Life - Lupple & Medi PRS

"Det är sant." Hon log och slöt ögonen och nickade.
"Det är skönt." sa hon och lutade sig mot honom.

"Men hur söt ska hon vara?" frågade han nervöst.
"Du är ju vacker."

Han log och såg till att hela håret var ursköljt innan han la i balsam och lät det verka en stund innan han sköljde ur det också.

Mi la huvudet lite förvirrat på snedden. " Älskade, sluta oroa dig. "Viskade hon lugnande.

Hon såg upp på honom.
"Så ska jag fixa ditt hår? Alltså kamma det kanske?" Hon log.

Han kysste henne.
"Jag oroar mig inte. Jag undrar." Han flinade.
"Men du är vackrast."

Han log stort och nickade. "Det får du gärna göra. "Viskade han och smekte hennes kind. "Men vi ska fixa dig först. "Log han och tog tvål i sina händer och började varsamt att smörja in henne.

Hon besvarade kyssen och flinade lite. "Du är underbar. "Viskade hon och kysste honom igen. Kysste honom ned över halsen och stannade kvar vid halsen och kysste honom länge, i cirklar.

Hon log och stönade när han rörde vid ärren och såg upp.
"Rör dem. Det är som varmmare vatten över dem. De är skönt." viskade hon mjukt.

Han log och smekte henne.
"Bit om du vill min älskade."

Gabriel såg på henne och gjorde som hon bad, han smekte henne över ärren och kysste henne.


Mi kramade om honom, som ett tack och bet sedan försiktigt ned i hans hals. Slöt sina ögon och började dricka.

"Känner du det? Att de är varmare?" hon skrattade.
"Kommer vara varm i vinter ändå:" Hon log.
"Sen så är de vackra."

Han pep till men det kändes knappt och han lade armarna om henne och tog henne närmare.

Gabriel skrattade tyst och nickade. "Jag känner det. "Viskade han och nickade. "De är där. Vi är sammanlänkande. "Viskade han och sjönk ned på knä för att tvåla in hennes ben.

Mi flämtade till. Det var så gott. Hon la sina ben runt hans midja. Försökte komma närmare men tvingade sig snart att sluta. Hon drog sig bort från hans hals men kysste upp blodet som rann. "Ska jag läka det?" Frågade hon mot hans hals.

Hon log och tog schampot och började att tvåla in hans hår medan han tvålade in hennes ben.
"Så?"

Han suckade tungt.
"Om du vill. Jag vill gärna ha dem." sa han mjukt.
"De är vackra." sa han och smekte hennes kind.
"Tycker inte du det?"

Gabriel såg upp på henne och flinade lite. " Detta är något jag verkligen kan vänja mig vid. "Viskade han och kysste henne lätt.

Mi såg upp på honom och såg att blodet hade slutat rinna. " Då får du ha dem kvar. "Viskade hon och smekte hans mage lätt. "Åh jo det tycker jag verkligen. " Sa hon ärligt och kysste honom lätt på kinden.