PRS Lupple & Medi

Willow nickade och såg på honom och drog filtem om sig.
"Jag vill bara inte vara ensam. Jag är rädd för oväder." Hon vände på korset så det låg mot rygen och hon tog ett grepp om honom.
"Jag älskar dig."

Han nickade sakta. "Jag förstår älskling." Mumlade han och kände hennes grepp och avskydde att han inte kände någon smärta.
Det hade gjort allt mycket lättare.
Han greppade hennes hand och förde hennes handled mot munnen och pussade den mjukt, höll henne vid benen så hon inte skulle falla av och rörde sig smidigt ned till köket. Väl där så släppte han ned henne. Tvingade sig att släppa hennes handled och ryckte upp kylen och tog ut blod och värmde på det för att sedan bita håll och börja dricka.

Hon hade dragit filten om sig så det såg ut som Dorian var en puckelryggad person och hon drog filten om sig medan hon satt och såg på honom.
"Älskade kan du sjunga för mig sen? Finns det något rum som är mer ljudisolerat?" Hon skrek till av blixten och drog ihop sig.

Hennes skrik fick honom att hoppa till.
Han stirrade förskräckt på henne och drog in henne i sin famn och fortsatte ivrigt att dricka.
"Mm biblioteket. " Sa han och smekte henne försiktigt över ryggen.
" Jag sjunger sen." Viskade han och värmde ännu en påse och tog med sig den och ledde henne till det rummet och stängde igen dörren.

Hon såg på honom med stora ögon och drog filten om sig och darrade som om hon frös medan hon såg upp i taket.
"Förlåt min älskade." Hon såg på honom.
"Jag är inte rädd för dig men livrädd för åskan." Hon såg på Tristan som kom in efter med påsen.
"Jag hämtade den åt dig. Jag trode du ville vara med henne."

Dorian slog sig ned i soffan vid eldstaden och drog ned henne i sitt knä och virade filten mer omkring henne och ännu en.
Han pussade henne över pannan.
" Älskling, det är okej." Viskade han och såg sedan på Tristan och nickade.
"Tack." Viskade han och höll ut handen mot påsen.

Han räckte honom påsen och gick mot skivspelaren och satte på musik och höjde lite högt och drog för ggardinerna och såg på henne.
"Såja det är bra vännen." Han log mot Dorian och lade huvudet på sned.
"Rädd för oväder?"

Hon lutade sig mot Dorian och nickade.
"Ja jag är rädd för åskan. Jag gillar inte de."

Dorian bet tag i den andre påsen och började dricka, smekte hennes rygg i cirklar och vaggade henne sakta.
Han själv älskade åskan, att sitta högt uppe och titta på den var verkligen underbart.
Men att sitta här med henne var också bra.
Han lekte lite med hennes hår.
"Kan jag få tillbaka min ring hjärtat?" Viskade han. I hopp om att distrahera henne.

Hon ryckte till och blickade upp i hans ansikte och nickade. Tog av sig halsbandet och räckte över ringen och lade sin kind mot hans bröstkorg igen.
"Hur sov du?" Viskade hon och svalde hårt och torkade bort tårarna och slöt ögonen. Musiken hjälpte och hon satt snart stilla,

Han tog emot ringen och satte på den på fingret igen och nickade.
"Bra. Tänkte bara på dig." Viskade han och smekte henne över bakhuvudet.
" Din dag då? Badade du i poolen?" Frågade han med ett leende på läpparna.