Förändrad värld Lupple & Medi

Dagen hade kommit. De hade äntligen kommit fram till utkanten av Venedigs hammn och Rhiannon klev vingligt av.
"Det är så gungit fortfarande." Sa hon klagande.

De hade närmat sig. Sakta men säkert, och idag var dagen. Sakerna var packade och tjänstefolket var redo att lasta av det. Rafael klev av efter Rhiannon och log snett. "Det kommer släppa, snart." Lovade han mjukt.

Aurora hade stått storögt och tittade från däck när de närmade sig. Det såg oerhört vackert ut. Hon hade tagit på sig en vacker sommarklänning och en hatt. Ett par lätta sandaler och nästan rusade av båten när hon väl fick.

"Det är väl lite fel årstid älskade?" Theodore kom efter. Det var höst och han lade en jacka om hennes axkar.
"Du är så söt men fel kläder."

Hon såg på honm.
"Lovar du att det släpper?" Hon hörde en bil som tutade och vände sig om.
"Är det inte familjen Vinther?"

Hon såg på honom och suckade. "Men det är varmt. Och alla andra har ju." Viskade hon. De andra var lite mer välklädda än hon. Hon rusade tillbaka in i båten för att byta kläder.

Han nickade. "Jag lovar. Men tar en stund för kroppen att vänja sig." Log han. Han såg bilen som tutade och nickade. "Jo det stämmer." Sa han lugnt.

Dorian hade fått en del bannor från sin far till en början, men snart hade även han sett värdet i det hela så de hade åkt tillsammans. Hela familjen för att möta dessa.

"Nej de har de inte. Om det är så har de varmare klänningar. Jag vill inte att du fryser vännen." Sa han ömt

Hon såg på honom och vinglade till. Såg sedan på den kvackra kvinnan med det långa röda håret.

"Varför måste du och pappa alltid bråga?" Hon såg på honom.

Hon svalde hårt och kastade av sig hatten och försökte leta reda på något bättre. Hon hade skämt ut sig.

"Kom Rhiannon." Viskade han och tog henne i handen och ledde fram henne. "Vilken trevlig välkomst." Log Rafael och bugade sig lätt. Lathan log mot honom. "Nöjet är på vår sida." Log Lathan och tog hans hand och skakade den.


Dorian såg på Halo och drog henne intill sig. "Försök inte förstå vår relation. Den är väldigt rörig." Sa han roat. "Redo?" Undrade han sedan och smekte hennes kind sakta.

Theodore väntade tålmodigt och han log sakta. Han visste hur hon tänkte. Men stakaren hade inte vetat.

Rhiannon gick vid hans sida och ställde sig och sedan neg hon.
"Trevligt att träffa er igen." Hon såg mot Rafael.
"Jag behöver lite vatten sen. Jag känner mig illamående."

"Åh nej inte intriger." Sa hon och fnissade.
"Men låt oss vara trevliga. Flora har börjat öppna sig mot mig." Hon log.

Tillslut fick hon på sig ett par jeans och en långärmad tröja. Hon bytte skorna till tenniskor istället och stod länge och tittade sig i spegeln. Hon såg hemsk ut. De alla hade skrattat det var hon säker på.

"Min bror är på väg." Försäkrade Rafael för att sedan se på Rhiannon och nickade. "Behöver du sätta dig?" Undrade han ömt. Alexander klev fram. "Alexander Claremo. Trevligt att råkas. Jag kan se över flickan." Sa han vänligt och Rafael smekte Rhiannon över kinden. "Låt honom hjälpa dig." Viskade han leendes.

Dorian nickade. "Självklart käraste." Log han och nickade. "Mycket bra. Jag jobbar på Jimmy. Han tror jag tycker om mig. Lite grann." Flinade han innan han gick fram för att hälsa. "Välkomna till vackra Venedig." Log Dorian.

"Jag minns dig. Du var så snäll på festen." Hon såg på honom och log.
"Jag tror jag är bara lite vingelsjuk. Inget.." Hon såg ner på sin hand och räknade.
"Rafael... när är min vecka?" Hon såg nu oroad ut.
"Ska jag ha det nu?"

"Det är så bra. De har nog aldrig fått sådan här behandling." Hon log och såg på alla tjänare.
"Stakars dem." Mumlade hon på ett gammalt språk.
"Inte för vara den men.."

Lathan studerade sällskapet, tjänare. Slavar. Han svalde sitt missnöje och fokuserade istället på Rafael.
Rafael såg på henne, hon verkade lite virrig. Han hade inte druckit av henne på minst två dagar. Han räknade snabbt i sitt huvud. "Ja Rhiannon." Viskade han tillbaka. "Hur så?" Undrade han sedan.

Armelle såg på situationen framför sig men visste att hon inte skulle tala ännu.

Dorian smekte henne sakta över midjan. "Se det som byrån. De som arbetar för dem har valt det och lever mycket gott." Viskade han tillbaka, på samma språk.