In the dark PRS Vidomina & Medi

Hon ställde sig vid handfatet och började att borsta tänderna och såg på sin vän med ett leende.
"Du kommer skydda mig va?" sa hon med munnen full av lödder från tandkrämen.

"Leo vill du gå ut på promenad ?" Hon log mot honom och nickade.
"Med mig alltså." förklarade Mira snabbt.

Adelaide stannade upp i en rörelse när hon hörde Halos fråga. "Alltid.", svarade hon och skrattade åt att de båda stod med tandborsten i deras mun. Det var en rolig bild. Hon gömde handen bakom munnen igen och spottade snabbt för att sedan borsta klart. Hon torkade sig om munnen och gick sedan tillbaka till Halos säng. "Godnatt då, Halo. Väck mig om det är något." Hon andades in och suckade sedan lättat för att lägga sig under täcket och känna kudden bakom hennes nacke och hals. Ljuvligt.
Strax därpå somnade hon.

Leo satt på Miras säng och kollade på något i sin mobil då hon sa något till honom. "Promenad?" Han var inte säker först om det var ett test, men så såg han mörkret därute och försäkrade sig om att det inte var någon fara. Mörkret tålde han. Han reste sig och gick fram till henne. "Gärna.", sa han ärligt och pussade hennes kind. "Jag längtar tills jag får en ring, som du har. Så jag kan vistas ute lika mycket som er andra." Han kramade om hennes hand och ledde henne sedan ut från rummet.

Hon spottade ut lödret och kom snart efter Adelaide och somnade intill hennes kropp. Hennes hand i sin och hon sov tungt.


Hon log och gick mot dörren.
"Det kommer att ta kanske ett år eller kanske flera men en ring kommer du att få." Hon tog på sig skorna och såg upp mot taket. De kunde klara sig. Det var magi i huset och det kunde itne ta sig in någon annan.
"Kom min älskade."

Leo såg efter Mira. Han suckade, men ville inte visa sin besvikelse, så snabbt därpå log han igen. "Det blir bra.", sa han i försök att också övertyga sig själv om detta.
Han gick efter henne och tog hennes hand i sin. "Det är fint ute. Stjärnklart. Månen." Han log då genuint och klev ut på verandan för att andas in den friska luften.
Han hörde ljudet av musik längre bort- denna stad som aldrig sov. Skratt, prat. Stegen av förbipasserande på gatan utanför deras hus.
"Var vill du gå? Till parken?"

Hon höll hans hand och skakade på huvudet.
"Vad sägs som att bara gå och se vart det leder oss?" Frågade hon och blickade upp på honom med ett leende.
"Det låter väl som en bra idé?" Hon tog hans hand och förde den mot sina läppar.
"Så vill du veta något om mig?" Hennes ögon gnistrade svagt och hon lutade sig mot Leos arm.
"Åh du anar inte hur mycket jag saknat dig."

Leo studerade Mira när hon stod i månljuset. Så vacker. Så underbar. Ett lyckorus sköljde över honom. Han kramade hennes hand en extra gång för att sedan luta sig fram för att kyssa hennes läppar igen. "Jag tycker det låter som en underbar idé.", viskade han som svar och rörde vid hennes kind med sin fria hand.
Sedan ledde han henne ut från utfarten till trottoaren för att börja gå längst den. "Veta något mer om dig?" Han log åt tanken, men blev sedan fundersam. Han ville fråga om den tiden de inte var tillsammans, när han lämnat riket och följt med Ivan. Hur det var med henne då. Men skulle det riva upp ett sår? Han ville inte förstöra stunden. Så istället letade han efter något annat att fråga om. "Berätta vad du gör om dagarna. Och hur är det att jobba med Juniv, Léon och Julian?"

Hon log och svängde av åt ett hörn och smekte hans hand.
"Jag gör som vanligt. Jag städar faktiskt, Tvättar och manglar precis som förut." Hon log och lade huvudet på sned.
"Léon har varit lärare under många år nu och Julian har varit en pappa samt väktare till Halo för att hålla henne säker." Hon blickade mot honom.
"Det har bildats en förening för vårat slag och det är underbart. Att slippa jaga är det bästa."

"Ni är många inblandade gällande Halos ledarskap, som blivande prästinna." Han såg på henne. "Precis som förut alltså." Han tänkte på Alice och direkt försvann hans leende. Han hatade att bli påmind om händelsen. Skammen var för påtaglig. Han svalde och skakade på huvudet, som för att skaka av sin tanken och bilden av Alice.
Han fokuserade istället på Mira. Kramade hennes hand. Känna hennes hud mot hans. Ljudet omkring det- skrattet, pratet. Musiken. Han andades in och skulle andas ut då han tyckte sig skymta en person som han kände igen. Där, bland alla folk. Leo såg efter mannen, men så syntes han inte längre till. Hade Leo bara inbillat sig? För att inte verka för borta såg han på Mira igen.
"Hon kommer bli en underbar prästinna. Med er hjälp."

"Hon är vår ledare så varför ska vi inte tjäna henne?" Hon stannade upp och såg in i hans ögon.
"Och ska du inte göra mig den äran att hjälpa henne? Vad ska du göra?" Hon smekte hans kind.
"Soppa eler annat." Hon flinade svagt och såg mot en affär som hade nattöppet.
"Vill du gå in?"

"Hon kommer få bra hjälp av er. Och jag kommer också att vara med." Han pausade och log då för att snegla på Mira. "Jag.. jag kommer att vara med dig, Mira. Och dessutom, så lät det som att jag skulle få ett jobb. Eller hur?"
Leo följde hennes blick mot affären hon fått syn på. "Javisst. Vi går in." Han placerade en hand om hennes rygg för att visa att hon skulle gå före. Samtidigt såg han sig om efter den bekanta figuren, men återigen fick Leo inte syn på honom.