De utvalda

Ethan tvingade sig själv att komma upp ur dvalan då Simon kom in. Han såg på honom med trötta ögon. "Vet du vad vår son heter?" mumlade han mycket tyst. "Simon". Han sjönk ner med huvudet igen.

Simon såg chockat på honom, "Gör han varför?" sa Simon och tvingade i Ethan en smärtstillande och febernedsättande dryck.

Ethan svalde utan att tänka. "Eletha" mumlade han och slöt ögonen. "Hon ville det, du betydde mycket för henne...".

Simon nickade och log svagt, "Vi växte upp här tillsammans, kom samtidigt till slottet, hon är som den syster jag aldrig fått. Tack för att du tar hand om henne, hon kunde inte få någon bättre." sa Simon till Ethan och ställde sig upp för att gå.

Ethan hummade svagt. Han ville falla ner i mörkret igen. "Vänta" mumlade gan plötsligt. "Snälla hjälp henne så gott du kan..Oxh Simon".

Simon nickade, "Jag lovar, men vill överleva jag med. Ni kan inte få hjälp av en död man." sa han och försvann sedan ut genom dörren.

"Jag vet" mumlade Ethan. Alla ville överlrva. Men han kunde tänka sig att offra sitt liv om det gav hans familj frihet.

Simon försvann och Eletha sov vidare, nu utan smärta sov hon lugnare.

Utan smärtan kom inte Ethan in i dvalan så han drömde, allt möjliht hemskt till ö. Tortyr, död och misshandel.

Eletha sov lugnt även om hennes drömmar handlade om Ethan som blev piskad, de hemska minerna satt kvar.