha legat stilla i flera timmar.

Precis som många gånger är det lätt för Joshua att tyda vad det är den äldre tänker.
"Antingen kan de bli en hel del värre av badet, eller en hel del bättre." Viskar artonåringen och sätter sig upp från sängen. Försiktigt glider han ner från sängen och börjar tassa mot dörren, till badrummet. "Ska vi skippa bubblorna?"

Ja, bubblorna kunde de defintivt skippa. Zihao hade inte någon som helst lust att bli överväldigad av alldeles för många dofter. Med runda, lätt upphetsade ögon, skuttade nittonåringen glatt efter Joshua.
”Åh”, började Yaosu och stack ut huvudet genom dörröppningen in till Samuels rum. ”Du har fått ett brev från Andrew, de tänker kika förbi imorgon. Bara så att ni vet”, sade han och flinade till. ”Och ja, jag öppnade ditt personliga brev, ingen orsak”, lade tjugoettåringen till i slutet innan han drog igen dörren.

När Joshua märker att fästmannen brors huvud dyker upp, virar han genast armarna om kroppen. Han hade ju tagit av sig sin tröja, och alla såren är blottade. Dock verkar det inte som att Yaosu lagt större intresse i den, lyckligtvis men udda. Då konversationen är menad för Zihao, fortsätter artonåringen in i badrummet istället, utan att säga något. Andrew, nej honom hade han inte sett på länge. Kanske det är bäst att hålla sig borta så att Zihao kam vara ensam med sin vän.. herregud, de hade konversationen tidigare under dagen, men tankarna slår fortfarande hårt mot honom. Tänk om de börjar gilla varandra istället. Dumma, dumma Joshua.

Under några sekunders tid, stod Zihao och blängde mot dörren som Yaosu stängt mott framför nosen på honom. Elakt. Hade den äldre brodern inte lagt märke till Joshuas sår heller? Det kunde bara betyda en sak, att tjugoettåringen hällt i sig ett glas för mycket. Eller kanske två? Nittonåringen ruskade på sig och skyndade genast efter sin fästman, som verkade ha lämnat honom alldeles ensam i korridoren. Att vara ensam var läskigt. Därför halvt om halvt slängde han sig in genom badrumsdörren som stod på glänt, och gled över golvet tills han brakade in i väggen på motsatt sida av rummet, med en skräll. Smidig som ett kylskåp.