De utvalda

Ethan tänkte träna duktigt hela dagen, göra allt som kungen ville. Sedan tänkte han be om att få träffa Simon...Han fortsatte kasta han hade övergått från vanliga tavlor till modeller av människor.

Eletha var klar för dagen hon hade fått männen att ge sig och lytt Randa i allt. Han visste varför men sa att han bara ville ha henne ikväll i sitt sovrum.

Ethan hörde kungen, han sa inget men blicken blev vassare. Han hade några få kast kvar för dagen. Nu på riktiga människor, slavar som skulle straffas. Han kastade, inte på dödliga ställen men p åställen som skadade.

Eletha bara nickade, det gjorde henne inget längre vad som hände med henne. Sålänge de inte skadade Simon eller gjorde något mer med Ethan.

Ethan var tillslut klar. Slavarna hade alla fallit ihop, kvidandes och blödande. Med tommare blick började han gå in för att få i sig något att äta.

Eletha satt redan nere i köket med en skål framför sig, men hon rörde den inte bara stirrade in i väggen. Det skulle ta ett tag att vänja sig vid allt.

Ethan satte sig vid Eletha. Han visste inte vad han skulle säga. Det var ingen mening med att fråga hur hon mådde. "Du...du har inte blivit straffad mer va?" mumlade han bara lågt.

Eletha skakar på huvudet och ser på honom, "Ska bara spendera natten med Randa." sa hon och såg åter in i väggen.

Ethan bet ihop. "Imorgon, imorgon ska jag fråga om vi får träffa Simon, bara en kort stund". Då var nog Randa på gott humör.

Eletha nickar, "Jag kan försöka få honom till det, om jag är bra nog så går han nog med på det." sa hon bara enkelt, det fanns inget att säga om det.