In the dark PRS Vidomina & Medi

"Du kommer att få jobba. Det finns glas som är med hennes blod så du kan vara vaken på dagarna. Vi kommer säkert ha något fönster öppet men vi kommer att ordna med det." Hon log och gick in. Affären var en med lite krimskrams och hon hittade ett gosedjur i form av en tvättbjörn och hon vände sig om för att visa Leo.
"Åh" Hon log stort och skrattade.
"Halo fyller år snart och jag har haft fullt upp med att packa så idag blir det att vi handlar presenter."

Han var lättad över att Mira inte verkade uppfatta någon fara. Dessutom, båda var ju vampyrer. Starka vampyrer. Det skulle bli en lätt match ifall det väntade ett anfall. Men när Leo såg sig om för tredje gången ekade tomheten efter den välkända personen. "Jag måste ha drömt..", mumlade han för sig själv och skakade på huvudet.
Istället följde Leo efter Mira in i presentbutiken. Han såg sig om på allt krimskrams. Säkert en bra butik för turister i staden. De som sökte souvenirer eller liknande. Han såg sig om och vände sig sedan till Mira när hon höll upp ett gosedjur föreställande en tvättbjörn. "Jättefin. Men, hon är väl 17? Är det sådant hon vill ha? Men såklart, vad vet jag? Jag har levt alldeles för länge för att veta vad 17-åringar önskar sig i present." Han skrattade åt det och fann det absurt. Tydligen hade han inte tänkt på det så mycket.

Mira hade kännt av personen men hon hade inte sett sig om. Hon blickade mot Leo med ett svagt leende.
"Hon har haft det tufft älskade så ett gossedjur skulle vara bra. Hon kommer få helt nya kläder av rådet, maskerna lyckades vi rädda och annat men att kunna ha något som är skyddande är bra. Att ha något som inte säger åt en kanske kan vara skönt." Hon log och pekade mot ett annat gosedjur, denna var en stor avvokado och hon log.
"den kanske?" frågade hon mjukt.

"Men har hon inte Adelaide för det?", frågade han, men såg Miras lycka och teg. "Du har helt rätt, Mira. Såklart hon ska ha ett gosedjur. och du känner hennes bäst av oss. Ta det du tror hon kommer att uppskatta." Han strök hennes kind och såg på gosedjurs-avokadon. "Den blir säkert bra.", sa han och skrattade då.

"Jo men Adelaide är inte hennes personliga lyssnare. Hon är en kompis och ibland ska inte kompisar veta allt." Hon log och gick för att betala och kom sedan mot honom.
"Så nu ska vi se vad vi kan hitta på. Kanske gå till tebutiken? De har något fantastiskt chokladpulver där som jag aldrig har sett. Hon kommer få det med."

Leo nickade och såg på när hon betalde om kom tillbaka till honom. "Ja, vi går. Det är fint ute." Han visade med armen att hon skulle gå före honom ut.
Leo följde med henne ut på gatan och fick den där känslan igen, att vara iakttagen. Men när han snabbt vände sig om för att se efter så syntes bara de andra människor som också njöt av kvällsluften.
"Det kanske är bäst att vi håller oss där det finns folk. Vi borde inte dröja för länge.", sa Leo till Mira och hoppades på att han inte skrämde henne. "Kanske ska vi ta en omväg genom parken hem sedan?"

Mira kände känslan igen men hon tog ett fastare tag om Leo.
"Ja det är bara ett snabb titt här sen ska vi hem." Hon såg på honom.
"Ska vi ringa David kanske? Han kan hämta oss." Hon såg sedan på tebutiken och klev in. Snart hade hon köpt chokladbönor och hon såg mot Leo.
"vi kan gå hem nu. Det börjar bli sent." Hon erbjöd sin hand och svalde.
"Känner du det?" frågade hon så tyst hon kunde.

Leo följde efter Mira in i butiken och väntade in henne när hon köpte bönorna hon hade pratat om tidigare. När hon kom tillbaka tog han hennes hand igen. "Nej, det är ingen idé att dra till sig onödig uppmärksamhet. Och dessutom, det är säkert ingen fara. Jag har inte sett något som kan vara till något hot för oss." Han log och kände hur lugnet spred sig hos honom. Mira var trygg. Det var det viktigaste.
"Vi tar en sväng genom parken, den är så vacker i det här ljuset." Han log mot henne och kysste henne igen innan han vände sig om för leda henne därifrån.
Leo gick mot parken som ändå var en liten bit därifrån. Hela tiden hade de andra människor i närheten av de som också njöt av kvällsluften och i varandras sällskap. "Där. ser du grindarna? Det är bara där borta. En liten sväng.", sa han och nickade mot parken.
"Du har inget att oroa dig över." Leo kramade hennes hand igen.

"Du har rätt som vanligt." Hon höll påsen i den fria handen och gick vid hans sida.
"Det ska bli skönt att lägga sig sedan. Att ha jobbat hela dagen för att sedan lägga sig måste vara det bästa som finns." Hon log och nickade.
"Jag ser grindarna." Hon såg förtjust på honom och började att gå. Hon lutade sig mot honom.
"Åh jag kan inte sluta tänka på måndag. Hur skönt det kommer vara att få ett störra kök även om jag är den som inte gör maten."

Leo log nöjt och ledde henne bort till parken. Där inne fanns gatumusiker i ett hörn och spelade. Längre bort satt par på bänkarna och talade på ett kärleksfullt sätt med varandra. Leo tog sikte vid ett av de stora ekträden och närmade sig det då en boll rullade ut framför honom. "Hey! Kan du passa bollen till mig?" En yngre kille, verkade kring 20-års åldern vinkade åt Leo Mira för att få deras uppmärksamhet. "Ursäkta, jag såg inte var jag siktade, det var inte meningen att störa er.", sa han och log ett vänligt leende mot de.
Leo såg förvånat på den yngre mannen. Det vänliga leendet. Det ljusa håret, lika vänliga blicken. Klätt så stiligt. Det var inte vem som helst. Så verkade det iallafall. Men Leo gjorde som pojken bad om och sparkade bollen tillbaka till honom.